Yo-Yo Ma

	Yo-Yo Ma
	Yo-Yo Ma 2008.
Födelsenamn	Yo-Yo Ma (馬友友, pinyin: Ma Youyou)
Född	7 oktober 1955 (69 år) ; Paris, Frankrike
Instrument	Cello
Webbplats	Yo-yo Mas webbplats
	Utmärkelser Avery Fisher Prize (1978); Echo Klassik för årets instrumentalist (2000); Library of Congress Living Legend; Echo Klassik för klassiskt utan gränser (2002); Great Immigrants (2006); Léonie Sonnings musikpris (2006); Dan David-priset (2006); Presidentens frihetsmedalj (2011); Polarpriset (2012); Vilcek Prize (2013); Hedersdoktor vid Université Paris-Sorbonne (2016); Time 100 (2020); Praemium Imperiale (2021); Birgit Nilsson-priset (2022); Fellow of the American Academy of Arts and Sciences; Glenn Gould-priset; Emmy Award; Hedersdoktor vid Chinese University of Hong Kong; Kennedy Center Honors; Kommendör av Arts et Lettres-orden; Danakerorden; National Medal of Arts

Yo-Yo Ma (馬友友, pinyin: Ma Youyou), född 7 oktober 1955 i Paris, är en kinesisk-amerikansk cellist.

Yo-Yo Ma, utbildad vid Juilliard School, spelar bland annat i The Silk Road Ensemble. Han har totalt givit ut ett tjugotal musikalbum, solo eller med andra. Inte minst hans tolkningar av Bachs sex cellosviter (BWV 1007-1012 i den officiella verkförteckningen) har väckt såväl respekt som uppskattning. Han tvekar inte att diversifiera sig och att delta i eklektiska samarbeten.^[8] Som exempel på hans mångfasetterade inspelningsrepertoar kan nämnas barockverk med tidstypiska instrument; amerikansk bluegrass; traditionella kinesiska melodier, vilket inkluderar soundtracket till filmen Crouching Tiger, Hidden Dragon; tango av den argentinska kompositören Ástor Piazzolla; ett experimentellt samarbete med röstvirtuosen Bobby McFerrin; samt musik av minimalisten Philip Glass i verk som stycket Naqoyqatsi från 2002.

Yo-Yo Ma spelar på två instrument, en venetiansk Montagnana cello från 1733^[9] och en Stradivarius med benämningen "Davidov" från 1712.^[10]^[11]^[12] Den senare har tillhört bland andra Jacqueline du Pré.

År 2012 tilldelades Yo-Yo Ma Polarpriset^[13] och 2022 Birgit Nilsson-priset^[14].

Källor

Noter

^ läs online, www.loc.gov .^{[källa från Wikidata]}
^ läs online, www.carnegie.org .^{[källa från Wikidata]}
^ läs online, crsreports.congress.gov .^{[källa från Wikidata]}
^ läs online, lettres.sorbonne-universite.fr .^{[källa från Wikidata]}
^ läs online, time.com .^{[källa från Wikidata]}
^ läs online, www.institutdefrance.fr .^{[källa från Wikidata]}
^ läs online, www.praemiumimperiale.org , läst: 19 mars 2022.^{[källa från Wikidata]}
^ Andrew L. Pincus (20 juni 2002). ”Yo-Yo Ma: Exploring culture with passion and involvement”. Berkshires Week. Arkiverad från originalet den 20 juli 2011. https://web.archive.org/web/20110720102520/http://www.berkshiresweek.com/062002/default.asp?filename=story1&adfile=ads4. Läst 6 september 2010.
^ ”Domenico Montagnana, Venice, 1733, the 'Mayes', Cello: 40128”. Tarisio Finte Instruments & Bows. https://tarisio.com/cozio-archive/property/?ID=40128. Läst 2 april 2025.
^ ”Yo-Yo Ma's Journeys”. Harvard Magazine. 1 mars 2000. https://www.harvardmagazine.com/2000/03/yo-yo-mas-journeys-html. Läst 2 april 2025.
^ ”Yo-Yo Ma on plaing his 1712 'Davidov' Stradivari cello”. the Strad. 28 september 2021. https://www.thestrad.com/playing-hub/yo-yo-ma-on-playing-his-1712-davidov-stradivari-cello/13689.article. Läst 2 april 2025.
^ ”Antonio Stradivari, Cremona, 1712, the 'Davidoff', Cello: 40277”. Tarisio Fine Instruments & Bows. https://tarisio.com/cozio-archive/property/?ID=40277. Läst 2 april 2025.
^ ”Polarpriset till Paul Simon och Yo-Yo Ma”. www.expressen.se. https://www.expressen.se/noje/polarpriset-till-paul-simon-och-yo-yo-ma/. Läst 1 juni 2020.
^ [1] orf.at, 17 maj 2022.

Externa länkar

Yo-Yo Mas webbplats

[68ceb1ef8f52a0f06ca59fd1c5e73504d061fd91-1] äs online, www.loc.gov .^{[källa från Wikidata]}

[4d75a4e0d1bdbc210d792cf2f54a6b258bc9b072-2] äs online, www.carnegie.org .^{[källa från Wikidata]}

[32b027a50b7e401363a4af1dd90e5b3231335575-3] äs online, crsreports.congress.gov .^{[källa från Wikidata]}

[b074a83d75e5fe97d5d07bb72af05c4909e283fb-4] äs online, lettres.sorbonne-universite.fr .^{[källa från Wikidata]}

[c642641641ce56593656bcc7738a50a4f1cfde37-5] äs online, time.com .^{[källa från Wikidata]}

[88361071791bbfd44161f0090935558312f45aa7-6] äs online, www.institutdefrance.fr .^{[källa från Wikidata]}

[d891241117557824ed7590068744aa9d63babdd1-7] äs online, www.praemiumimperiale.org , läst: 19 mars 2022.^{[källa från Wikidata]}

[8] Andrew L. Pincus (20 juni 2002). ”Yo-Yo Ma: Exploring culture with passion and involvement”. Berkshires Week. Arkiverad från originalet den 20 juli 2011. https://web.archive.org/web/20110720102520/http://www.berkshiresweek.com/062002/default.asp?filename=story1&adfile=ads4. Läst 6 september 2010.

[9] ”Domenico Montagnana, Venice, 1733, the 'Mayes', Cello: 40128”. Tarisio Finte Instruments & Bows. https://tarisio.com/cozio-archive/property/?ID=40128. Läst 2 april 2025.

[10] ”Yo-Yo Ma's Journeys”. Harvard Magazine. 1 mars 2000. https://www.harvardmagazine.com/2000/03/yo-yo-mas-journeys-html. Läst 2 april 2025.

[11] ”Yo-Yo Ma on plaing his 1712 'Davidov' Stradivari cello”. the Strad. 28 september 2021. https://www.thestrad.com/playing-hub/yo-yo-ma-on-playing-his-1712-davidov-stradivari-cello/13689.article. Läst 2 april 2025.

[12] ”Antonio Stradivari, Cremona, 1712, the 'Davidoff', Cello: 40277”. Tarisio Fine Instruments & Bows. https://tarisio.com/cozio-archive/property/?ID=40277. Läst 2 april 2025.

[13] ”Polarpriset till Paul Simon och Yo-Yo Ma”. www.expressen.se. https://www.expressen.se/noje/polarpriset-till-paul-simon-och-yo-yo-ma/. Läst 1 juni 2020.

[14] [1] orf.at, 17 maj 2022.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]

[11]

[12]

[13]

[14]