Walter Kossel | |
![]() Walter Kossel, 1928. | |
Född | 4 januari 1888[1][2][3] Berlin[4] |
---|---|
Död | 22 maj 1956[5][1][2] (68 år) Tübingen[4], Tyskland |
Begravd | Bergfriedhof[3] |
Medborgare i | Tyskland |
Utbildad vid | Ruprecht-Karls-Universität Heidelberg[6] ![]() |
Sysselsättning | Fysiker, universitetslärare, kemist |
Arbetsgivare | Tübingens universitet Kiels universitet Gdańsks tekniska universitet |
Föräldrar | Albrecht Kossel |
Utmärkelser | |
Max Planck-medaljen (1944) Röntgen-plaketten (1956) Hedersledamot av Deutsche Mineralogische Gesellschaft | |
Redigera Wikidata |
Walter Kossel, född 4 januari 1888 i Berlin, död 22 maj 1956, var en tysk fysiker. Han var son till Albrecht Kossel.
Kossel var från 1921 professor i teoretisk fysik vid universitetet i Kiel. Han behandlade i sina viktigaste arbeten atomteoretiska och spektroskopiska problem. Kossel utvecklade 1914-1916 en teori för atomprocesserna vid utsändning av röntgenstrålning och försökte tillämpa Berzelius elektrokemiska teori på moderna föreställningar genom att identifiera de kemiska valenskrafterna med de mellan jonerna verkande elektriska krafterna. Bland Kossels arbeten märks Valenzkräfte und Röntgenspektren (1921).
Källor
Noter
- ^ [a b] SNAC, SNAC Ark-ID: w6vc0z4r, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Brockhaus Enzyklopädie, Brockhaus Enzyklopädie-ID: kossel-walther, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Find a Grave, läs online, läst: 16 november 2024.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Коссель Вальтер”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 28 september 2015.[källa från Wikidata]
- ^ Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Коссель Вальтер”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 27 september 2015.[källa från Wikidata]
- ^ Mathematics Genealogy Project.[källa från Wikidata]
Tryckta källor
- Carlquist, Gunnar, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 15. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 1148-49
|