| V1315 Aquilae | |
 | |
| Observationsdata Epok: J2000.0 | |
|---|---|
| Stjärnbild | Örnen |
| Rektascension | 19t 13m 54,5309s[1] |
| Deklination | +12° 18′ 03,2387″[1] |
| Skenbar magnitud () | +13,8[2] |
| Stjärntyp | |
| B–V | +0,48 |
| Variabeltyp | Förmörkelsevariabel |
| Astrometri | |
| Radialhastighet () | +38[3] km/s |
| Egenrörelse (µ) | RA: -2,381[3] mas/år Dek.: -6,360[3] mas/år |
| Parallax () | 2,2295 ± 0,0314[3] |
| Avstånd | 1 460 ± 20 lå (449 ± 6 pc) |
| Detaljer | |
| Temperatur | 6 564[4] K |
| Andra beteckningar | |
| CSV 8130, 2MASS J19135453+1218033, UCAC2 36173226, UCAC3 205-208185, UCAC4 512-093402, V1315 Aquilae, WISEA J191354.50+121803.7, WISE J191354.50+121803.8, Gaia DR3 4313192495850348544, Gaia DR2 4313192491505026944[1][5] | |
V1315 Aquilae är en dubbelstjärna belägen i den norra delen av stjärnbilden Örnen. Den har en skenbar magnitud av ca 13,8[2] och kräver ett kraftfullt teleskop för att kunna observeras. Baserat på parallax enligt Gaia Data Release 2 på ca 2,23[2] mas beräknas den befinna sig på ett avstånd av ca 1 460 ljusår (ca 449 parsec) från solen. Den rör sig bort från solen med en heliocentrisk radialhastighet av ca 38 km/s.[3]
Observation
L. P. Metik upptäckte stjärnan 1961. Ganska ovanligt ger upptäcktsrapporten inte objektets himmelskoordinater, utan presenterar istället en karta som visar var stjärnan befinner sig på himlen i förhållande till närliggande stjärnor.[6] Stjärnan fick 1977 dess variabelbeteckning, V1315 Aquilae.[7]
Egenskaper
![Ljuskurva för V1315 Aquilae, från data tagna den 31 augusti 2004. Plottad från data presenterad av Papadaki et al. (2009).[8]](/wiki/Fil:V1315AqlLightCurve.png)
V1315 Aquilae är en kataklysmisk variabel stjärna i underuppsättningen av novaliknande (NL) variabler,[9] specifikt en SW Sextantis-stjärna (en typ av vit dvärgdonator stjärnpar).[10][11] Dessa karakteriserades som att de har icke-magnetiska vita dvärgar - alltså som inte genomgår dvärgnovans ljusstarkaa lumineringar ("utbrott").[9] Det finns dock motbevis för viss magnetism.[12][5] Eftersom V1315 Aquilae är en SW Sextantis-stjärna har den en hög massöverföringshastighet, så den befinner sig i steady-state ackretion och i ett konstant tillstånd av utbrott.[13] Den avger det mesta av dess ljus i det synliga området, och detta kommer från ackretionsskivan.[13] Förmörkelsedjupet är 1,8 magbitud.[14] Ingen beskrivning av givarstjärnan har presenterats.
Novaskal
V1315 Aquilae har ett ungefär sfäriskt skal av material runt sig av maximalt 1 × 10−5 solmassa, vilket är för litet för att vara en planetarisk nebulosa eller mer avancerad supernovarest. Det överensstämmer med modeller av en kvarleva av ett utbrott i novaskala som är 500 till 1200 år gammalt (det vill säga plus tiden för ljuset från detta system att ta sig till jorden). V1315 Aquilae är det första novaliknande systemet som har upptäckts med ett novaskal.[9]
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, V1315 Aquilae, 14 maj 2025..
Noter
- ^ [a b c] https://simbad.cds.unistra.fr/simbad/sim-id?Ident=V1315+Aql. Hämtad 2025-04-20.
- ^ [a b c] Szkody, P. (1987-02-01). "A photometric and spectroscopic comparison of the cataclysmic variables on the 2 sides of the period gap and at a specific orbital period". Astrophysics and Space Science. 130 (1–2): 69–73. Bibcode:1987Ap&SS.130...69S. doi:10.1007/BF00654973. ISSN 0004-640X. S2CID 123118847.
- ^ [a b c d e] Bailer-Jones, C. a. L.; Babusiaux, C.; de Bruijne, J. H. J.; Prusti, T.; Vallenari, A.; Brown, A. G. A.; Collaboration, Gaia (2018-04-25). "Gaia Data Release 2. Summary of the contents and survey properties". Astronomy and Astrophysics. 616: A1. arXiv:1804.09365v2. Bibcode:2018A&A...616A...1G. doi:10.1051/0004-6361/201833051. S2CID 49211658.
- ^ https://www.universeguide.com/star/124062/v1315aquilae. Hämtad 2025-04-20
- ^ [a b] Hoard, D. H. "The Magnetic Scenario for the SW-Sextantis Stars". Archived from the original on 2019-04-22. Hämtad 2019-04-22.
- ^ Metik, L. P. (1961). "Seven New Variable Stars in the Region of Aquilae and SA 87". Peremennye Zvezdy. 13: 364. Bibcode:1961PZ.....13..364M. Hämtad 21 november 2024.
- ^ Kukarkin, B. V.; Kholopov, P. N.; Fedorovich, V. P.; Kireyeva, N. N.; Kukarkina, N. P.; Medvedeva, G. I.; Perova, N. B. (March 1977). "62nd Name-List of Variable Stars" (PDF). Information Bulletin on Variable Stars. 1248: 1–25. Bibcode:1977IBVS.1248....1K. Hämtad 21 november 2024.
- ^ Papadaki, C.; Boffin, H. M. J.; Stanishev, V.; Boumis, P.; Akras, S.; Sterken, C. (May 2009). "Photometric study of selected cataclysmic variables II. Time-series photometry of nine systems". The Journal of Astronomical Data. 15: 1. arXiv:0806.1358. Bibcode:2009JAD....15....1P. Hämtad 20 oktober 2021.
- ^ [a b c] Hallinan, G.; Littlefair, S. P.; Dhillon, V. S.; Sahman, D. I. (2018-04-16). "Discovery of an old nova shell surrounding the cataclysmic variable V1315 Aql". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 477 (4): 4483–4490. arXiv:1804.05596. Bibcode:2018MNRAS.477.4483S. doi:10.1093/mnras/sty950. S2CID 119462899.
- ^ Rutten, R. G. M.; Dhillon, V. S. (1995-06-21). "Spectropolarimetry of the nova-like variable V1315 Aql". arXiv:astro-ph/9506111. doi:10.1093/mnras/277.3.777. S2CID 15959562.
- ^ Hoard, D. W. "The Big List of SW-Sextantis Stars". Archived from the original on 2019-04-22. Hämtad 2019-04-22.
- ^ Steeghs, D.; Hakala, P.; Martinez-Pais, I. G.; Casares, J.; Rodriguez-Gil, P. (2000-11-15). "Evidence of magnetic accretion in an SW Sex star: discovery of variable circular polarization in LS Pegasi". arXiv:astro-ph/0011296. doi:10.1086/318922. S2CID 17745748.
- ^ [a b] Rutten, R. G. M.; van Paradijs, J.; Tinbergen, J. (1992-07-01). "Reconstruction of the accretion disk in six cataclysmic variable stars". Astronomy and Astrophysics. 260: 213–226. Bibcode:1992A&A...260..213R. ISSN 0004-6361.
- ^ Szkody, Paula (1987-10-01). "Time-resolved IUE studies of cataclysmic variables. I - Eclipsing systems IP Peg, PG 1030+590, and V1315 AQL". The Astronomical Journal. 94: 1055–1061. Bibcode:1987AJ.....94.1055S. doi:10.1086/114540. ISSN 0004-6256.
