Västgötalagen, som är den äldsta av de svenska landskapslagarna^[1], tillämpades i Västergötland före omkring år 1350.^[2] Lagen finns i två versioner: Äldre Västgötalagen och Yngre Västgötalagen (den yngre kan betecknas som en modernisering av den äldre)^[3]:253. I jämförelse med andra landskapslagar saknar Västgötalagarna konungabalk och reglerna om byarnas förhållanden är föga omfattande.

Den äldsta^[4] svenskspråkiga boken, Kungliga bibliotekets handskrift KB B 59, innehåller bland annat texten till Äldre Västgötalagen, skriven efter 1281, vår äldsta någorlunda fullständigt bevarade laghandskrift.^[5] Det finns fragment av ännu äldre svenska texter och handskrifter, bland annat handskrift KB B 193, även den en avskrift av samma lag. Bevarad endast i fragment är också den äldre Hednalagen. I den äldre västgötalagen nämns greklandsfarare.^[6]

Den Yngre Västgötalagen har tillkommit efter 1250 och troligen avfattats senast i början av 1300-talet, och där har lagen omarbetats så att den är dubbelt så lång.^[1]

Västgötalagens tillägg. Av den bevarade handskriften av den Äldre Västgötalagen framgår att man efter hand lagt till anteckningar om nyare stadganden. Däribland finns våra äldsta domareregler från början av 1300-talet. De kan betecknas som ett kyrkligt reformprogram och har utövat inflytande på den senare rättsutvecklingen.^[1]

Den Äldre Västgötalagen antas ha sammanställts någon gång mellan 1219 och 1225^[3]:253 av lagman Eskil Magnusson, äldre halvbror till Birger jarl och användes i Västergötlands lagsaga.

Det tog tid för Magnus Erikssons landslag från något år före 1350 att bli accepterad i Västergötland. Så sent som 1399 användes Västgötalagen och inte landslagen i ett pantsättningsärende. Västgötalagen gällde i Västergötland, Dalsland samt det småländska Mo härad.^[7] Landstinget, ”Alla götars ting”, hölls i Skara.^[8]

En av de mest citerade raderna i Västgötalagen är ur dess Rättslösabalk och lyder; "Sveær egho konong at taka ok sva vrækæ". Betydelsen av denna rad är omdebatterad. Den traditionella tolkningen innebär att svearna skulle ha haft vetorätt vid kungaval,^[9] vilket framför allt anhängare av västgötaskolan nekar till skulle ha varit fallet.

De menar att svearna, om betydelsen är "personer från Uppland", av någon anledning inte utnyttjat denna vetorätt eftersom de kungar som valdes under flera hundra år inte hade någon speciell anknytning till Uppland, utan hade sin politiska och ekonomiska bas i götalandskapen.^[10] Västgötaskolans anhängare hävdar i stället att "sveær" var en benämning som på 1200-talet motsvarade dagens "svenskar"^{[källa behövs]}.

Den traditionella tolkningen får dock stöd från Saxo Grammaticus som i sin skildring av Danmarks historia fram till 1185 har ett kort avsnitt om 1120-talets svenska tronstrider. I detta framgår det tydligt^{[källa behövs]} att Saxo uppfattade svear och götar som två skilda folk och att det bara var de förstnämnda som hade formell rätt att välja kung. Dessutom framgår det även i en annan del av Västgötalagen att den gör skillnad mellan svear, västgötar och smålänningar i balken om mandråp. De äldsta bevarade dokument där begreppet svenskar används med dess moderna innebörd härrör från 1400-talet, under 1200-talet syftade det på invånarna i Mälarlandskapen.^{[källa behövs]}

Här nedanför är en transkription av textsidan ovan till höger med Sveær egho ....

[vill han va'ria']

firi hanū þa skal firi ganga' ma'þ tva'nni tylptum

biþia' sva sa'r guþ holl ok uattum sinū · at fra'nsim

þerra' a'r sva skỷlþ at þer mughv eigh bo ma'þ guss

ra'tti · a'lla'r sifskapa'r · Kva'þa'r han ne viþ kalla'ss

eigh fa'st hava' þa skal han firi ganga' ma'þ tva'nnū

tylptū · biþia' sva sa'r guþ holl ok vattum sinū at

han fa'sti hana eigh sva sum lagh sighia' i landi þa'ssu·

Svea'r egho konong at taka ok sva vra'ka'·

han skal ma'þ gislum ovan fara ok

i o'stra'go'tland · þa skal han sa'ndi ma'n

hinga't til aldrago'ta þings · þa skal laghmaþa'r gisla'

skipta' · tua sunnan af landi · ok tua norþa'n af lan

þe · siþan skal aþra fiura' ma'n af landi ga'ra' med

þem · þer skulu til iuna'ba'k · mota' fara' · O'stgo'ta gi

sla skulu þingat fylgia' ok vittni ba'ra' at han a'r

sva inla'nda'r sum la'gh þerra' · sighia' · þa skal alþrago'

ta' · þing i gen hanū na'mna' þa han til þings komba'r

[...]

• Östgötalagen
• Gränsläggningstraktaten
• Vidhemsprästen
• Västgötalagens kungalängd
• Västergötlands lagmanslängd
• Lydekini excerpter

• Holmbäck, Åke & Wessén, Elias (red.) (1946). Svenska landskapslagar. Ser. 5, Äldre västgötalagen, Yngre västgötalagen, Smålandslagens kyrkobalk och Bjärköarätten. Stockholm: Geber
• Hagerman, Maja (1996). Spåren av kungens män : om när Sverige blev ett kristet rike i skiftet mellan vikingatid och medeltid. Stockholm: Rabén Prisma. Libris 7408142. ISBN 91-518-2927-4 (inb.) 
• Stålsjö, Dag (1983). Svea rikes vagga: en historia i gungning. Skövde: Karlstedts bokh. Libris 7790819. ISBN 91-970238-7-6 (inb) 
• Axelsson, Lennart; Fant Ekman, Anne och Jonsson, Ewert (2009). Verner Lindblom : mannen som vände upp och ner på Sveriges historia. Hjo: Historieforum Västra Götaland. Libris 11363547. ISBN 978-91-974119-8-1 
• Larsson, Mats G. (2004). Färder till Sveriges födelse : en samlingsutgåva av Svitjod : resor till Sveriges ursprung ; Götarnas riken : upptäcktsfärder till Sveriges enande. Stockholm: Atlantis. Libris 9600672. ISBN 91-7353-031-X (inb.) 

• Ragnar Hollmérus (1924), Ordskatten i Yngre Västgötalagens lekmannabalkar / Ragnar Hollmérus., Skrifter utgivna av Svenska litteratursällskapet i Finland, Helsingfors, Wikidata Q113518966, ISSN 0039-6842, https://urn.fi/urn:NBN:fi-fd2019-00022253 
• Rolf Pipping (1948), Anteckningar till Västgötalagen / Rolf Pipping., Skrifter utgivna av Svenska litteratursällskapet i Finland, Helsingfors, Wikidata Q113526400, ISSN 0039-6842, https://urn.fi/urn:NBN:fi-fd2019-00022392 
• Hugo Pipping (1915), Fornsvenskt lagspråk. 5, Studier över Äldre Västgötalagen / Hugo Pipping., Skrifter utgivna av Svenska litteratursällskapet i Finland, Helsingfors, Wikidata Q113396235, ISSN 0039-6842, https://urn.fi/urn:NBN:fi-fd2019-00022372 
• Rolf Pipping (1921), Några randanteckningar till Äldre Västgötalagen / Rolf Pipping., Skrifter utgivna av Svenska litteratursällskapet i Finland, Helsingfors, Wikidata Q113518937, ISSN 0039-6842, https://urn.fi/urn:NBN:fi-fd2019-00022488 
• Bruno Sjöros (1918), Studier över fornvästgötska lagtexter. 3 / Bruno Sjöros., Skrifter utgivna av Svenska litteratursällskapet i Finland, Helsingfors, Wikidata Q113518905, ISSN 0039-6842, https://urn.fi/urn:NBN:fi-fd2019-00022435 
• Bruno Sjöros (1922), Studier över fornvästgötska lagtexter : IV-VI / Bruno Sjöros., Skrifter utgivna av Svenska litteratursällskapet i Finland, Helsingfors, Wikidata Q113518947, ISSN 0039-6842, https://urn.fi/urn:NBN:fi-fd2019-00022239 
• Bruno Sjöros (1919), Äldre Västgötalagen i diplomatariskt avtryck och normaliserad text jämte inledning och kommentar utgiven av Bruno Sjöros., Skrifter utgivna av Svenska litteratursällskapet i Finland, Helsingfors, Wikidata Q113519130, ISSN 0039-6842, https://urn.fi/urn:NBN:fi-fd2019-00022371 

• Wikisource har originalverk som rör Äldre Västgötalagen.
  Äldre Västgötalagen
• Fragment av Äldre Västgötalagen i World Digital Library
• Äldre Västgötalagen i World Digital Library
• Västgötalagen. Band 1 (Stockholm 1827) i Samling af Sweriges gamla lagar utgiven av Hans Samuel Collin och Carl Johan Schlyter. (Google Books.)
• Äldre Västgötalagen i Fornsvenska textbanken
• Äldre Västgötalagen (B 59) Digitaliserad version i Libris på Kungliga biblioteket
• Äldre Västgötalagen, på såväl fornsvenska som i översättning, Litteraturbanken.