| Ulla Edin | |
 | |
| Född | Ulla Eleonor Edin 4 oktober 1935 Grundsunda, Ångermanland, Sverige  |
|---|---|
| Död | 14 juni 2002 (66 år) Helsingborg |
| IMDb SFDb | |
Ulla Eleonor Edin, född 4 oktober 1935 i Grundsunda församling i Västernorrlands län, död 14 juni 2002 i Helsingborg, var en svensk skådespelare.[1]
Biografi
Edin var dotter till byggmästare Petrus Albert Edin och hans hustru Alfhild Emma Kristina, född Sandlund.[2] Hon arbetade under en tid som fotomodell/mannekäng. 1957 kom hon på andra plats i Fröken Sverige och fick därmed representera Sverige i Miss World. Där lyckades hon inte placera sig bland de sju främsta.[3]
Hon debuterade som skådespelerska 1956 med en mindre roll i Bengt Ekerots film Sceningång och året därpå gjorde hon liten roll i Sven Lindbergs uppsättning av Ninotchka på Intiman i Stockholm med Yvonne Lombard och Gunnar Björnstrand i huvudrollerna. 1961 spelade hon på Alléteatern i Stockholm när Föreningen Svensk Dramatik satte upp Axel Strindbergs skådespel Vänta så vackert. I den uppsättningen spelade hon med så vitt skilda skådespelare som Nils Asther, Ilse-Nore Tromm, Adolf Jahr och Per Oscarsson.
Under bygget av Hötorgscity jobbade Edin som cityvärdinna.[4]
Ulla Edin gick 1962–1964 på Calle Flygare Teaterskola. Där gick hon i samma årskurs som bland andra Lars-Erik Berenett, Lis Nilheim, Gunilla Åkesson och Thomas Ungewitter. 1964-1966 studerade hon vid Teaterhögskolan i Göteborg.[5] Direkt efter examen engagerades hon till Göteborgs stadsteater där hon under spelåret bl.a. medverkade i Friedrich Dürrenmatts Meteoren. Shakespeares Macbeth och i Peter Weiss Mordet på Marat. Hon blev anställd som skådespelare på Helsingborgs stadsteater 1968 och gjorde sin första roll i Tore Zetterholms pjäs SOS eller Sanningen om säkerhet, där även elevkamraten från Calle Flygare, Lis Nilheim medverkade.
I Åke Falcks film Bröllopsbesvär (1964) spelade hon servitrisen Rullan, tillika flickvän till Tor Isedals rollfigur Rudolf. 1966 gjorde hon med rollen som Ängeln sin första större TV-roll i den Göteborgs producerade serien Blå gatan med manus av Kent Andersson och Bengt Bratt, där hon fick spela med Cart-Ivar Nilsson, Rune Turesson, Sonya Hedenbratt och Sten-Åke Cederhök. Edin hade en större roll i Leif Krantzs TV-film Nattpass och gjorde 1977 gästrollen Majken Månsson i TV-serien N.P. Möller, fastighetsskötare med Nils Ahlroth i titelrollen.
Edin är begravd på Nya kyrkogården i Strömsund.[6]
Filmografi
Enligt Internet Movie Database och Svensk Filmdatabas:
- 1956 – Sceningång
- 1958 – Kostervalsen
- 1962 – En nolla för mycket
- 1964 – Bröllopsbesvär
- 1965 – Flygplan saknas
- 1966 – Blå gatan (TV-serie)
- 1977 – N.P. Möller, fastighetsskötare (TV-serie)
Teater
Roller (ej komplett)
Koreografi
| År | Produktion | Upphovsmän | Regi | Teater |
|---|---|---|---|---|
| 1974 | Kärleksföreställningen |
Margareta Garpe och Suzanne Osten | Lars Svenson | Helsingborgs stadsteater |
| Clownen Beppo |
Else Fisher | Willy Keidser | Helsingborgs stadsteater | |
| 1988 | En natt i februari |
Staffan Göthe | Lars Svenson | Helsingborgs stadsteater |
Källor
Fotnoter
- ^ ”Ulla Edin”. Svensk Filmdatabas. http://www.sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?type=PERSON&itemid=65805. Läst 23 februari 2013.
- ^ Grundsunda kyrkoarkiv, Födelse- och dopböcker, SE/HLA/1010048/C/7 (1913-1941), bildid: 00195100_00290, sida 286
- ^ Arve (15 oktober 1957). ”Marita blev Miss World: Blonda flickornas kväll”. Dagens Nyheter: s. 6. https://arkivet.dn.se/tidning/1957-10-15/281/13. Läst 8 januari 2022.
- ^ ”Ryska arkitekter ser på stan”. Dagens Nyheter: s. 6. 7 augusti 1959. https://arkivet.dn.se/tidning/1959-08-07/211/6. Läst 8 januari 2022.
- ^ Ami (18 juli 1964). ”Filminspelning i operationssalen”. Dagens Nyheter: s. 7. https://arkivet.dn.se/tidning/1964-07-18/192/7. Läst 8 januari 2022.
- ^ Gravar.se
- ^ ”Tidningsnotis”. Dagens Nyheter: s. 6. 15 oktober 1957. https://arkivet.dn.se/tidning/1957-02-05/35/10. Läst 8 januari 2022.
- ^ Vanni (5 augusti 1961). ”Alléteatern blir redaktion i Svensk Dramatiks höstpjäs”. Dagens Nyheter: s. 9. https://arkivet.dn.se/tidning/1961-08-05/209/9. Läst 8 januari 2022.
- ^ Hans Axel Holm (17 november 1968). ”Teater i Hälsingborg: Lam finländsk pjäs, men rolig 'Knivkastning'”. Dagens Nyheter: s. 20. https://arkivet.dn.se/tidning/1968-11-17/313/20. Läst 10 juni 2018.
- ^ ”Nytt om nöjen”. Dagens Nyheter: s. 18. 18 april 1970. https://arkivet.dn.se/tidning/1970-04-18/104/18. Läst 13 juni 2018.
- ^ ”Nytt om nöjen”. Dagens Nyheter: s. 14. 14 januari 1971. https://arkivet.dn.se/tidning/1971-01-14/12/14. Läst 14 juni 2018.
- ^ Hans Axel Holm (4 september 1971). ”Levande 'Trettondag'”. Dagens Nyheter: s. 11. https://arkivet.dn.se/tidning/1971-09-04/239/11. Läst 14 juni 2018.
- ^ Leif Zern (19 oktober 1971). ”'Tillståndet' i Helsingborg: Stellan Olssons regi vinner i längden”. Dagens Nyheter: s. 14. https://arkivet.dn.se/tidning/1971-10-19/284/14. Läst 14 juni 2018.
- ^ Ruth Halldén (8 maj 1972). ”Praktfulla enskildheter i ojämn Koestler”. Dagens Nyheter: s. 16. https://arkivet.dn.se/tidning/1972-05-08/124/16. Läst 15 juni 2018.
- ^ Ruth Halldén (2 september 1972). ”Tungfotad fars i Helsingborg”. Dagens Nyheter: s. 15. https://arkivet.dn.se/tidning/1972-09-02/238/15. Läst 15 juni 2018.
- ^ Ruth Halldén (9 maj 1973). ”Læstadius komedi välgjord och mänsklig”. Dagens Nyheter: s. 16. https://arkivet.dn.se/tidning/1973-05-09/124/16. Läst 15 juni 2018.
- ^ Ruth Halldén (26 maj 1974). ”Ambitioner fattas Lättviktspjäs igen”. Dagens Nyheter: s. 23. https://arkivet.dn.se/tidning/1974-05-26/141/23. Läst 15 juni 2018.
- ^ Ruth Halldén (13 december 1975). ”Onödigt ljus O'Neill slutpunkt i Helsingborg”. Dagens Nyheter: s. 21. https://arkivet.dn.se/tidning/1975-12-13/338/21. Läst 15 juni 2018.
- ^ Ruth Halldén (16 maj 1976). ”Helsingborgs nya teater invigd med 'Peer Gynt': Det får vara måtta på de stora greppen”. Dagens Nyheter: s. 12. https://arkivet.dn.se/tidning/1976-05-16/132/12. Läst 15 juni 2018.
- ^ Ruth Halldén (22 september 1979). ”God farsafton”. Dagens Nyheter: s. 14. https://arkivet.dn.se/tidning/1979-09-22/257/14. Läst 16 juni 2018.
- ^ Ruth Halldén (2 december 1979). ”Poppe blek och älskvärd”. Dagens Nyheter: s. 14. https://arkivet.dn.se/tidning/1979-12-02/327/14. Läst 16 juni 2018.
- ^ Bengt Jahnsson (4 april 1981). ”Körsbär och dynamit”. Dagens Nyheter: s. 20. https://arkivet.dn.se/tidning/1981-04-04/92/20. Läst 16 juni 2018.
- ^ Ruth Halldén (7 maj 1981). ”Platt Feydeau i Helsingborg: Är talfel roligt?”. Dagens Nyheter: s. 23. https://arkivet.dn.se/tidning/1981-05-07/122/23. Läst 16 juni 2018.
- ^ ”Nytt om Nöjen: 'Diktarens Frida' till Helsingborg”. Dagens Nyheter: s. 26. 8 december 1984. https://arkivet.dn.se/tidning/1984-12-08/334/26. Läst 29 januari 2022.
- ^ Peter Ferm (4 december 1985). ”Enformig 'Advent'”. Dagens Nyheter: s. 22. https://arkivet.dn.se/tidning/1985-12-04/330/22. Läst 16 juni 2018.
- ^ Lars Linder (26 april 1987). ”2 x Helsingborg: Meny på allt och intet”. Dagens Nyheter: s. 26. https://arkivet.dn.se/tidning/1987-04-26/112/26. Läst 26 januari 2022.
- ^ Sven Hansell (27 september 1994). ”Ett konstnärligt steg tillbaka. 'De sista' en maktkritik som drunknar i floskler”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/arkiv/teater/ett-konstnarligt-steg-tillbaka-de-sista-en-maktkritik-som-drunknar-i-floskler/. Läst 19 februari 2022.