Tysklands herrlandslag i handboll

Tysklands herrlandslag i handboll
Förbund	Deutscher Handballbund
Coach	Alfreð Gíslason
Flest landskamper	Klaus-Dieter Petersen
• Antal	340 landskamper
Flest mål	Christian Schwarzer
• Antal	965 mål
	VM-meriter
• Guld	3 (1938, 1978, 2007)
• Silver	2 (1954, 2003)
• Brons	1 (1958); (1954 och 1958 som gemensamt väst- och östtyskt lag, 1978 som Västtyskland)
	OS-meriter
• Guld	1 (1936)
• Silver	3 (1984, 2004, 2024)
• Brons	1 (2016); (1984 som Västtyskland)
	EM-meriter
• Guld	2 (2004, 2016)
• Silver	1 (2002)
• Brons	1 (1998)
	Utomhus-VM-meriter
• Guld	5 (1938, 1952, 1955, 1959, 1966)
• Silver	1 (1963)
• Brons	0; (1952, 1955 och 1959 som gemensamt väst- och östtyskt lag; 1963 och 1966 som Västtyskland)

Tysklands (1963–1990 Västtysklands) herrlandslag i handboll (tyska: Deutsche Männer-Handballnationalmannschaft) representerar Förbundsrepubliken Tyskland (1949–1990 kallat Västtyskland) i handboll på herrsidan. Laget är ett av de mest framgångsrika med tre VM- och två EM-titlar, och har därutöver nått ytterligare två VM-finaler och en EM-final. Det gamla Östtysklands herrlandslag i handboll tillhörde Europas bästa med bland annat två VM-silver.

I Tyskland är herrlandslaget i handboll ett av de mest populära av landslagen.

Historia

Den 3 september 1925 förlorade laget, i Halle an der Saale, mot Österrike med 3-6 i vad som var handbollens första herrlandskamp.^[1]

Världsmästare 1938

Lagets första framgångar kom under 1930-talet och i hemma-VM 1938 blev laget världsmästare. 1938 blev laget dessutom världsmästare i utomhushandboll. Det dröjde bara till nästa VM 1954 innan laget vann medalj igen, den gången silver. 1958 vann laget brons i VM. Laget deltog även framgångsrikt i utomhushandboll och VM som avgjordes fram till 1966. Västtyskland blev den sista världsmästaren i utomhushandboll 1966. Laget blev även världsmästare i utomhushandboll 1952, 1955 och 1959, då som gemensamt väst- och östtyskt lag.

Världsmästare 1978

1978 blev Västtyskland världsmästare för andra gången efter finalseger mot Sovjetunionen. I laget spelade bl.a. Heiner Brand. Tränare var Vlado Stenzel.

I samband med Tysklands återförening blev Västtysklands handbollslandslag Tysklands handbollslandslag och det östtyska handbollslandslaget upphörde precis som Östtyskland att existera. Dagens tyska landslag är alltså detsamma som det tidigare västtyska (notera att Västtyskland var benämningen på dagens Förbundsrepubliken Tyskland innan återföreningen med det gamla Östtyskland). Till skillnad från i fotbollen har flera östtyska klubbar kunnat hävda sig i handbollens Bundesliga. Efter att Heiner Brand tog över som förbundskapten 1997 har landslaget firat flera stora framgångar.

VM-silver 2003

2003 vann laget VM-silver efter finalförlust mot Kroatien. 2005 kom laget bara vidare till andra omgången, på en näst sista plats i andra omgången.

Europamästare 2004

Efter finalförlusten i EM 2002 mot Sverige vann laget EM-guld 2004 efter finalseger mot värdlandet Slovenien. 2004 tog laget även silver vid OS i Aten efter finalförlust mot Kroatien. Efter finalen valde flera spelare att sluta i landslaget, bland annat Stefan Kretzschmar.

VM-guld på hemmaplan 2007

Tyskland vann VM på hemmaplan 2007. Efter en trevande inledning där laget bland annat förlorade mot Polen vände det och laget vann till slut turneringen. Finalen vann laget mot överraskningslaget Polen med 29-24.

Tysklands världsmästarlag: Henning Fritz (THW Kiel), Johannes Bitter (SC Magdeburg) - Pascal Hens (HSV Hamburg), Oliver Roggisch (SC Magdeburg), Dominik Klein (THW Kiel), Holger Glandorf (HSG Nordhorn), Markus Baur (TBV Lemgo), Christian Zeitz (THW Kiel), Torsten Jansen (HSV Hamburg), Andrej Klimowets (SG Kronau/Östringen), Michael Kraus (FA Göppingen), Florian Kehrmann (TBV Lemgo), Lars Kaufmann (Wetzlar), Christian Schwarzer (TBV Lemgo)

EM-guld 2016: #badboys

En finalseger med 24-17 mot Spanien säkrade Tysklands andra EM-guld efter 2004. Medaljen ackompanjerades av mottot #badboys som skapades av tyska handbollsförbundets vicechef Bob Hanning. Bakgrunden till begreppet var den stabila defensiven runt Finn Lemke och anspelade på Detroit Pistons' seger i NBA-finalen 1989 som vann mästerskapet genom sitt tuffa fysiska spel vilket gav laget beteckningen bad boys. Förbundskapten Dagur Sigurdsson säger att han i sitt första möte med laget berättade historien om Detroit Pistons' seger och att han hängde upp Pistonspelarnas ansikten i omklädningsrummet.^[2]

Meriter

Förbundskaptener

1925–1933: Carl Schelenz
1934–1939: Otto Günther Kaundinya
1940–1945: Carl Schelenz
1946–1955: Fritz Fromm
1955–1972: Werner Vick
1972–1974: Horst Käsler
1974–1982: Vlado Stenzel
1982–1987: Simon Schobel
1987–1989: Petre Ivănescu
1989–1992: Horst Bredemeier
1992–1993: Armin Emrich
1993–1996: Arno Ehret
1997–2011: Heiner Brand
2011–2014: Martin Heuberger
2014–2017: Dagur Sigurðsson
2017–2020: Christian Prokop
2020–nu: Alfreð Gíslason

Vlado Stenzel
Heiner Brand
Dagur Sigurðsson

Spelare i urval

Se även

Källor

Noter

^ ”Vereinschronik”. Arkiverad från originalet den 17 mars 2010. https://web.archive.org/web/20100317164038/http://hceinheit.de/verein/historie.html. Läst 22 augusti 2011.
^ handball-world. ”"Haben die Geschichte gelebt": Sigurdsson und der Mythos der #badboys”. handball-world. https://www.handball-world.news/o.red.r/news-1-1-29-78661.html. Läst 13 januari 2019.

Externa länkar

Tysklands handbollsförbund - Deutscher Handballbund

[1] ”Vereinschronik”. Arkiverad från originalet den 17 mars 2010. https://web.archive.org/web/20100317164038/http://hceinheit.de/verein/historie.html. Läst 22 augusti 2011.

[2] -world. ”"Haben die Geschichte gelebt": Sigurdsson und der Mythos der #badboys”. handball-world. https://www.handball-world.news/o.red.r/news-1-1-29-78661.html. Läst 13 januari 2019.

[1]

[2]