Tadarida brasiliensis Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
Systematik | |
---|---|
Domän | Eukaryoter Eukaryota |
Rike | Djur Animalia |
Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
Klass | Däggdjur Mammalia |
Infraklass | Högre däggdjur Eutheria |
Ordning | Fladdermöss Chiroptera |
Familj | Veckläppade fladdermöss Molossidae |
Släkte | Tadarida |
Art | Tadarida brasiliensis |
Vetenskapligt namn | |
§ Tadarida brasiliensis | |
Auktor | (I. Geoffroy, 1824) |
Utbredning | |
Utbredningsområde (klicka på bilden för detaljer) | |
Hitta fler artiklar om djur med |
Tadarida brasiliensis[2][3][4][5][6] är en fladdermusart som först beskrevs av I. Geoffroy 1824. Tadarida brasiliensis ingår i släktet Tadarida och familjen veckläppade fladdermöss.[7][8] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[7] Wilson & Reeder (2005) skiljer mellan 9 underarter. [4]
Utseende
[redigera | redigera wikitext]Denna fladdermus har långa samt smala vingar och cirka hälften av svansen ligger utanför flygmembranens del mellan bakbenen. Den korta pälsen på ovansidan har en brunaktig färg och undersidan är täckt av längre hår som är något ljusare brun. Hos ungar förekommer gråaktig päls. Bakfötterna har en krans av styva hår på kanterna och även vid naglarna. Många doftkörtlar är fördelade över kroppen som används för att markera sovplatsen och reviret. Tadarida brasiliensis har vanligen tre framtänder på varje sida i underkäken men den tredje saknas ibland. Kroppslängden med svans är 81 till 106 mm och svansen är 27 till 40 mm lång. Arten har 40 till 45 mm långa underarmar och 13 till 20 mm långa öron. Nosen kännetecknas av vertikala veck i övre läppen.[9]
Utbredning och habitat
[redigera | redigera wikitext]Arten förekommer i stora delar av Nord-, Central- och Sydamerika från centrala USA till centrala Argentina och centrala Chile. Tadarida brasiliensis lever även på de flesta västindiska öar. Den saknas däremot i centrala Amazonområdet. Arten kan anpassa sig till flera olika habitat.[1]
Ekologi
[redigera | redigera wikitext]På fastlandet kan kolonierna ha en eller några miljoner medlemmar men på öar är kolonierna mindre.[1]
Tadarida brasiliensis vilar vanligen i grottor men den hittades även i trädens håligheter och i gömställen som skapades av människor. Fladdermusens byten utgörs bland annat av nattfjärilar, flugor, skalbaggar och flygande myror. I Nordamerika sker parningen troligen i vinterkvarteret och sedan lagras hannens sädesceller i honans könsorgan. Efter dräktigheten föds ungarna under senare våren eller under sommaren. Honor från centrala Nordamerika har bara en unge per kull och hos andra populationer förekommer ganska ofta tvillingar. Ungarna föds nakna men de har en snabb utveckling. Cirka efter en månad har de päls och flygförmåga. Honor kan para sig under första parningstiden efter födelsen och hannar parar sig under andra levnadsåret för första gången.[9]
Arten har läten som använd för ekolokaliseringen och andra läten för kommunikationen mellan individerna (främst mellan honor och deras ungar). Hos olika populationer sker längre vandringar före och efter den kalla årstiden.[10]
Denna fladdermus jagas av rovfåglar och ormar.[9] Året 2016 registrerades för en individ en flyghastighet av 160 km/h. Värdet kan bero på kraftiga vindar.[11]
Tadarida brasiliensis och människor
[redigera | redigera wikitext]Artens avföring (guano) samlas som gödsel och som tillsats i krut.[9]
Under andra världskriget brukade USA:s flotta individer av arten för ett test av små brandbomber. Planen var att fladdermusen med bomben flyger till motståndarens byggnader som skulle förstöras. Under prövningens gång flög flera fladdermöss till enhetens högkvarter och satte det i brand. Bombbärande fladdermöss kom sedan inte till användning.[9] Fenomenet figurerar i Spirou-albumet Operation Fladdermus av Yann och Scwartz (2009, på svenska 2015).[12]
Bildgalleri
[redigera | redigera wikitext]-
Exemplar lämnar en bro i Austin, Texas som är en känd viloplats
-
Det brinnande högkvarteret i New Mexico.
-
Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d] 2008 Tadarida brasiliensis Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 24 oktober 2012.
- ^ (1996) , database, NODC Taxonomic Code
- ^ Banks, R. C., R. W. McDiarmid, A. L. Gardner, and W. C. Starnes (2003) , Checklist of Vertebrates of the United States, the U.S. Territories, and Canada
- ^ [a b] Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., Tadarida brasiliensis
- ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
- ^ Banks, R. C., R. W. McDiarmid, and A. L. Gardner (1987) Checklist of Vertebrates of the United States, the U.S. Territories, and Canada, Resource Publication, no. 166
- ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (15 december 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/tadarida+brasiliensis/match/1. Läst 24 september 2012.
- ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
- ^ [a b c d e] B. J. Verts,Leslie N. Carraway, red (1998). ”Tadarida brasiliensis”. Land Mammals of Oregon. University of California Press. sid. 119-122. ISBN 0-520-21199-5
- ^ Kunz & Fenton (2005). ”Tadarida brasiliensis”. Bat Ecology. University of Chicago Press. sid. 95-96
- ^ Jan Dönges (2016). ”Fledermaus schneller als jeder Vogel?” (på tyska). Spektrum der Wissenschaft. https://www.spektrum.de/news/fledermaus-schneller-als-jeder-vogel/1429146. Läst 15 februari 2024.
- ^ Karaboudjan, Laureline (2009-11-30): "Le groom présente ses références". slate.fr. Läst 23 januari 2017. (franska)
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]- Wikimedia Commons har media som rör Tadarida brasiliensis.
- Wikispecies har information om Tadarida brasiliensis.
|