(Omdirigerad från Svensklädret)
 |
Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2021-04) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
En tidigare populär svensk specialitet och exportvara var det så kallade svensklädret. Här har man kombinerat vegetabilisk garvning och alungarvning [1]till ett fylligt men samtidigt elastiskt och mjukt läder. Idag är det till exempel inte ovanligt med en lätt kromgarvning efter dominerande vegetabilisk garvning för att öka lädrets värmebeständighet.
Referenser
- ^ Tunholm, Amanda (6 oktober 2014). ”Ett hantverk som går hand i hand med döden (Uppsats)”. Institutionen för kultur och kommunikation, Linköpings Universitet. https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:775603/FULLTEXT01.pdf. Läst 5 juli 2024. ”"Alungarvning kan liknas vid en konservering av huden som blir vit, töjbart och mjuk. I vatten kan alungarvning ge skinnet skiftande resultat. Alungarvat läder tål också värme dåligt men man kan göra det mer beständigt genom att tillsätta andra ämnen. ”En svensk specialitet som kan användas till handskar och ovankläder var svenskläder som garvades genom en kombination av alun- och vegetabilisk garvning” (Ramhe, 1991, s.77). Vid garvning ska köttsidan först skrapas och avhåras om den inte ska pälsberedas. Alun och salt ska lösas upp i vatten därefter läggs det avrunna skinnet i badet, vilket kallas att beta skinnet. Skinnet ska ligga i betan åtta till tolv timmar och under tiden bör man röra om då och då (Rahme, 1991)."(Syftande på Rahme, Lotta, 1955- Skinn : garvning och beredning med traditionella metoder / Lotta Rahme, Dag Hartman (kemiavsnitten) / ISBN 913602810X)”