| Sven Lundberg | |
| Född | 14 juni 1891 Katarina församling, Stockholm |
|---|---|
| Död | 10 maj 1964 (72 år) Harbonäs säteri, Harbo församling, Uppland |
| Nationalitet | Svensk |
| Yrke/uppdrag | Civilingenjör |
| Maka | Märtha Edgren (gift 1921–1964; hans död) |
Sven Harald Lundberg, född 14 juni 1891 i Katarina församling i Stockholm, död 10 maj 1964 i Harbonäs säteri i Harbo församling i Västmanlands län[1], var en svensk ingenjör och uppfinnare.
Sven Lundberg var son till direktören Johan Lundberg och Emma Schöldström. Han avlade studentexamen 1911, blev underlöjtnant i fortifikationen 1913 och löjtnant 1917. Efter studier på Kungliga Tekniska Högskolan (KTH) tog han examen som civilingenjör 1918. Han blev kapten vid Väg- och vattenbyggnadskåren 1930 och var byråingenjör vid VV-styrelsen. Han var innehavare av Harbonästorken försäljnings AB från 1957 och Harbonäs säteri från 1922.[2]
Han uppfann metod att av havsvatten framställa råmaterial för tillverkning av magnesium 1938, självresande, osänkbar livbåt 1939, "Stålbryn-jan" för bildäck 1942, "Trafikögon" 1949, "Harbonästorken" för torkning av spannmål och virke 1957. Han var riddare av Vasaorden (RVO).[2]
Sven Lundberg gifte sig 1921 med Märtha Edgren (1889–1984),[1] dotter till kantor Emil Edgren och Altea Engström.[2] De fick dottern Kerstin (född 1922),[2] som gifte sig med Lars Axelson och övertog säteriet Harbonäs.
Källor
- ^ [a b] Sveriges dödbok 1901–2013 Swedish death index 1901-2013 (Version 6.0). Solna: Sveriges släktforskarförbund. 2014. Libris 17007456. ISBN 9789187676642
- ^ [a b c d] LUNDBERG, SVEN H, civilingenjör, Harbonäs i Vem är Vem? / Svealand utom Stor-Stockholm 1964 / s 525.