Ett skov är en tillfällig försämring (uppflammande) av ett sjukdomsförlopp, eller en kraftig stegring av ett mer konstant men cykliskt sjukdomstillstånd. Skov förekommer vid till exempel multipel skleros (MS),^[1] bipolär sjukdom, kronisk depression, kroniskt trötthetssyndrom, inflammatorisk tarmsjukdom (som till exempel Crohns sjukdom) och schizofreni. Vid sällsynta fall blir man aldrig lika bra som man var före skovet. I äldre språkbruk kan ett skov också vara en period av tillfällig förbättring.^[2]

Skov är också ett verbalsubstantiv till verbet skjuva.^[2] I allmänspråket betecknar ”skov” en period av förändring inom vilket område som helst, icke blott sjukdom.^[2] Betydelsen ”mer eller mindre permanent förskjutning i ett politiskt eller juridiskt system” har populariserats av Jan Myrdal.^{[källa behövs]}