Simon Vestdijk
Simon Vestdijk, 1958.
Född	17 oktober 1898[1][2][3] Harlingen, Nederländerna
Död	23 mars 1971[1][2][3] (72 år) Utrecht, Nederländerna
Medborgare i	Konungariket Nederländerna
Utbildad vid	Amsterdams universitet, 1927
Sysselsättning	Poet, essäist, läkarförfattare, översättare, författare[4]
Utmärkelser
Lucy B. och C.W. van der Hoogt-priset (1938) Wijnaendts Francken-priset (1941) Prose prize of the City of Amsterdam (1946) Multatulipriset (1946) P.C. Hooft-priset (1950) Bijzondere prijs van de Jan Campert-Stichting (1953) Busken Huet award (1954) Essayprijs van de gemeente Amsterdam (1954) Riddare i Nederländska Lejonorden (1955) Constantijn Huygens-priset (1955) Prijs voor Meesterschap (1964) Prijs der Nederlandse Letteren (1971) Officer av Oranien-Nassauorden Riddare av Oranien-Nassauorden
Webbplats	länk
Redigera Wikidata

Simon Vestdijk, född 17 oktober 1898 i Harlingen, död 23 mars 1971 i Utrecht, var en nederländsk författare.

Förutom 52 romaner, han skrev också mycket poesi, essäer och berättelser. Under många år har Vestdijk nominerats till Nobelpriset.

Under den tyska ockupationen var han länge gisslan. Han led av depression nästan hela sitt liv.

Vestdijks psykologiska romaner utspelas ofta i exotiska miljöer eller i forna tider.^[5]

• 1934 - Terug tot Ina Damman
• Rumeiland (1939)
  • Resan till Jamaica: ur Richard Beckfords efterlämnade papper utgörande berättelsen om hans äventyr på Jamaica 1737-1738 (översättning Brita Dahlman, Norstedt, 1966)
• 1949 - De kellner en de levenden
  • Kyparen och de levande (översättning Sonja Pleijel, Tiden, 1966)
• 1951 - Ivoren wachters
• 1954 - Het vijfde zegel
  • El Greco i Toledo (översättning Ingrid Rääf, Natur och kultur, 1954)
• 1959 - De ziener