En rymddräkt är en anordning som är avsedd att omsluta en människa eller ett djur under en rymdresa.
Funktionskrav
DET finns flera krav på specifika funktioner som måste uppfyllas för att fungera som en rymddräkt:
- Stabilt innertryck. Detta tryck kan mycket väl vara lägre än lufttrycket vid havsnivå på jorden, eftersom luftblandningen normalt innehåller mer syre och mindre koldioxid än jordens blandning.
- Andningsbart syre. En rymddräkt innehåller ofta ett koldioxidfilter (ofta litiumhydroxid), vilket minimerar kravet på tillförsel av ny syrgas.
- Temperaturkontroll. Värme kan i rymden bara förloras genom strålning eller strömning (när astronauten vidrör andra objekt). Eftersom värme inte kan avledas effektivt används ett system med vätskekylda underdräkter.
- Skydd mot elektromagnetisk strålning.
- Skydd mot partikelstrålning.
- Skydd mot mikrometeoriter.
- Rörlighet (innefattar även möjligheter att manövrera, docka med, och fastgöra vid rymdfarkost via lina)
- Kommunikationsmöjligheter.
- Underhåll (såsom påfyllnad och avtappning av vätskor och gaser).
Målet med en rymddräkt är att bäraren ska kunna röra sig så obehindrat som möjligt. Nyckeln till rörelsefrihet är att bibehålla en kostant volym. När till exempel en led i rymddräkten böjs, orsakar det en volymändring som kräver att ett arbete utförs. Bäraren måste dessutom använda kraft för att hålla leden böjd. Även om dessa krafter är små, kan de i längden vara mycket uttröttande. Arbetet förhåller sig till volymförändringen som
där är startvolymen, är slutvolymen och är dräktens tryck. Eftersom trycket måste hållas inom ett tämligen smalt område lämnar det volymförändringen som en påverkbar variabel. Det är problemet med volymförändring som alla rymddräktsdesigner försöker minimera eller eliminera.
Den vanligaste lösningen ligger i att använda flera lager. Det innersta funktionella lagret består av den så kallade blåsan. Detta är ett lager som består av gummi och är således böjligt. För att undvika okontrollerad expansion av detta lager används ett yttre lager för att kontrollera denna expansion. Gummilagret är större än det yttre lagret och det överflödiga gummit samlas runt lederna. När bäraren böjer till exempel ett knä minskar volymen bakom knät medan volymen framför knät ökar. På så sätt hålls dräktvolymen konstant.
Det yttersta lagret erbjuder skydd mot extrema temperaturer såväl som mot mikrometeoriter och strålning.
Rymddräkt EMU
Rymddräkten EMU som till exempel Christer Fuglesang hade under sina rymdpromenader vid STS-116-missionen vägde 140 kilo med all utrustning. Dräkten är vit för att reflektera värme och för att synas bra. EMU skyddar mot vakuum och strålning i rymden och har ett avancerat underställ med vattenslangar reglerande kroppstemperaturen. Hjälmen skyddar mot ljus och värme och innehåller strålkastare och kameror. På ryggsäcken sitter små raketer som kan användas i nödläge.
Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Rymddräkt.
- A Field Guide to American Spacecraft: A list compiled by Lee Sledge and James H. Gerard of American space suits and the museum locations where they are displayed.
- Astronautix.com complete list of Space Suits
- Russian Space Suits
- Design of Soviet/Russian Space Suits
- NASA JSC Oral History Project: See link near page end to Walking to Olympus: An EVA Chronology.
- NASDA Online Space Notes
- Analysis of the Space Shuttle Extravehicular Mobility Unit – 1986
- NASA Space Shuttle EVA tools and equipment reference book – 1993
- Space Suit Evolution From Custom Tailored to Off-the-Rack
- Engineering Aspects of Apollo: Section on the Apollo space suit and portable life support system.
- Historic Spacecraft – Spacesuits
- Nasa Image Gallery
- Zvezda History (Russian) Eng
- ILCDover.com – Spacesuits
- Smithsonian Air and Space: Space suits past and future
- In April 2011, the VOA Special English service of the Voice of America broadcast a 15-minute program on the evolution of space suits. A transcript and MP3 of the program, intended for English learners, can be found at The Evolution of Spacesuits.
|