Världsmästerskapen i Roadracing 1970 arrangerades av F.I.M. Säsongen bestod av tolv Grand Prix i sex klasser: 500cc, 350cc, 250cc, 125cc, 50cc och Sidvagnar 500cc. Den inleddes 3 maj med Västtysklands Grand Prix och avslutades med Spaniens Grand Prix 27 september.
| Klass | Mästare individuellt | Mästare konstruktörer |
|---|---|---|
| 500GP |  Giacomo Agostini
|
MV Agusta
|
| 350GP | Giacomo Agostini
|
MV Agusta
|
| 250GP | .svg){kind=small} Rodney Gould
|
 Yamaha
|
| 125GP |  Dieter Braun
|
Suzuki
|
| 50GP |  Ángel Nieto
|
Derbi
|
| Sidvagn | Klaus Enders/Kalauch+Engelhardt
|
BMW
|
Säsongen i sammanfattning
Regerande världsmästaren Giacomo Agostini på MV Agusta dominerade som vanligt 500-klassen. Han vann även 350-klassen, efter motstånd från Kel Carruthers och Renzo Pasolini på Benelli och Rodney Gould på Yamaha.[1] Gould vann 250-titeln åt Yamaha, efter kamp med Carruthers under hela säsongen.[1] Tysken Dieter Braun gav Suzuki 125-segern under det att Derbi-föraren Angel Nieto vann 50-kubiksklassen för andra året i rad.
Den spanske föraren Santiago Herrero omkom under Isle of Man TT. Ossa-fabriken sluta tävla efter olyckan.[1]
1970 års Grand Prix-kalender
Poängräkning
De tio främsta i varje race fick poäng enligt tabellen nedan. De sex bästa resultaten räknades i mästerskapen för 50cc, 125cc, 350cc och 500cc, de sju bästa resultaten för 250cc och de fem bästa resultaten för sidvagnarna.
| Plats | 1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 |
|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
| Poäng | 15 | 12 | 10 | 8 | 6 | 5 | 4 | 3 | 2 | 1 |
500GP
Mästare för sjunde året i rad blev Giacomo Agostini. Han vann 10 av 11 race för MV Agusta och var klar världsmästare efter sjätte deltävlingen då han uppnått maxpoäng.
Slutställning 500
| Plats | Förare | Land | Motorcykel | Poäng | Segrar |
|---|---|---|---|---|---|
| 1 | Giacomo Agostini |  Italien
|
MV Agusta | 90 | 10 |
| 2 | Ginger Molloy |  Nya Zeeland
|
Kawasaki | 62 | 0 |
| 3 | Angelo Bergamonti | Italien
|
MV Agusta | 59 | 1 |
| 4 | Tommy Robb |  Storbritannien
|
Seeley | 36 | 0 |
| 5 | Alberto Pagani | Italien
|
Linto | 30 | 0 |
| 6 | Alan Barnett | Storbritannien
|
Seeley | 24 | 0 |
| 7 | Christian Ravel |  Frankrike
|
Kawasaki | 24 | 0 |
| 8 | Jack Findlay |  Australien
|
Seeley | 24 | 0 |
| 9 | Martti Pesonen |  Finland
|
Yamaha | 24 | 0 |
| 10 | Peter Williams | Storbritannien
|
Matchless | 22 | 0 |
350GP
Agostini vann 9 av 10 Grand Prix och var klar världsmästare efter sjätte deltävlingen då han uppnått maxpoäng..
Slutställning 350
| Plats | Förare | Land | Motorcykel | Poäng | Segrar |
|---|---|---|---|---|---|
| 1 | Giacomo Agostini | Italien
|
MV Agusta | 90 | 9 |
| 2 | Kel Carruthers | Australien
|
Benelli | 58 | 0 |
| 3 | Renzo Pasolini | Italien
|
Benelli | 46 | 0 |
| 4 | Kent Andersson |  Sverige
|
Yamaha | 44 | 0 |
| 5 | Martti Pesonen | Finland
|
Yamaha | 38 | 0 |
| 6 | Rodney Gould | Storbritannien
|
Yamaha | 28 | 0 |
| 7 | Angelo Bergamonti | Italien
|
MV Agusta | 27 | 1 |
| 8 | Günter Bartusch |  Östtyskland
|
MZ | 20 | 0 |
| 9 | Alan Barnett | Storbritannien
|
Aermacchi | 20 | 0 |
| 10 | Tommy Robb | Storbritannien
|
Yamaha | 18 | 0 |
Källor
- ^ [a b c] Noyes, Dennis; Scott, Michael (1999), Motocourse: 50 Years Of Moto Grand Prix, Hazleton Publishing Ltd, ISBN 1-874557-83-7
| |||||