Denna artikel anses inte vara skriven ur ett globalt perspektiv. Motivering: I Sverige är regementen fredstida administrativa enheter. I resten av världen finns det regementen som är stridsförband. Hjälp gärna till och förbättra texten om du kan, eller diskutera saken på diskussionssidan. (2015-04)

Regemente är en militär administrativ enhet. I Sverige är regementet en fredstida utbildningsenhet samt den högsta organisationsnivån inom ett truppslag. Regementet är också en viktig traditionsbärare inom de flesta arméer.

Under Gustav II Adolfs tid bestämdes infanteriregementets normalstyrka till 8 kompanier och 1 200 man, kavalleriregementets till 8 kompanier och 1 000 man. Genom 1634 års riksdagsbeslut fick svenska armén 1636 en fast indelning i regementen med nyssnämnda styrka. Vid slagordningens uppgörande fäste man ännu föga avseende vid regementsindelningen. Först på 1700-talet blev detta vanligt. Infanteriregementen utgjordes i början av 1900-talet i de flesta arméer av 3 bataljoner. Artilleriregementen motsvarade i allmänhet en infanteridivision (fördelning) och räknade 6–12 batterier (utdrag ur Nordisk Familjebok).

Ursprunget till dagens regementen är sammanslagningar av de fänikor och fanor som Gustav Vasa en gång i tiden satte upp. På 1610-talet och 1620-talet skapades storregementen eller landsregementen. Ett sådant kunde innehålla flera landskap. På 1620-talet började man skapa rena landskapsregementen såsom vi känner dem idag. Under andra halvan av 1900-talet skulle de svenska regementena sätta upp 1–2 brigader var i händelse av krig. Sedan år 2000 har brigaderna utgått ur krigsorganisationen och ersatts av insatsbataljoner. Efter 1990-talets nedskärningar finns så få regementen kvar att man kan hävda att 1610-talets storregementen kommer åter.

• Artilleriregementen
• Infanteriregementen
• Ingenjörregementen
• Kavalleriregementen
• Kustartilleriregementen
• Luftvärnsregementen
• Pansarregementen
• Signalregementen
• Trängregementen

• Indelningsverket
• Militärförband

• Regemente i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1915)