Orsini är en italiensk adelsätt, vars glansperiod inföll under medeltiden och renässansen.

Orsini utkämpade i Rom långa maktstrider med sin främsta rival, familjen Colonna. De båda familjerna uppförde försvarstorn och borgar från vilka man bekrigade varandra, i synnerhet under större delen av 1300-talet, då det i Rom rådde politisk oreda eftersom påvestolen var förlagd till franska Avignon.

Tre påvar kom från släkten Orsini: Celestinus III (1191–1198), Nicolaus III (1277–1280) och Benedictus XIII (1724–1730), och därtill Leo X:s mor, Clarice Orsini.

Matte Rosso Orsini blev 1241 senator över Rom och styrde staden enväldigt vid Gregorius IX:s sida, i kamp mot Colonna och Fredrik II. Napoleone Orsini (död 1342) uppnådde stort inflytande som ledare för det franska partiet vid kurian, och bidrog till franske påven Clemens V:s val 1305.^[1]

Familjen skaffade sig vidsträckta besittningar i Kyrkostaten, Toscana och Neapel. Efterhand uppstod flera grenar av släkten, bland dem Pitigliano och Tagliacozzo. Den hertigliga linjen Orsino av Gravina utgick från Francesco Orsini, som 1435 blev prefekt över Rom.^[2]

Andra grevar var Orsini av Bracciano där Virginio Orsini av Bracciano, Paolo Giordano Orsini, Anna Maria Orsini och hennes make Flavio Orsini hör till de mer kända namnen.^[2]

Under den italienska senrenässansen utmärkte sig den omskrivne Vicino Orsini, greve av Bomarzo, framförallt för sitt anläggande av den manieristiskt präglade slottsträdgården Sacro Bosco.