Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2019-10) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Olympiska vinterspelen 1948
Grenar	28 grenar i 4 sporter
Deltagare
Nationer	28
Aktiva	669
Män	592
Kvinnor	77
Värdskap
Land	Schweiz
Ort	Sankt Moritz
Arena	Eisstadion Badrutts Park
Invigning	30 januari 1948
Spelen öppnades av	Enrico Celio (Ordförande för förbundsrådet)
Läste deltagarnas ed	Riccardo Torriani
Avslutning	8 februari 1948
← Garmisch-Partenkirchen 1936 Oslo 1952 →

Olympiska vinterspelen 1948, de femte (V) olympiska vinterspelen, arrangerades för andra gången i Sankt Moritz, Schweiz. Staden ligger på cirka 1 800 m höjd och många av de tävlande hade stora problem med andningen. Det föreföll som om problemen var större än 20 år tidigare, när spelen också gick av stapeln på samma ställe. En möjlig förklaring är att det avgjort högre tempot i tävlingarna krävde en längre period av acklimatisering.

Det var de första vinterspelen efter kriget och som väntat var de tävlandes standard mycket ojämn. Sverige och Schweiz kunde som neutrala stater ställa upp med förhållandevis bra förberedda deltagare, medan många andra länder hade uppenbara svårigheter att ställa upp vältränade och med deltagare i ”rätt åldrar”. Förkrigsstjärnor och ungdomar var oftast sammansättningen.^[1]

De svenska längdåkarna dominerade stort och tog hem samtliga medaljer utom en – bronset på 50 km. Svensken Anders Törnkvist gjorde en omvallning, som tog cirka 4 minuter att åstadkomma och han var mindre än en minut från tredjeplatsen. Stafettlaget vann med nästan 9 minuter och en mycket remarkabel varvning av sista laget (varvet var 10 km).

För andra gången ingick alpina skidgrenar och där dominerade de mellaneuropeiska nationerna stort.

USA skickade två ishockeylag till Sankt Moritz – dels American Athletic Union, godkänt av IOK, dels American Hockey Association (AHA). Det senare skickade ett proffslag, något som stred mot Olympiska spelens amatörregler. AHA:s proffslag hade dock godkänts av Internationella ishockeyförbundet med säte i Zürich.

Arrangörslandet Schweiz lät AHA spela. Detta medförde att hela den amerikanska OS-truppen hotade att resa hem samt även avstå från sommarspelen i London och istället anordna egna tävlingar. Hela den olympiska tanken var därför i fara.^[2]

Den Internationella Olympiska Kommittén diskvalificerade sedermera det amerikanska laget. Däremot blev detta proffslag fjärde nation i världsmästerskapen.^[3]

• Militärpatrull
• Vinterfemkamp

28 nationer skickade deltagare till spelen. Chile, Danmark, Island, Sydkorea, och Libanon gjorde debut i olympiska vinterspelen.

      Värdnation (Schweiz)

Pos	Nation	Guld	Silver	Brons	Totalt
1	Sverige	4	3	3	10
1	Norge	4	3	3	10
3	Schweiz	3	4	3	10
4	USA	3	4	2	9
5	Frankrike	2	1	2	5
6	Kanada	2	0	1	3
7	Österrike	1	3	4	8
8	Finland	1	3	2	6
9	Belgien	1	1	0	2
10	Italien	1	0	0	1

• Dokumentärfilmen Olympiad i vitt

• Lif, Anders; Strömberg Lena (2015). Direktörernas direktör Sigfrid Edström - ASEA-chef, SAF-bas och OS-pamp. Johanneshov: MTM. Libris 18504992 

• Olympiska rörelsen
• Officiell rapport
• Wikimedia Commons har media som rör Olympiska vinterspelen 1948.
  Bilder & media

v • r Olympiska spelen Sommarspelen Aten 1896 • Paris 1900 • Saint Louis 1904 • Aten 1906 (Inofficiellt) • London 1908 • Stockholm 1912 • Berlin 1916¹ • Antwerpen 1920 • Paris 1924 • Amsterdam 1928 • Los Angeles 1932 • Berlin 1936 • Helsingfors 1940¹ • London 1944¹ • London 1948 • Helsingfors 1952 • Melbourne 1956 • Rom 1960 • Tokyo 1964 • Mexico City 1968 • München 1972 • Montréal 1976 • Moskva 1980 • Los Angeles 1984 • Seoul 1988 • Barcelona 1992 • Atlanta 1996 • Sydney 2000 • Aten 2004 • Peking 2008 • London 2012 • Rio de Janeiro 2016 • Tokyo 2020 • Paris 2024 • Los Angeles 2028 • Brisbane 2032 Vinterspelen Chamonix 1924 • Sankt Moritz 1928 • Lake Placid 1932 • Garmisch-Partenkirchen 1936 • Sankt Moritz 1940¹ • Cortina d'Ampezzo 1944¹ • Sankt Moritz 1948 • Oslo 1952 • Cortina d'Ampezzo 1956 • Squaw Valley 1960 • Innsbruck 1964 • Grenoble 1968 • Sapporo 1972 • Innsbruck 1976 • Lake Placid 1980 • Sarajevo 1984 • Calgary 1988 • Albertville 1992 • Lillehammer 1994 • Nagano 1998 • Salt Lake City 2002 • Turin 2006 • Vancouver 2010 • Sotji 2014 • Pyeongchang 2018 • Peking 2022 • Milano–Cortina 2026 • Franska Alperna 2030 • Salt Lake City 2034 Övrigt Antikens olympiska spel • Internationella olympiska kommittén ¹ Inställda på grund av världskrig