| Norra kronan | |
 | |
| Lista över stjärnor i Norra kronan | |
| Latinskt namn | Corona Borealis |
|---|---|
| Förkortning | CrB |
| Rektascension | 16 h |
| Deklination | +30° |
| Area | 179 grad² (73) |
| Huvudstjärnor | 8 |
| Bayer/Flamsteedstjärnor | 24 |
| Stjärnor med exoplaneter | 4 |
| Stjärnor med skenbar magnitud < 3 | 4 |
| Stjärnor närmare än 50 ljusår | 0 |
| Ljusaste stjärnan | Alfa Coronae Borealis (Alphecca eller Gemma) (2,21m) |
| Närmaste stjärnan | HD 144579 (46,86 lå) |
| Messierobjekt | 0 |
| Meteorregn | inga |
| Närliggande stjärnbilder | Björnvaktaren Ormen Herkules |
| Synlig vid latituder mellan +90° och −50° Bäst synlig klockan 21:00 under juli. | |
Norra kronan (Corona Borealis på latin) är en liten stjärnbild på norra stjärnhimlen. Den är en av 88 moderna stjärnbilder som listas av IAU, Internationella astronomiska unionen.[1]
Historik
Norra kronan var en av de 48 konstellationerna som listades av den grekiske astronomen Ptolemaios i hans samlingsverk Almagest.
Mytologi
Kronan har en intressant historia. Hefaistos, smideskonstens gud, smidde den åt sin hustru Afrodite, kärlekens gudinna. Sedan gav Afrodite den till Amfitrite när hon gifte sig med Poseidon, havets gud. Amfitrite gav den i sin tur till hjälten Theseus som skulle ge den till den flicka som han ville göra till sin maka. När han träffade prinsessan Ariadne på Kreta gav han den till henne. Men efter att guden Dionysos hade tvingat Theseus att lämna Ariadne på ön Naxos så att han kunde gifta sig med henne i stället gjorde han kronan till en stjärnbild som en bröllopsgåva åt henne.
Hos Australiens aboriginer kallas stjärnbilden womera ("bumerangen") på grund av den kontur stjärnorna bildar.[2]
De nordamerikanska cheyennerna kallade stjärnbilden “Lägercirkeln”, vilket åsyftade att de ordnade sina läger i en cirkel.
I kinesisk astronomi var Norra kronans stjärnor del I Tiān Shì Yuán (天市垣, ungefär “det himmelska marknadsområdet”) I Polynesien kallades Norra kronan Te Hetu. På Tuamotuöarna kallades den Na Kaua-ki-tokerau. På Hawaii kallades den Kaua-mea och i Nya Zeeland Rangawhenua.[3]
Stjärnor
Det här är de ljusaste stjärnorna i konstellationen.[4]
- α - Alphecca (Alfa Coronae Borealis, Gemma) ingår i den rörliga stjärnhopen Collinder 285, en förmörkelsevariabel som varierar i magnitud 2,21 – 2,32.
- β - Nusakan (Beta Coronae Borealis) är en förmörkelsevariabel som varierar 3,65 – 3,72.
- γ - Gamma Coronae Borealis (Struve 1967) är en dvärg-cepheid som varierar 3,80 – 3,86.
- δ - Delta Coronae Borealis är en variabel som varierar 4,57 – 4,69.
- ε - Epsilon Coronae Borealis 4,13
- η - Eta Coronae Borealis 5,02
- ζ - Zeta Coronae Borealis 5,00
- θ - Theta Coronae Borealis 4,15
- κ - Kappa Coronae Borealis 4,82
- ι - Jota Coronae Borealis 4,98
- ρ - Rho Coronae Borealis 5,4
- τ - Tau Coronae Borealis 4,76
I Norra kronan finns två variabla stjärnor som varit föremål för särskilt intresse:[1]
- T Coronae Borealis som är en rekurrent nova, som i modern tid haft två utbrott, 1866 och 1946.
- R Coronae Borealis som är en RCB-variabel, det vill säga har utbrott av förmörkelsekaraktär. Den har som variabeltypen säger blivit prototyp för den sällsynta variabeltypen.
Djuprymdsobjekt
- Abell 2065 ligger ungefär en grad sydväst om Beta Coronae Borealis. Galaxhopen ligger på drygt 1 miljard ljusårs avstånd och innehåller drygt 400 galaxer.[4]
Landskapsstjärnbild
Norra kronan är Norrbottens landskapsstjärnbild.
Referenser
- Ian Ridpath och Wil Tirion, Stars and Planets Guide, Collins, London. ISBN 978-0-00-725120-9. Princeton University Press, Princeton. ISBN 978-0-691-13556-4, 2007
- ^ [a b] ”Corona Borealis Constellation”. http://www.constellation-guide.com/constellation-list/corona-borealis-constellation/. Läst 18 januari 2014.
- ^ William Tyler Olcott (2004). Star Lore: Myths, Legends, and Facts. New York, Dover Publication Inc. sid. 151. http://books.google.com/books?id=TIatz2DGXQwC. Läst 18 januari 2014
- ^ Makemson, Maud Worcester (1941). The Morning Star Rises: an account of Polynesian astronomy. Yale University Press. sid. 282
- ^ [a b] Astronomica – Galaxer – planeter – stjärnor – stjärnbilder – rymdforskning. Tandem Verlag GmbH (svensk utgåva). 2007. sid. 358-359. ISBN 978-3-8331-4371-7
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Norra kronan.
| ||||||||