Nils Hansson
Nils Hansson på omslaget av Hvar 8 Dag 1908.
Född	8 mars 1867[1][2] Tottarps församling[1][3], Sverige
Död	19 mars 1945[1][2][4] (78 år) Danderyds församling[1][4], Sverige
Begravd	Danderyds kyrkogård[4]
Medborgare i	Sverige
Utbildad vid	Folkhögskolan Hvilan, 1886[1]
Sysselsättning	Agronom[1], hemmansägare[3]
Befattning
Sveriges jordbruksminister (1920-1921)
Arbetsgivare	Folkhögskolan Hvilan (1893–)[1]
Barn	Nils Hansson (f. 1900)[3]
Föräldrar	Hans Hansson[1] Bengta Nilsdotter
Släktingar	Elof Hansson (syskon)[1]
Utmärkelser
Hedersdoktor vid Lunds universitet (1918) Hedersdoktor vid Wiens universitet (1929) Hedersdoktor vid Universität für Bodenkultur Wien (1929)[2]
Redigera Wikidata

Nils Hansson, född 8 mars 1867 i Djurslöv, Malmöhus län, död 19 mars 1945 i Danderyds församling, var en svensk agronom och jordbruksminister. Han var bror till Elof Hansson.

Hansson studerade vid Hvilans folkhög- och lantmannaskola och övertog 1891 ett eget hemman vid Åkarp. Sedan han genomgått lantbruksinstitutet vid Alnarp 1895-96 blev han ordinarie lärare (från 1914 med professors titel) vid Hvilans lantmannaskola.

Delvis i samarbete med skolans föreståndare Leonard Pontus Holmström bidrog Hansson till framväxten av föreningsväsendet bland jordbrukare. Han hade ett särskilt engagemang i den kontrollföreningsrörelse som omkring sekelskiftet växte fram först i Skåne och sedan även i övriga delar av landet. Han medverkade bland annat i utvecklingen av fodernormer.

Hansson var 1907-32 föreståndare för husdjursavdelningen vid Centralanstalten för jordbruksförsök i Stockholm och utövade där en mycket omfattande fodringsförsöksverksamhet. Han slutförde en skandinavisk foderenhetsberäkning och klarlade skillnader i foderenhetsberäkningar i Skandinavien och andra länder.

Hansson var föreläsare i lantbruksämnen och publicerade flera böcker. En lönande ladugårdsskötsel (1904) blev den ledande läroboken i nötkreatursskötseln i Sverige och prisbelönt av Lantbruksakademien, Vår svenska svinskötsel (1911), Handbok i utfodringslära (I-III, 1913-16), Husdjurslära för de lägre landtbruksläroverken (1916; tillsammans med Ludvig Nanneson), Husdjurens utfodring (1922, översatt till flera språk) samt ett 60-tal "Meddelanden" från Centralanstalten för försöksväsendet husdjursavdelning, 1909-33) och Sextio år i lantbrukets tjänst (1941).

Hansson var ledamot av Folkhushållningskommissionen 1917-19, där han ledde regleringen av foderransoneringen under första världskriget, ordförande i produktionskommittén 1917-18 och i Statens odlingskommitté samt ledare av odlingsorganisationens verksamhet 1918-22. Han var statsråd och chef för Jordbruksdepartementet oktober 1920-oktober 1921. Han var ledamot av Lantbruksrådet 1919-27, av styrelsen för Ultuna lantbruksinstitut 1924-33 och av styrelsen för Sveriges betes- och vallförening 1925-34.

Hansson blev filosofie hedersdoktor i Lund 1918, medicine hedersdoktor i Rostock 1925, agronomie hedersdoktor i Wien 1929, hedersdoktor vid polytekniska högskolan i Lwów 1931, ledamot av Fysiografiska sällskapet i Lund 1918 och ledamot 1905 av Lantbruksakademien (hedersledamot 1921) och av Kungliga Vetenskapssocieteten i Uppsala 1937.

• Hansson, Nils i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1909)
• Hansson, Nils i Nordisk familjebok (andra upplagans supplement, 1924)
• Hansson, Nils i Vem är det 1943
• Döda 1943-1956 i Vem är det 1957