 |
Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2013-11) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
| Nikos Kazantzakis | |
 | |
| Född | Νίκος Καζαντζάκης 2 mars (18 februari enl. g.s.) 1883 Heraklion, Kreta, Grekland |
|---|---|
| Död | 26 oktober 1957 (74 år) Freiburg, Baden-Württemberg, Tyskland |
| Begravd | Heraklion |
| Medborgare i | Grekland[1] |
| Utbildad vid | Atens universitet, doktorsexamen Ursulines Skole i Naxos[2]  |
| Sysselsättning | Manusförfattare, filosof, dramatiker[3], författare[3], politiker, poet[3], översättare, journalist, prosaist |
| Befattning | |
| Grekisk minister utan portfölj, Regeringen Themistoklis Sofoulis 1945 (1945–1946) | |
| Maka | Galateia Kazantzakē (g. 1911–1926) Heleni Kazantzaki (g. 1945–1957) |
| Utmärkelser | |
| Græske statslitteraturpris (1956) | |
| Namnteckning | |
 | |
| Webbplats | kazantzakis-museum.gr |
| Redigera Wikidata | |
Nikos Kazantzakis, född 2 mars (18 februari enl. g.s.) 1883 i Heraklion, Kreta, död 26 oktober 1957 i Freiburg, Baden-Württemberg, Tyskland, var en grekisk författare, poet, översättare, dramatiker och filosof.
Biografi
[redigera | redigera wikitext]Kazantzakis studerade juridik i Aten och bodde flera år i Paris där han studerade statskunskap och filosofi och bland annat följde filosofen Henri Bergsons föreläsningar. Efter andra världskriget verkade han som departementschef och minister. Från 1946 bodde han utomlands, främst på Franska rivieran. Han skrev på franska och nygrekiska. Han debuterade 1906 med skådespelet Ximerónei och berättelsen Ophis kai Krino. Han har förutom romaner skrivit om Bergson och Nietzsche[4], reseskildringar, skådespel och verseposet Odysseia, 1938.
På hans gravsten i Heraklion står:
| ” |
|
„ |
Hans mest kända verk är Víos kai politeia tou Aléxi Zorbá, 1946 (Spela för mig, Zorbas, 1949) och O teleftaíos pirasmós, 1955 (Kristi sista frestelse, 1988), som både blivit berömda filmer, se Zorba och Kristi sista frestelse.
Kazantzakis var nominerad till Nobelpriset i litteratur fjorton gånger åren 1947 till 1957.[5]
Bibliografi utgivet på svenska
[redigera | redigera wikitext]
- Spela för mig, Zorba, 1949, som Spela för mig, Zorba 1973 (Vios ke politia tou Alexi Zorba)
- Den eviga vandringen uppåt, 1950
- Den sista frestelsen, 1952, som Kristi sista frestelse 1988 (O telefteos pirasmos)
- Frihet eller död, 1955 (Eleftheria i thanatos)
- Min helige Franciscus: Pax et bonum, 1956
- Tjurdansen: Ur Kazantzakis Odyssia (Odysse): Sjätte sången, verserna 1-75, 284-317, 340-352, 522-550, 564-608, ingår i Kris 1979: Juli
- Nikos Kazantzakis filosofiska testamente: Ett urval, ingår i Studies in Mediterranean archaeology 60, 1988
- Odysseia: Ett modernt epos. Prologen och första sången, ingår i Studies in Mediterranean archaeology 64, 1988
- Rapport till Greco: Självbiografisk roman, 2006 (Anaphora ston Greko)
Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ Libris, Kungliga biblioteket, 2 oktober 2012, Libris-URI: sq467gwb2d3r0r0, läst: 24 augusti 2018.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, www.naxos.gr .[källa från Wikidata]
- ^ [a b c] Archive of Fine Arts, abART person-ID: 18854, läs online, läst: 1 april 2021.[källa från Wikidata]
- ^ ”ΠΡΟΣΩΠΟ – Βιβλιοnet” (på amerikansk engelska). https://biblionet.gr/%cf%80%cf%81%ce%bf%cf%83%cf%89%cf%80%ce%bf/. Läst 17 maj 2021.
- ^ ”Nomination database: Nikos Kazantzakis”. Nobelprize.org. http://www.nobelprize.org/nomination/archive/show_people.php?id=4747.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Nikos Kazantzakis.- Nikos Kazantzakis Museum (el, en, fr, de)
- Nikos Kazantzakis i Libris
|