| NGC 383 | |
 Bild på NGC 383 tagen med Rymdteleskopet Hubble. | |
| Observationsdata | |
|---|---|
| Stjärnbild | Fiskarna |
| Rektascension | 01t 07m 24,968s[1] |
| Deklination | +32° 24′ 45,103″[1] |
| Rödförskjutning | 0,017005 [1] km/s |
| Avstånd | 209 miljoner (64 Mparsec)[2] ljusår |
| Typ | S0[1] |
| Skenbar storlek | 2,34 × 1,95[1] bågminut |
| Skenbar magnitud | 13,4 [1] |
| Fysiska egenskaper | |
| Radie | ca 149 700 ljusår (45,91 kparsec) (uppskattat)[1] |
| Upptäckt | |
| Upptäcktsår | 12 september 1784 |
| Upptäckare | William Herschel |
| Andra beteckningar | |
| 4C 32.05, QSO B0104+321, UGC 689, PGC 3982, CGCG 501-87, MCG +05-03-053, Arp 331, VV 193, GC 206, H 2.217, h 86, KCPG 23B, Z 0104.7+3209, 3C 31[1] | |
| Se även: Galaxer, Lista över galaxer | |
NGC 383 är en elliptisk dubbelradiogalax[3] med ett kvasarliknande utseende belägen i stjärnbilden Fiskarna. Den upptäcktes den 12 september 1784 av William Herschel.[4] Galaxen är listad som Arp 331 i Halton Arps Atlas of Peculiar Galaxies.[5]
Nyligen genomförda upptäckter av National Radio Astronomy Observatory år 2006 visar att NGC 383 delas i två delar av relativistiska jetstrålar med hög energi som rör sig med relativt höga andelar av ljusets hastighet. De relativistiska elektronerna i jetstrålarna detekteras som synkrotronstrålning i röntgen- och radiovåglängderna. Fokus för denna intensiva energi är det galaktiska centrumet i NGC 383. De relativistiska elektronstrålarna som noteras som synkrotronstrålning sträcker sig över flera tusen parsec och verkar sedan försvinna i ändarna i form av serpentiner eller filament.
Det finns fyra andra närliggande galaxer NGC 379, NGC 380, NGC 385 och NGC 384 som misstänks vara nära förknippade med NGC 383, liksom flera andra galaxer på relativt nära avstånd. Två supernovor har observerats i NGC 383: SN 2015ar (typ Ia, mag. 18 8) upptäcktes av E. Conseil och G. Arlic den 11 november 2015.[6][7] SN 2017hle (typ Ia, mag. 18) upptäcktes av Xingming Observatory Sky Survey (XOSS) den 18 oktober 2017.[8]
Se även
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, NGC 383, 7 januari 2025.
Noter
- ^ [a b c d e f g h] ”Results for object NGC 0383”. NASA/IPAC Extragalactic Database. NASA and Caltech. https://ned.ipac.caltech.edu/byname?objname=NGC+0383. Läst 26 oktober 2006.
- ^ ”Distance Results for NGC 383”. NASA/IPAC Extragalactic Database. http://nedwww.ipac.caltech.edu/cgi-bin/nDistance?name=NGC+383. Läst 31 mars 2010.
- ^ "NGC 383". SIMBAD. Centre de données astronomiques de Strasbourg.
- ^ Seligman, Courtney. ”New General Catalogue Objects: NGC 383”. Celestial Atlas. https://cseligman.com/text/atlas/ngc3a.htm#383. Läst 7 januari 2025.
- ^ Arp, Halton (1966). ”Atlas of Peculiar Galaxies”. The Astrophysical Journal Supplement Series 14: sid. 1. doi:.
- ^ ”SN 2015ar”. Transient Name Server. IAU. https://www.wis-tns.org/object/2015ar. Läst 7 januari 2025.
- ^ Conseil, E.; Arlic, G. (11 november 2015). ”CBAT "Transient Object Followup Reports" for PSN J01072038+3223598”. Central Bureau for Astronomical Telegrams. IAU. http://www.cbat.eps.harvard.edu/unconf/followups/J01072038+3223598.html. Läst 7 januari 2025.
- ^ ”SN 2017hle”. Transient Name Server. IAU. https://www.wis-tns.org/object/2017hle. Läst 7 januari 2025.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör NGC 383.- 3C31 = B0104+321 (Alan Bridle / 18 June 2008)
- www.jb.man.ac.uk/atlas/
- Wikisky image of NGC 383
