| NGC 3226 | |
 NGC 3226 (höger) och NGC 3227 (vänster), fotograferade av rymdteleskopet Hubble. | |
| Observationsdata | |
|---|---|
| Stjärnbild | Lejonet |
| Rektascension | 10t 23m 27.0s[1] |
| Deklination | +19° 53′ 55″[1] |
| Rödförskjutning | 1 151 ± 10 km/s[1] km/s |
| Avstånd | 50 miljoner[2] ljusår |
| Typ | E2[3] |
| Skenbar storlek | 3,2 × 2,8 bågminuter[1] |
| Skenbar magnitud | 12,3[1] |
| Andra beteckningar | |
| UGC 5617, MCG +03-27-015, CGCG 094-026[2], PGC 30440, KCPG 234A, ARP 94, VV 209,[3] HOLM 187B, VV 209b[1] | |
| Se även: Galaxer, Lista över galaxer | |
NGC 3226 är en elliptisk dvärggalax av typ E2 i Lejonet,[3] som växelverkar med granngalaxen NGC 3227. En tredje galax kan tidigare ha existerat.[2] NGC 3226 har ett supermassivt svart hål i dess centrum.[2] Båda upptäcktes av den tysk-brittiska astronomen William Herschel den 15 februari 1784.[4] De två galaxerna är ett av flera exempel på en spiralgalax med en elliptisk dvärgföljeslagare som listas i Atlas of Peculiar Galaxies.[5] Den är medlem i NGC 3227-gruppen av galaxer, som ingår i Leo II-grupperna, en serie galaxer och galaxhopar som sträcker sig ut från den högra kanten av Virgosuperhopen.[6]
En supernova har observerats i NGC 3226. SN 1976K (okänd typ, magnitud 17) upptäcktes av Arnold Klemola den 21 december 1976.[7][8]
Kärna
NGC 3226 innehåller en lågjoniserande kärnemissionslinjeregion (LINER), en typ av region som kännetecknas av spektrallinjeemission från svagt joniserade atomer.[9] Generellt sett har energikällan för LINER-emission varit föremål för debatt bland astronomer. Vissa astronomer har hävdat att LINER drivs av stjärnbildningsregioner, medan andra har hävdat att LINER drivs av aktiva galaktiska kärnor (AGN) som innehåller supermassiva svarta hål.
AGN
Kärnan i NGC 3226 verkar innehålla ett AGN (agnogeniskt spektrum). Kärnan är en stark källa till både radio-[10][11]och röntgenstrålning[12] som verkar vara synkrotronstrålning, vilken genereras när elektroner som rör sig med höga hastigheter oscillerar inom magnetfält. Sådan synkrotronstrålning förväntas från omgivningen runt ett supermassivt svart hål. Röntgenstrålningen kan också vara variabel, vilket också förväntas i omgivningen kring ett supermassivt svart hål.[12]
Interstellärt medium
Det är möjligt att NGC 3226 kan ta emot gas från NGC 3227 under interaktionsprocessen, vilket skulle förstärka stjärnbildningen i NGC 3226. Millimeterobservationer av NGC 3226 kunde dock inte upptäcka någon molekylär gas i galaxen. Dessa resultat visar inte bara att NGC 3226 innehåller lite molekylär gas utan också att galaxen inte har tagit emot någon gas från NGC 3227.[13]
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, NGC 3226, 4 december 2024.
Noter
- ^ [a b c d e f] ”NASA/IPAC Extragalactic Database”. Results for NGC 3226. http://nedwww.ipac.caltech.edu/. Läst 14 januari 2007.
- ^ [a b c d] ”Warm Gas Pours 'Cold Water' on Galaxy's Star-Making”. NASA. Arkiverad från originalet den 24 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160324153131/https://www.nasa.gov/jpl/spitzer/warm-gas-pours-cold-water-galaxys-star-making.
- ^ [a b c] ”NGC 3226 på SEDS”. Arkiverad från originalet den 29 juli 2017. https://web.archive.org/web/20170729073616/http://spider.seds.org/ngc/revngcic.cgi?NGC3226. Läst 22 mars 2016.
- ^ Seligman, Courtney. ”New General Catalogue Objects: NGC 3226”. Celestial Atlas. https://cseligman.com/text/atlas/ngc32.htm#3226. Läst 4 december 2024.
- ^ H. Arp (1966). ”Atlas of Peculiar Galaxies”. Astrophysical Journal Supplement 14: sid. 1–20. doi:.
- ^ ”The Leo III Groups”. Atlas of the Universe. Arkiverad från originalet den 22 juli 2012. https://archive.today/20120722223749/http://www.atlasoftheuniverse.com/galgrps/leoii.html. Läst 27 november 2010.
- ^ ”SN 1976K”. Transient Name Server. IAU. https://www.wis-tns.org/object/1976K. Läst 4 december 2024.
- ^ Klemola, A. R.; Jones, B. F.; Harlan, E. A. (1977). ”Supernova in NGC 3226”. International Astronomical Union Circular (3029): sid. 1.
- ^ Ho, L. C.; Filippenko, A. V.; Sargent, W. L. W. (1997). ”A Search for "Dwarf" Seyfert Nuclei. III. Spectroscopic Parameters and Properties of the Host Galaxies”. Astrophysical Journal Supplement 112 (2): sid. 315–390. doi:. https://arxiv.org/abs/astro-ph/9704107.
- ^ Nagar, N. M.; Falcke, H.; Wilson, A. S.; Ho, L. C. (2000). ”Radio Sources in Low-Luminosity Active Galactic Nuclei. I. VLA Detections of Compact, Flat-Spectrum Cores”. Astrophysical Journal 542 (1): sid. 186–196. doi:. https://arxiv.org/abs/astro-ph/0005382.
- ^ Falcke, H.; Nagar, N. M.; Wilson, A. S.; Ulvestad, J. S. (2000). ”Radio Sources in Low-Luminosity Active Galactic Nuclei. II. Very Long Baseline Interferometry Detections of Compact Radio Cores and Jets in a Sample of LINERs”. Astrophysical Journal 542 (1): sid. 197–200. doi:. https://arxiv.org/abs/astro-ph/0005383.
- ^ [a b] George, I. M.; Mushotzky, R. F.; Yaqoob, T.; Turner, T. J.; Kraemer, S.; Ptak, A. F.; Nandra, K.; Crenshaw, D. M.; et al. (2001). ”X-Ray Emission from the Nucleus of the Dwarf Elliptical Galaxy NGC 3226”. Astrophysical Journal 559 (1): sid. 167–172. doi:. https://arxiv.org/abs/astro-ph/0105083.
- ^ Cullen, H.; Alexander, P.; Clemens, M. H. (2006). ”Gas in early-type galaxies: cross-fuelling in late-type-early-type pairs?”. Monthly Notices of the Royal Astronomical Society 366 (1): sid. 49–57. doi:.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör NGC 3226.
