| NGC 1427 | |
 Bild på NGC 1427 tagen med Rymdteleskopet Hubble. | |
| Observationsdata | |
|---|---|
| Stjärnbild | Ugnen |
| Rektascension | 03t 42m 19,4s[1] |
| Deklination | -35° 23′ 33″[1] |
| Rödförskjutning | 0,004630[1] km/s |
| Avstånd | 71 ± 8 miljoner (21,9 ± 2.4 Mparsec)[2] ljusår |
| Typ | E5[1] |
| Skenbar storlek | 3,6 × 2,5[1] bågminut |
| Skenbar magnitud | 11,8[1] |
| Fysiska egenskaper | |
| Radie | ca 109 200 ljusår (33,49 kparsec) (uppskattat)[1] |
| Absolut magnitud | -20,43[3] |
| Upptäckt | |
| Upptäcktsår | 28 november 1837 |
| Upptäckare | John Herschel |
| Andra beteckningar | |
| PGC 13609, ESO 358-52, MCG -06-09-021, 2MASX J03421942-3523337, SGC 034025-3533.1, GC 766, h 2579, FCC 276 | |
| Se även: Galaxer, Lista över galaxer | |
NGC 1427 är en elliptisk galax med låg luminositet[4] belägen cirka 71 miljoner ljusår från jorden[2] i stjärnbilden Ugnen. Den upptäcktes den 28 november 1826 av John Herschel[5] och ingår i Fornaxhopen.[6][7] Galaxen har en stjärnmassa på 7,9 ×1010 solmassor och en total massa på 9,4 × 1010 solmassor.[8] Massan av den mörka materiahalon som omger galaxen är dock cirka 4,3 × 1012 solmassor.[9]
Egenskaper
NGC 1427 är den ljusaste elliptiska galaxen på den östra sidan av Fornaxhopen och tros ha ackumulerats i den gravitationella potentiella brunnen i hopens kärna för mer än 8 miljarder år sedan.[7] Den är cirka 9 miljarder år gammal.[10]
I galaxen observeras stoftfläckar,[11] där den centrala regionen är värd för en kärnskiva med en uppskattad diameter på 52 ljusår (16 parsec).[12] NGC 1427 är omgiven av 71 observerade planetariska nebulosor.[13] Galaxen har ett supermassivt svart hål med en uppskattad massa på 9,1 × 107 solmassor.[14]
Klotformiga hopar
NGC 1427 omges av en population på cirka 470 klotformiga stjärnhopar, men uppskattningar tyder på att antalet kan vara så högt som 510. Den har en biomedial utbredning med en population av metallrika röda stjärnhopar och en annan population av metallfattiga blå stjärnhopar. De blå klotformiga stjärnhoparna har ett förekomstförhållande på [Fe/H] = -1,02 ± 0,2, vilket är större än de klotformiga stjärnhoparna i Vintergatans halo, medan de röda klotformiga stjärnhoparna har ett förekomstförhållande på [Fe/H] = -0,15, vilket gör dem mer metallrika än de klotformiga stjärnhoparna i Vintergatans utbuktande del. Detta tyder på att de röda klotformiga stjärnhoparna har fler likheter med de metallrika klotformiga stjärnhoparna som finns i skivgalaxer, till skillnad från jättelika elliptiska galaxer som M87. Eftersom de röda klotformiga stjärnhoparna har en högre metallicitet än de blå klotformiga stjärnhoparna, tyder detta på att röda klotformiga stjärnhopar är yngre än de blå klotformiga stjärnhoparna, och möjligen har bildats genom sammanslagningar av etergalaxer eller andra lokala galaktiska processer.[4]
Galaxfusioner
Datorsimuleringar och observationer av den inre stjärnhalon i NGC 1427, utförda av Zhu et al., tyder på att bildandet av galaxens stjärnhalo kräver sammanslagning av en massiv satellitgalax på cirka 1,5 +1,6−0,7 × 1010 solmassor med NGC 1427 som är ungefär en fjärdedel av dess nuvarande stjärnmassa.
Dessutom är stjärnorna i NGC 1427:s stjärnhalo yngre än de flesta stjärnor i utbuktningen, som är de yngsta i galaxen. Åldersfördelningen för den heta inre stjärnhalon i NGC 1427 visar att denna sammanslagning inträffade inom de senaste 8 miljarder åren. Baserat på nuvarande förståelse av galaxernas utveckling borde stjärnor i den inre halon i NGC 1427 ha bildats innan den massiva sammanslagningen avslutades, antingen i en redan existerande skiva tillhörande NGC 1427 eller i satellitgalaxen före och under sammanslagningen, på grund av att stjärnbildningen utlöstes.[7]
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, NGC 1427, 28 oktober 2024.
Noter
- ^ [a b c d e f g] ”NASA/IPAC Extragalactic Database”. Results for NGC 1427. http://nedwww.ipac.caltech.edu/. Läst 13 december 2006.
- ^ [a b] Jensen, Joseph B.; Tonry, John L.; Barris, Brian J.; Thompson, Rodger I.; Liu, Michael C.; Rieke, Marcia J.; Ajhar, Edward A.; Blakeslee, John P. (Februari 2003). ”Measuring Distances and Probing the Unresolved Stellar Populations of Galaxies Using Infrared Surface Brightness Fluctuations”. Astrophysical Journal 583 (2): sid. 712–726. doi:. https://arxiv.org/abs/astro-ph/0210129.
- ^ Capuzzo-Dolcetta, R.; Mastrobuono-Battisti, A. (November 2009). ”Globular cluster system erosion in elliptical galaxies”. Astronomy & Astrophysics 507 (1): sid. 183–193. doi:. ISSN 0004-6361. http://www.aanda.org/10.1051/0004-6361/200912255.
- ^ [a b] Forte, Juan C.; Geisler, Doug; Ostrov, Pablo G.; Piatti, Andrés E.; Gieren, Wolfgang (1 april 2001). ”The Globular Cluster System of the Low-Luminosity Elliptical Galaxy NGC 1427”. The Astronomical Journal 121 (4): sid. 1992–2002. doi:. ISSN 0004-6256. https://ui.adsabs.harvard.edu/abs/2001AJ....121.1992F.
- ^ ”New General Catalog Objects: NGC 1400 - 1449”. cseligman.com. https://cseligman.com/text/atlas/ngc14.htm#1427. Läst 8 juli 2024.
- ^ Ferguson, Henry C. (Augusti 1989). ”Population studies in groups and clusters of galaxies. II - A catalog of galaxies in the central 3.5 deg of the Fornax Cluster”. The Astronomical Journal 98: sid. 367. doi:. http://adsabs.harvard.edu/cgi-bin/bib_query?1989AJ.....98..367F.
- ^ [a b c] Zhu, Ling; Van De Ven, Glenn; Leaman, Ryan; Pillepich, Annalisa; Coccato, Lodovico; Ding, Yuchen; Falcón-Barroso, Jesús; Iodice, Enrichetta; et al. (2022). ”The Fornax3D project: Discovery of ancient massive merger events in the Fornax cluster galaxies NGC 1380 and NGC 1427”. Astronomy & Astrophysics 664: sid. A115. doi:. https://arxiv.org/abs/2203.15822.
- ^ Amblard, A.; Riguccini, L.; Temi, P.; Im, S.; Fanelli, M.; Serra, P. (1 mars 2014). ”Star Formation Bimodality in Early-type Galaxies”. The Astrophysical Journal 783 (2): sid. 135. doi:. ISSN 0004-637X. https://ui.adsabs.harvard.edu/abs/2014ApJ...783..135A.
- ^ Spitler, Lee R.; Forbes, Duncan A.; Strader, Jay; Brodie, Jean P.; Gallagher, Jay S. (1 mars 2008). ”The connection between globular cluster systems and their host galaxy and environment: a case study of the isolated elliptical NGC 821”. Monthly Notices of the Royal Astronomical Society 385 (1): sid. 361–380. doi:. ISSN 0035-8711. https://arxiv.org/abs/0712.1382.
- ^ Lee, Sang-Yoon; Chung, Chul; Yoon, Suk-Jin (1 januari 2019). ”Nonlinear Color-Metallicity Relations of Globular Clusters. VIII. Reproducing Color Distributions of Individual Globular Cluster Systems in the Virgo and Fornax Galaxy Clusters”. The Astrophysical Journal Supplement Series 240 (1): sid. 2. doi:. ISSN 0067-0049. https://arxiv.org/abs/1811.00018.
- ^ Forbes, Duncan A.; Franx, Marijn; Illingworth, Garth D. (1 maj 1995). ”Ellipticals with Kinematically Distinct Cores: WFPC1 Imaging of Nearby Ellipticals”. The Astronomical Journal 109: sid. 1988. doi:. ISSN 0004-6256. https://ui.adsabs.harvard.edu/abs/1995AJ....109.1988F.
- ^ Ledo, H. R.; Sarzi, M.; Dotti, M.; Khochfar, S.; Morelli, L. (1 september 2010). ”A census of nuclear stellar discs in early-type galaxies”. Monthly Notices of the Royal Astronomical Society 407 (2): sid. 969–985. doi:. ISSN 0035-8711.
- ^ Spriggs, T. W.; Sarzi, M.; Galán-de Anta, P. M.; Napiwotzki, R.; Viaene, S.; Nedelchev, B.; Coccato, L.; Corsini, E. M.; et al. (1 september 2021). ”The Fornax3D project: Planetary nebulae catalogue and independent distance measurements to Fornax cluster galaxies”. Astronomy and Astrophysics 653: sid. A167. doi:. ISSN 0004-6361. https://ui.adsabs.harvard.edu/abs/2021A&A...653A.167S.
- ^ Arzoumanian, Zaven; Baker, Paul T.; Brazier, Adam; Brook, Paul R.; Burke-Spolaor, Sarah; Becsy, Bence; Charisi, Maria; Chatterjee, Shami; et al. (1 juni 2021). ”The NANOGrav 11 yr Data Set: Limits on Supermassive Black Hole Binaries in Galaxies within 500 Mpc”. The Astrophysical Journal 914 (2): sid. 121. doi:. ISSN 0004-637X. https://arxiv.org/abs/2101.02716.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör NGC 1427.
