Manchester City FC
Fotbollsklubb
Etihad Stadium, 2013.
Grundinformation
Grundad	1880[1] (144 år sedan)
Fullständigt namn	Manchester City Football Club[2]
Tidigare namn	St. Mark's (West Gorton) (1880–1884) Gorton AFC (1884–1887) Ardwick AFC (1887–1894)[1]
Smeknamn	City, The Citizens, The Sky Blues, The Blues
Serie	Premier League
Ort	Manchester, England, Storbritannien
Hemmaarena	Etihad Stadium (kapacitet: 56 000)
Klubbfärg(er)
Pensionerade tröjnummer	23[3]
Nyckelpersoner
Ägare	City Football Group (100 %)
Ordförande	Khaldoon Al Mubarak[4]
VD	Ferran Soriano[4]
Tränare	Pep Guardiola[5]
Ass. tränare	Rodolfo Borrell Carlos Vicens
Lagkapten	Kyle Walker
Ass. lagkapten	Kevin De Bruyne
Matchställ
Hemmaställ Bortaställ Tredjeställ
Meriter
Engelska ligamästare	10 (1937, 1968, 2012, 2014, 2018, 2019, 2021, 2022, 2023, 2024)[1]
FA-cupmästare	7 (1904, 1934, 1956, 1969, 2011, 2019, 2023)[1]
Engelska ligacupmästare	8 (1970, 1976, 2014, 2016, 2018, 2019, 2020, 2021)[1]
Community Shield-mästare	7 (1937, 1968, 1972, 2012, 2018, 2019, 2024)
Cupvinnarcupen	1 (1970)[1]
Champions League	1 (2023)
Uefa Super Cup	1 (2023)
VM för klubblag	1 (2023)
Övrigt
Supporterklubb(ar)	Manchester City F.C. Supporters Club[6]
Webbplats	mcfc.co.uk

Manchester City Football Club är en engelsk professionell fotbollsklubb i Manchester, England, som spelar i Premier League. Klubben grundades 1880 som St. Mark's (West Gorton). 1884 bytte klubben namn till Gorton AFC, 1887 till Ardwick AFC och 1894 fick klubben sitt nuvarande namn. Sedan 2003 spelar Manchester City sina hemmamatcher på City of Manchester Stadium (Etihad Stadium). 1923 till 2003 var Maine Road klubbens hemmaarena. Klubben började använda sina himmelsblåa hemmatröjor 1894, vilket laget har använt sedan dess.^[7]

Manchester City har blivit engelska ligamästare tio gånger, Uefa Champions League-mästare en gång, FA-cupmästare sex gånger och ligacupmästare åtta gånger. Man har även vunnit Community Shield sex gånger, Uefa Super Cup en gång och Cupvinnarcupen en gång.^[8] Forbes rankade i maj 2023 klubben som femte rikast i världen, till ett värde av 4,99 miljarder dollar.^[9]

2008 köptes Manchester City av Abu Dhabi United Group för 210 miljoner pund (cirka 2,5 miljarder kr) och fick betydande ekonomiska investeringar i både spelande personal och lokaler. Exempelvis byggdes Etihad Campus för 150 miljoner pund (1,7 miljarder kr) i östra Manchester där klubben numera har sitt säte. Under ledning av Pep Guardiola vann klubben Premier League 2018 och blev det enda Premier League-laget någonsin som uppnådde 100 poäng på en enda säsong. År 2019 vann City fyra troféer, där de fullbordade ett aldrig tidigare skådat ”svep” av alla inhemska troféer i England och blev det första engelska herrlaget som vann trippeln.^[10]

Den första tanken på att starta fotbollsklubben kom i slutet av 1800-talet i St. Mark's Church, en kyrka i West Gorton i Manchester. 1880 grundades St. Mark's, som klubben först kom att heta. Anna Coonell var en av grundarna av fotbollsklubben. Hon föddes 1855 och hennes far Arthur verkade som kyrkoherde i St. Mark's 1865. Arbetslösheten och fattigdomen var utbredd i området. I januari 1879 öppnade Arhur ett soppkök och när Anna blev vuxen började även hon att arbeta med välgörenhet. Det rådde mycket etniska och religiösa konflikter i området och det var regelbundet bråk mellan de olika grupperna. West Gorton var ett område där det rådde trängsel, misär och det var dåliga förhållanden mellan fattiga och rika. Anna led av alla problem som rådde i området och de förhållanden som människorna levde under. Hon ville ge de lokala männen något att göra för att hålla dem borta från problem och särskilt från puben. Hon trodde att bildandet av en fotbollsklubb skulle bidra till att förbättra gemenskapen och minska problemen. Med hjälp av William Beastow och Thomas Goodbehere från Brooks Union Ironworks grundade hon en rad klubbar. Hon tros vara den enda kvinnan i världen som har grundat en fotbollsklubb.

Klubbens första noterade match inträffade den 13 november 1880, mot ett kyrkligt lag från Macclesfield. St. Marks förlorade matchen med 2–1 och vann bara en match under sin första säsong 1880/81, över Stalybridge Clarence i mars 1881.

1884 bytte klubben namn till Gorton AFC och 1887 till Ardwick AFC. 1892 var Ardwick med och grundade The Football Leagues Second Division och två år senare fick klubben sitt nuvarande namn.

City vann andra divisionen 1899; vilket genererade en uppflyttning till den högsta nivån i engelsk fotboll, First Division och därmed klubbens första titel. City första stora titel kom 1904 då man slog Bolton Wanderers med 1–0 i FA-cupfinalen. Därmed blev klubben den första från Manchester att vinna en stor titel. Laget slutade även tvåa i ligan den säsongen.

En brand vid klubbens dåvarande hemmaplan, Hyde Road, förstörde huvudläktaren 1920 och tre år senare flyttade klubben till sin nya specialbyggda arena Maine Road i Moss Sidem, Manchester.^[11]

1937 vann City ligan för första gången, vilket klubben följde upp med att åka ur högsta divisionen året efter (City är den enda mästarklubben i England som har gjort det). 1956 vann man FA-cupen på nytt. Med spelare som Neil Young och Mike Summerbee vann City ligan 1968, FA-cupen 1969 och Cupvinnarcupen 1970. Den 27 juli 1972 besökte Manchester City Östersund i en träningsmatch mot Ope IF (8–0 till City), inför en rekordpublik på 5 500 personer, som första brittiska storklubb på jämtländsk mark.^[12]

1998 nådde klubben ett lågvattenmärke när den för första gången flyttades ned till Division Two, då tredje högsta nivån i engelsk ligafotboll. Redan året därpå gick de upp igen men efter stor dramatik; i den avgörande kvalmatchen mot Gillingham gjorde Paul Dickov 2–2 i 95:e minuten och City vann på straffar.

Den 21 juni 2007 lyckades Thailands före detta premiärminister Thaksin Shinawatra, som nyligen avsatts i en statskupp, köpa in sig i Manchester City. Den 6 juli tog han över 75 % av aktierna i klubben och även ordförandeskapet. Under sin tid som premiärminister hade han misslyckats med att köpa en majoritet i Fulham och Liverpool.

Shinawatras mål var att genom spektakulära spelarköp göra City till Englands bästa klubb. Till tränare handplockades Sven-Göran Eriksson. Ett par thailändska spelare skulle få chansen i laget och City besökte Thailand för uppvisningsmatcher. Trots att City säsongen 2007/2008 gjorde sin bästa säsong på många år tröt Shinawatras tålamod när titlarna uteblev. Eriksson entledigades från tränarposten efter säsongen.

Shinawatra hade på grund av korruptionsanklagelser i hemlandet fått större delen av sina tillgångar frysta och saknade nu resurser att satsa stora pengar i klubben. Den 1 september 2008 sålde han 90% av klubbens aktier till Abu Dhabi United Group (ADUG), ett emiratiskt investmentbolag nära knutet till landets kungafamilj.

Efter övertagandet beräknades ADUG:s tillgångar beräknades vara minst tio gånger större (uppemot fyra biljoner kr) än multimiljardären Roman Abramovitjs som då ägde Chelsea. ADUG var emellertid fristående från ADIA (Abu Dhabi Investment Authority), världens största statliga investeringsfond som investerar intäkterna från Förenade Arabemiratens oljeinkomster.

Manchester City hade genom åren haft mycket mindre framgångar än lokalrivalerna Manchester United. ADUG:s talesman Dr Sulaiman Al-Fahim gjorde snabbt klart att målsättningen för de nya ägarna var att göra Manchester City till världens bästa och största fotbollsklubb och man var också beredd att spendera enorma summor pengar för att nå dit. Redan samma dag som de köpte klubben värvades Robinho från Real Madrid för 32 miljoner pund, cirka 380 miljoner kr, trots att Chelsea trodde sig ha en överenskommelse med Real Madrid klar.

Det arabiska investmentbolagets övertagande av Manchester City väckte skepsis och oro bland många fotbollsvänner världen över. En del menade att det var en fara för fotbollen när allt fler klubbar, framförallt i Premier League, togs över av ägare med i stort sett obegränsade resurser. Skeptikerna menade till exempel att konkurrenskraften mellan klubbarna urholkades totalt då klubbar som saknade dylika ägare aldrig skulle komma ha en chans på transfermarknaden jämfört med klubbar som ägdes av multimiljardärer eller i Manchester Citys fall, biljonärer.

Klubben tog sin första titel under de nya ägarna när man vann FA-cupen 2011, detta efter att man slagit Stoke City med 1–0 på Wembley Stadium. Yaya Toure stod för matchens enda mål i den 74:e minuten.^[13]

Säsongen 2011/2012 lyckades City vinna Premier League för första gången sedan 1968. Avgörandet kom i den sista omgången då City toppade ligan på samma poäng som Manchester United, men med bättre målskillnad. De ljusblåa tog emot Queens Park Rangers som kämpade för att behålla sin plats i ligan; United hade en lättare match mot Sunderland som inte hade någon placeringsmässig betydelse att spela för. När United hade spelat färdigt och vunnit sin match, och Citys match gått in på övertid, verkade 44 års längtan av fans och klubben efter en ny titel vara långt borta då City låg under med 1–2. Laget fick nya krafter vid 2–2 via nick på hörna av Edin Džeko någon minut före full tid. Sergio Agüeros avgörande mål på övertid gav City titeln och ett vilt målfirande bröt ut på City of Manchester Stadium.

I maj 2013 tillkännagavs att klubben gått in som majoritetsägare i en ny klubb i Major League Soccer (MLS), New York City FC. Basebollklubben New York Yankees är minoritetsägare.^[14]

Säsongen 2013/2014 vann klubben Premier League för andra gången på tre år. Liverpool såg länge ut att vinna ligan för första gången sedan 1990, men i den näst sista omgången tappade de en ledning på 3–0 till 3–3 mot Crystal Palace^[15] och när Manchester City samtidigt vann mot Aston Villa gick man om Liverpool.^[16]

Säsongen 2020/21 kammade City hem ligatiteln komfortabelt efter att man vunnit ligan med tolv poängs försprång över tvåan och ärkerivalen Manchester United.

City försvarade ligatiteln säsongen 2021/22 efter ett tätt titellopp med rivalen Liverpool. Det såg ut som att City skulle tappa ligatiteln till dem under de två sista omgångarna. City spelade borta mot West Ham United i den näst sista omgången där West Ham tog ledningen med 2–0 inför halvlek. City återhämtade sig under den andra halvleken och gjorde två mål vilket innebar att man fick med sig en viktig poäng från London.^[17] I den sista omgången mot Aston Villa på City of Manchester Stadium såg det däremot ut som att City skulle tappa ligatiteln till Liverpool. City var tvungna att vinna sin match men efter att Aston Villa tagit ledningen med 2–0 såg det mörkt. I den 76:e matchminuten gjorde City sitt första mål för matchen och under loppet av fem minuter hade man vänt ett 0–2-underläge till en 3–2-vinst. I och med detta tog City sin åttonde ligatitel i klubbens historia.^[18]

Säsongen 2022/23 visade sig vara den största i klubbens historia. City vann sin tredje raka Premier League-titel, FA-cupfinalen mot rivalerna Manchester United, och viktigast av allt, deras första Uefa Champions League-titel. Därmed var den sensationella trippeln vunnen. Vägen till Champions League-segern inkluderade övertygande segrar över de ständiga favoriterna och europeiska jättarna Bayern München och Real Madrid. I finalen slog man Inter med 1–0 efter ett mål av Rodri i den andra halvleken.^[19]

Manchester Citys hemmafärger är himmelsblå och vita. Det traditionella färgerna för bortatröjorna har varit rödbruna eller (från 1960-talet) röda och svarta; de senaste åren har dock flera färger använts. Ursprunget till klubbens hemmafärger är oklart, men det finns bevis på att klubben har använt blått sedan 1892 eller tidigare. Ett häfte med titeln Famous Football Clubs - Manchester City som publicerades på 1940-talet indikerar att West Gorton (St. Marks) ursprungligen spelade i scharlakansröd och svart. Rapporter från 1884 beskriver att laget bar svarta tröjor med ett vitt kors som visar klubbens kyrkliga ursprung.

City har tidigare använt tre andra märken på sina tröjor innan deras nuvarande märke som implementerades 2016. Det första, som introducerades 1970, baserades på mönster som hade använts på officiell klubbdokumentation sedan mitten av 1960-talet. Den bestod av ett cirkulärt märke som använde samma sköld som det nuvarande märket, inuti en cirkel med namnet på klubben. 1972 ersattes detta av en variant som ersatte den nedre halvan av skölden med en röd Lancashire-ros.

Vid tillfällen då Manchester City spelade en stor cupfinal, bar klubben tröjor med ett märke av centrala Manchester, som en symbol för stolthet över att representera staden vid ett större evenemang. Denna praxis härstammar från en tid då spelarnas tröjor normalt inte hade något märke av något slag. Klubben har sedan dess dock övergivit detta. Under FA-cupfinalen 2011, Citys första under 2000-talet, använde City det vanliga märket med en speciell utformning, men Manchester-vapnet inkluderades som en liten monokrom logotyp i siffrorna på baksidan av spelarnas tröjor.

Ett nytt klubbmärke antogs 1997 som ett resultat av att det tidigare märket inte var berättigat till registrering som ett varumärke. Detta märke baserades på Manchesters stadsvapen och bestod av en sköld framför en kungsörn. Örnen är en gammal heraldisk symbol för staden Manchester. En kungsörn lades till stadens märke 1958 (men har nu tagits bort), vilket representerade den växande flygindustrin. Skölden har ett skepp på sin övre halva som representerar Manchester Ship Canal, och tre diagonala ränder i den nedre halvan som symboliserar stadens tre floder - Irwell, Irk och Medlock. Märkets botten bar mottot Superbia in Proelio (latin: "Stolthet i strid"). Ovanför örnen och skölden fanns tre rent dekorativa stjärnor.

Efter att i flera år fått kritik för utformningen av 1997 års märke, meddelade klubben den 15 oktober 2015 att de avsåg att samråda med fansen huruvida de skulle införa ett nytt. I slutet av november fastställdes det att märket skulle ersättas med ett som skulle utformas i stil med de äldre, cirkulära varianterna. Det nya klubbmärket läcktes oavsiktligt ut två dagar innan det officiellt invigdes 26 december 2015 i samband med klubbens hemmamatch mot Sunderland.

City of Manchester Stadium ligger i östra Manchester, men är mer känd som Etihad Stadium sedan 2011 av sponsringsskäl, är på ett 200-årigt hyresavtal från den lokala myndigheten, Manchester City Council. Arenan har varit Citys hemmaplan sedan slutet av säsongen 2002/03, då klubben flyttade från Maine Road. Innan Manchester City flyttade till arenan spenderade de över 30 miljoner pund för att konvertera det till fotbollsanvändning. Manchester City spelade sin första match på arenan när FC Barcelona gästade för att spela en vänskapsmatch 2003. Matchen slutade med en 2–1-seger för hemmalaget. Arenan byggdes ut inför säsongen 2015/16, vilket gjorde att 7 000 nya sittplatser lades till. Den nuvarande kapaciteten ligger på 55 097 åskådare. En tredje nivå i North Stand har planeringsgodkännande, vilket ökar kapaciteten till cirka 61 000.

Efter att ha spelat hemmamatcher på fem olika arenor mellan 1880 och 1887 bosatte sig klubben på Hyde Road Football Stadium, där man stannade i 36 år. En brand 1920 som skadade det mesta av arenan gjorde att klubben flyttade till Maine Road tre år senare. Maine Road, med sitt smeknamn "Wembley of the North" av dess designer, var värd för den största publiken i engelsk klubblagshistoria när 84 569 åskådare såg en FA-cupmatch mot Stoke City den 3 mars 1934 som slutade lika. Även om Maine Road byggdes om flera gånger under sin 80-åriga livslängd, begränsades kapaciteten 1995 till 32 000, vilket ledde till att sökandet efter en ny mark, där en ny, större och fräschare arena kunde byggas.

Sedan City flyttade till City of Manchester Stadium har klubbens publiksnitt varit bland de sex bästa i England,^[23] vanligtvis över 40 000. Till och med i slutet av 1990-talet, när City degraderades två gånger på tre säsonger och spelade i den tredje nivån av engelsk fotboll (nu EFL League One), var publiksnittet runt 30 000. Forskning utförd av Manchester City år 2005 uppskattade att klubben hade en supporterskala på 886 000 i Storbritannien och totalt över 2 miljoner i världen, även om den siffran sedan köpet av klubben av Sheikh Mansour och Citys senaste prestationer har ökat till många gånger den storleken.^[24]

Manchester Citys officiella supporterklubb är Manchester City F.C. Supporters Club (1949), som bildades genom en sammanslagning av de två befintliga organisationerna år 2010: Official Supporters Club (OSC) och Centenary Supporters Association (CSA). City-fansens favoritlåt är en tolkning av Blue Moon, som trots sitt melankoliska tema är bältad ut med bravur som om det vore en heroisk hymn.

Citys supportrar tenderar att tro på att oförutsägbarhet är en typiskt grej hos deras lag, vilket man enkelt brukar kalla "typical City" (sv: typiskt City). Det finns flera olika händelser som fansen betraktar som "typiskt City", detta inkluderar att klubben är de enda regerande engelska mästarna som någonsin har blivit degraderade säsongen därpå (1938), det enda laget som både gjort och släppt in över 100 mål under en och samma säsong (1957/58), eller ett nyare exempel där City var det enda laget som slog Chelsea i ligan 2004/05, men samtidigt slogs ut av Oldham Athletic i FA-cupen, ett lag som spelade två divisioner under City.

Citys supportrar är även kända för att göra dansen "The Poznań", vilket innebär att supportrarna står med ryggen mot planen, lägger armarna på axlarna på personerna bredvid sig och hoppar.^[25]

Manchester Citys ärkerivaler är stadskonkurrenten Manchester United. United spelar sina hemmamatcher på Old Trafford som ligger cirka 6,4 km ifrån City of Manchester Stadium. Dock ligger inte Uniteds hemmaplan i Manchester, utan i grannstaden Salford. Etihad Stadium ligger däremot centralt i östra Manchester.^[26][27]

Även om United länge var den ledande klubben i staden under 1900-talet och början på 2000-talet var Manchester City först med att vinna en titel, då man vann FA-cupen 1904. Ska man hitta den första matchen som någonsin spelades mellan klubbarna får man backa bandet ända till den 12 november 1881 då St. Mark's (West Gorton) – som sedan kom att blev Manchester City – tog emot Newton Heath LYR – som sedan kom att blev Manchester United. Matchen slutade 3–0 till Newton Heath (Manchester United). Vid denna tid var klubbarna bara två i mängden av många nyblivna klubbar i Manchester-området och matchen hade ingen större betydelse. Det första fotbollsligamötet mellan lagen kom under säsongen 1894–95, då Newton Heath slog Manchester City med 5–2 på Hyde Road.

Lagen har spelat mot varandra 185 matcher i alla olika slagstävlingsformer, United står noterade för 77 vinster och City 55, och de återstående 53 oavgjort. Både City och United är bland de mest framgångsrika klubbarna i England har sammanlagt vunnit 94 titlar: Manchester United 66 och Manchester City 28. Sedan 2010-talet har dock City vunnit 16 titlar kontrat mot United som vunnit 9.

Fastän Uniteds fans utan tvekan ser rivaliteten mellan Liverpool och dem som en större rival, är de flesta City-supportrar överens om att United är deras främsta rivaler. Matcherna mellan City och United har återhämtat sig de senaste åren då Manchester City återupplevt som ett av de bästa lagen i England efter deras korta frånvaro från Premier League i slutet av 1900-talet.^[28]

Supportrar till City har i många år hävdat att de är det ”äkta” Manchesterlaget och att United bara följs av medgångssupportrar, influgna asiater och så kallade Cockney Reds från London.^[29]

Manchester City delar även en stor rivalitet med Uniteds ärkerival Liverpool. Matcherna mellan City och Liverpool anses vara en av de största rivaliteterna inom föreningsfotboll de senaste åren. Rivaliteten mellan City och Liverpool är hyfsad ny, detta då båda lagen har gått och blivit topplag under de senaste decennierna.^[30] En annan stor faktor till att matcherna mellan klubbarna är så pass stora är att det endast är cirka 50 minuter bilfärd från Manchester till Liverpool.^[31] Dock ser även här Liverpools supportrar att rivaliteten mellan dem och United är större än den med City.

Pep Guardiola från Manchester City och Jürgen Klopp från Liverpool var tränare under den tid då rivaliseringen mellan de två klubbarna intensifierades. Under säsongen 2018/19 vann City Premier League-titeln under den sista omgången, då City slutade på 98 poäng och Liverpool på 97, vilka är de tredje och fjärde högsta Premier League-poängen någonsin.

City och Liverpool mötes för första gången den 1 januari 1896 då Liverpool vann med 3–1. Man har totalt mött varandra 185 gånger där City gått segrande från 48 av dem och Liverpool 88.

Manchester City har även en mindre rivalitet med Everton, som även de kommer från staden Liverpool.

Senast uppdaterad: 27 augusti 2024.^[32]

Målvakter
Nummer	Land	Spelare	Födelsedatum	Kom ifrån
18		Stefan Ortega	6 november 1992 (32 år)	Arminia Bielefeld (-22)
31		Ederson	17 augusti 1993 (31 år)	Benfica (-17)
33		Scott Carson	3 september 1985 (39 år)	Derby County (-19)

Försvarare
Nummer	Land	Spelare	Födelsedatum	Kom ifrån
2		Kyle Walker	28 maj 1990 (34 år)	Tottenham Hotspur (-17)
3		Rúben Dias	14 maj 1997 (27 år)	Benfica (-20)
5		John Stones	28 maj 1994 (30 år)	Everton (-16)
6		Nathan Aké	18 februari 1995 (29 år)	Bournemouth (-20)
24		Joško Gvardiol	23 januari 2002 (22 år)	RB Leipzig (-23)
25		Manuel Akanji	19 juli 1995 (29 år)	Borussia Dortmund (-22)
82		Rico Lewis	21 november 2004 (20 år)	Manchester City FC
97		Josh Wilson-Esbrand	26 december 2002 (21 år)	Manchester City FC

Mittfältare
Nummer	Land	Spelare	Födelsedatum	Kom ifrån
8		Mateo Kovačić	6 maj 1994 (30 år)	Chelsea (-23)
10		Jack Grealish	10 september 1995 (29 år)	Aston Villa (-21)
11		Jérémy Doku	27 maj 2002 (22 år)	Rennes (-23)
16		Rodri	22 juni 1996 (28 år)	Atlético Madrid (-19)
17		Kevin De Bruyne	28 juni 1991 (33 år)	Wolfsburg (-15)
19		İlkay Gündoğan	24 oktober 1990 (34 år)	Barcelona (-24)
20		Bernardo Silva	10 augusti 1994 (30 år)	Monaco (-17)
26		Savinho	10 april 2004 (20 år)	Troyes (-24)
27		Matheus Nunes	27 augusti 1998 (26 år)	Wolverhampton Wanderers (-23)
47		Phil Foden	28 maj 2000 (24 år)	Manchester City FC
52		Oscar Bobb	12 juli 2003 (21 år)	Vålerenga (-19)
75		Nico O'Reilly	21 mars 2005 (19 år)	Manchester City FC
87		James McAtee	18 oktober 2002 (22 år)	Manchester City FC

Anfallare
Nummer	Land	Spelare	Födelsedatum	Kom ifrån
9		Erling Haaland	21 juli 2000 (24 år)	Borussia Dortmund (-22)

Senast uppdaterad: 25 augusti 2024.^[32]

Nr Land Pos Namn 4   MF Kalvin Phillips (i Ipswich Town till 30 juni 2025)

Nr Land Pos Namn 32   F Máximo Perrone (i Como till 30 juni 2025)

Senast uppdaterad: 25 augusti 2024.

In:

• Savinho från Troyes
• İlkay Gündoğan från Barcelona

Ut:

• Tommy Doyle till Wolverhampton Wanderers
• Taylor Harwood-Bellis till Southampton
• Sergio Gómez till Real Sociedad
• Julián Álvarez till Atlético Madrid
• João Cancelo till Al-Hilal

Senast uppdaterad: 4 augusti 2023.^[5]

Position	Namn
Huvudtränare	Pep Guardiola
Assisterande tränare	Carlos Vicens
Assisterande tränare	Juan Manuel Lillo
Videoanalytiker	Carles Planchart
Videoanalytiker	Richard Wright
Målvaktstränare	Xabier Mancisidor
Fystränare	Lorenzo Buenaventura

Nr Land Pos Namn 23   MF Marc-Vivien Foé [3]

Senast uppdaterad: 25 augusti 2024.^[33]

Nr Land Pos Namn 51   F Isaac SMith (-05) 56   MF Jacob Wright (-05) 57   MF Michael Okeke (-05) 60   A Tai Sodje (-03) 64   MF Isaiah Dada-Mascoll (-06) 65   A Will Dickson (-04) 66   F Jahmai Simpson-Pusey (-05) 68   F Max Alleyne (-05) 70   F Jadel Katongo (-04)

Nr Land Pos Namn 73   A Joel Ndala (-06) 76   MF Mahamadou Susoho (-05) 77   A Justin Oboavwoduo (-06) 81   A Jaden Heskey (-05) 83   MV George Murray-Jones (-04) 85   A Farid Alfa-Ruprecht (-06) 95   F Lakyle Samuel (-06) 99   MF Farid Alfa-Ruprecht (-05) -   A Divin Mubama (-05)

Senast uppdaterad: 25 augusti 2024.

Nr Land Pos Namn 37   A Kayky (i Sparta Rotterdam till 30 juni 2025) 39   F Yan Cuoto (i Borussia Dortmund till 30 juni 2025) 50   MF Kian Breckin (i Crewe Alexandra till 30 juni 2025) 74   F Tomas Galvez (i LASK till 30 juni 2025) 79   F Luke Mbete (i Northampton Town till 30 juni 2025)

Nr Land Pos Namn 86   F Callum Doyle (i Norwich City till 30 juni 2025) 88   MV True Grant (i Buxton till 30 juni 2025) 94   F Finley Burns (i Hull City till 30 juni 2025) -   MF Claudio Echeverri (i River Plate till 31 december 2024)

Senast uppdaterad: 14 februari 2024.^[34]

Nr Land Pos Namn 53   F Ezra Carrington (-05) 81   A Jaden Heskey (-05) 85   A Farid Alfa-Ruprecht (-06) 90   F Kian Noble (-07) 98   A Matty Warhurst (-06) 99   A Emilio Lawrence (-05) -   A Ashton Muir (-05) -   A Brooklyn Nfonkeu (-07) -   MF Charlie Gray (-06) -   A Christian Dunbar-McDonald (-07) -   MF Dan Batty (-06)

Nr Land Pos Namn -   MF Divine Mukasa (-07) -   MF Femi Fapetu (-07) -   F Harrison Parker (-06) -   MV Jack Wint (-06) -   A Luca Fletcher (-07) -   F Matty Henderson-Hall (-06) -   F Rhys Thomas (-06) -   F Seb Naylor (-05) -   MV Spike Brits (-07) -   F Stephen Mfuni (-08)

Följande spelare är med i Manchester Citys Hall of Fame^[35] och är listade efter deras A-lagsdebut i Manchester City (år inom parentes):

• –1920: Billy Meredith (1894), Tommy Johnson (1919).
• 1920-talet: Sam Cowan (1924), Eric Brook (1928), Fred Tilson (1928), Ernie Toseland (1928).
• 1930-talet: Frank Swift (1933), Peter Doherty (1936).
• 1940-talet: Roy Clarke (1946), Johnny Hart (1947), Bernhard Trautmann (1949).
• 1950-talet: Ken Barnes (1950), Roy Paul (1950), Alan Oakes (1958).
• 1960-talet: Neil Young (1961), Mike Doyle (1965), Mike Summerbee (1965), Colin Bell (1966), Tony Book (1966), Francis Lee (1967), Joe Corrigan (1967).
• 1980-talet: Alex Williams (1980), Paul Lake (1987).
• 1990-talet: Niall Quinn (1990), Uwe Rösler (1994), Shaun Goater (1998).

Listkriterier:

• Listan inkluderar alla icke-brittiska spelare (som ej kommer ifrån England, Nordirland, Skottland, Wales eller Irland) som representerat klubben.

• Listan inkluderar enbart spelare som representerat klubben i ligamatcher.

^[36][37]

Följande tränare har minst vunnit en stor trofé med Manchester City:

Senast uppdaterad: 9 november 2024.

Namn	Från	Till	Spelade	Vunna	Oavgjorda	Förlorade	Vinstprocent
Tom Maley	1902	1906	150	89	22	39	59,3
Wilf Wild	1932	1946	352	158	71	123	44,9
Les McDowall	1950	1963	592	220	127	245	37,2
Joe Mercer	1965	1971	340	149	94	97	43,9
Tony Book	1973	1980	269	114	75	80	42,4
Roberto Mancini	2009	2013	191	113	38	40	59,2
Manuel Pellegrini	2013	2016	188	114	31	43	59,9
Pep Guardiola	2016	Aktiv	489	353	70	66	72,2

I tabellen visas klubbens Premier League-placeringar de senaste 20 säsongerna.

• Yngsta spelaren: Glyn Pardoe, 15 år och 314 dagar (mot Birmingham City, Första divisionen, 11 april 1962)^[38]
• Äldsta spelare: Billy Meredith, 49 år och 245 dagar (mot Newcastle United, FA-cupen semifinal, 29 mars 1924)^[38]

Namn	År	Ligan	FA-cupen	Engelska ligacupen	Europa	Annata	Matcher[39][40]
Oakes, AlanAlan Oakes	1959–1976	564 561 (3)	41 41 (0)	46 46 (1)	17 17 (0)	11 11 (0)	676 676   (4)
Corrigan, JoeJoe Corrigan	1967–1983	476 476 (0)	37 37 (0)	52 52 (0)	27 27 (0)	13 12 (1)	604 604   (1)
Doyle, MikeMike Doyle	1967–1978	448 441 (7)	44 44 (0)	23 23 (0)	20 20 (0)	37 37 (0)	565 565   (7)
Bernhard Trautmann	1949–1964	508 508 (0)	33 33 (0)	04 4 (0)	00 00 (0)	00 0 (0)	545 545   (0)
Bell, ColinColin Bell	1966–1979	394 393 (1)	33 33 (1)	40 40 (0)	24 23 (1)	09 9 (0)	498 498   (3)
Brook, EricEric Brook	1928–1939	450 450 (0)	41 41 (0)	00 0 (0)	00 0 (0)	02 2 (0)	493 493   (0)b
Booth, TommyTommy Booth	1968–1981	382 380 (2)	27 27 (0)	46 44 (2)	26 26 (0)	11 11 (0)	487 487   (4)
Summerbee, MikeMike Summerbee	1965–1975	357 355 (2)	34 34 (0)	36 36 (0)	16 16 (0)	09 8 (1)	449 449   (3)
Power, PaulPaul Power	1975–1986	358 358 (7)	28 28 (0)	38 37 (1)	08 7 (1)	08 7 (1)	437 437   (10)
Silva, DavidDavid Silva	2010–2020	309 281 (28)	34 30 (4)	19 16 (3)	70 61 (9)	4 2 (2)	390 390   (46)

^a Inkluderar mål och matcher (inklusive de utförda som utbytare) i FA Community Shield och de numera avbrutna Anglo-Italian Cup, Anglo-Scottish Cup, Full Members' Cup och Texaco Cup.

^b Brook spelade också tre matcher som blev utelämnade från statistiken under säsongen 1939/40 på grund av andra världskriget.

Namn	År	Ligan	FA-cupen	Engelska ligacupen	Europa	Annata	Antal mål[39][40]
Agüero, SergioSergio Agüero	2011–2021	184 184	20 20	11 11	43 43	02 2	260 260
Brook, EricEric Brook	1928–1939	158 158	19 19	00 0	00 0	00 0	177 177b
Johnson, TommyTommy Johnson	1920–1930	158 158	08 8	00 0	00 0	00 0	166 166
Bell, ColinColin Bell	1966–1979	117 117	09 9	18 18	08 8	01 1	153 153
Hayes, JoeJoe Hayes	1953–1965	142 142	09 9	01 1	00 0	00 0	152 152
Meredith, BillyBilly Meredith	1894–1906 1921–1924	146 146	05 5	00 0	00 0	01 1	152 152
Lee, FrancisFrancis Lee	1967–1974	112 112	07 7	14 14	10 10	05 5	148 148
Browell, TommyTommy Browell	1913–1926	122 122	17 17	00 0	00 0	00 0	139 139
Gillespie, BillieBillie Gillespie	1897–1905	126 126	06 6	00 0	00 0	00 0	132 132
Tilson, FredFred Tilson	1928–1938	110 110	22 22	00 0	00 0	00 0	132 132

^a Inkluderar mål i FA Community Shield, träningsmatcher och de numera avbrutna Anglo-Italian Cup, Anglo-Scottish Cup, Full Members' Cup och Texaco Cup. Matcher som spelades under världskrigen är exkluderade.

^b Brook gjorde också ett mål som blev utelämnat från statistiken under säsongen 1939/40 på grund av andra världskriget.

År Vinnare 1967 Tony Book 1968 Colin Bell 1969 Glyn Pardoe 1970 Francis Lee 1971 Mike Doyle 1972 Mike Summerbee 1973 Mike Summerbee 1974 Mike Doyle 1975 Alan Oakes 1976 Joe Corrigan 1977 David Watson 1978 Joe Corrigan 1979 Asa Hartford 1980 Joe Corrigan 1981 Paul Power 1982 Tommy Caton 1983 Kevin Bond 1984 Mick McCarthy 1985 Paul Power 1986 Kenny Clements 1987 Neil McNab 1988 Steve Redmond 1989 Neil McNab 1990 Colin Hendry

År Vinnare 1991 Niall Quinn 1992 Tony Coton 1993 Garry Flitcroft 1994 Tony Coton 1995 Uwe Rösler 1996 Georgi Kinkladze 1997 Georgi Kinkladze 1998 Michael Brown 1999 Gerard Wiekens 2000 Shaun Goater 2001 Danny Tiatto 2002 Ali Benarbia 2003 Sylvain Distin 2004 Shaun Wright-Phillips 2005 Richard Dunne 2006 Richard Dunne 2007 Richard Dunne 2008 Richard Dunne 2009 Stephen Ireland 2010 Carlos Tévez 2011 Vincent Kompany 2012 Sergio Agüero 2013 Pablo Zabaleta 2014 Yaya Touré

År Vinnare 2015 Sergio Agüero 2016 Kevin De Bruyne 2017 David Silva 2018 Kevin De Bruyne 2019 Bernardo Silva 2020  Kevin De Bruyne 2021  Rúben Dias 2022  Kevin De Bruyne 2023  Erling Haaland

Senast uppdaterad 1 september 2023

Rank	Spelare	Från	Datum	Övergångssumma
1	Jack Grealish	Aston Villa	6 augusti 2021	117 500 000 euro
2	Joško Gvardiol	RB Leipzig	5 augusti 2023	90 000 000 euro
3	Kevin De Bruyne	Wolfsburg	30 augusti 2015	76 000 000 euro
4	Rúben Dias	Benfica	29 juli 2020	71 600 000 euro
5	Rodri	Atletico Madrid	4 juli 2019	70 000 000 euro
6	Riyad Mahrez	Leicester City	10 juli 2018	67 800 000 euro
7	João Cancelo	Juventus	7 augusti 2019	65 600 000 euro
	Aymeric Laporte	Athletic Bilbao	30 januari 2018	65 600 000 euro
9	Raheem Sterling	Liverpool	14 juli 2015	63 700 000 euro
10	Matheus Nunes	Wolverhampton Wanderers	1 september 2023	62 000 000 euro

Senast uppdaterad 12 augusti 2024

Rank	Spelare	Till	Datum	Övergångssumma
1	Julián Álvarez	Atlético Madrid	12 augusti 2024	75 000 000 euro
2	Raheem Sterling	Chelsea	13 juli 2022	56 200 000 euro
3	Ferran Torres	Barcelona	28 december 2021	55 000 000 euro
4	Gabriel Jesus	Arsenal	4 juli 2022	52 200 000 euro
5	Leroy Sané	Bayern München	3 juli 2020	49 000 000 euro
6	Cole Palmer	Chelsea	1 september 2023	47 000 000 euro
7	Danilo	Juventus	8 augusti 2019	37 000 000 euro
8	Oleksandr Zintjenko	Arsenal	22 juli 2022	35 000 000 euro
	Riyad Mahrez	Al-Ahli	28 juli 2023	35 000 000 euro
10	Shaun Wright-Phillips	Chelsea	17 juli 2005	31 500 000 euro

Baserat på antalet titlar är Manchester City ett av de mest framgångsrika lagen i England med deras trettio stora inhemska- och europeiska utmärkelser.

Klubbens första stora titel var när man 1904 vann FA-cupen, men man hade tidigare vunnit tre Manchester Cups. Klubbens första ligatitel i toppdivisionen kom under säsongen 1936/37, man vann även Community Shield i augusti samma år. Citys första ligacup och europeiska trofé kom båda i slutet av säsongen 1969/70, de två troféerna utgjorde också lagets första dubbel. Under säsongen 2018/19 blev City det första laget som gjorde anspråk på alla de stora engelska titlarna som var tillgängliga under en enda säsong och vann inte bara Premier League, FA-cupen och Ligacupen utan också Community Shield.

Manchester City har gemensamt rekordet för flest andra divisionstitlar tillsammans med Leicester City, båda klubbarna har vunnit ligan vid sju tillfällen. Deras första seger var 1898/99 och den senaste 2001/2002.

• First Division / Premier League (Nivå 1)^[41]
  • Vinnare (10): 1936/37, 1967/68, 2011/12, 2013/14, 2017/18, 2018/19, 2020/21, 2021/22, 2022/23, 2023/24
  • Tvåa (6): 1903/04, 1920/21, 1976/77, 2012/13, 2014/15, 2019/20
• Second Division / First Division / Championship (Nivå 2)^[41]
  • Vinnare (7): 1898/99, 1902/03, 1909/10, 1927/28, 1946/47, 1965/66, 2001–02
  • Tvåa (4): 1895/96, 1950/51, 1988/89, 1999/2000
  • Uppflyttade, trea (1): 1984–85
• Third Division / Second Division / League One (Nivå 3)^[41]
  • Uppflyttade, trea (1): 1998–99

• FA-cupen
  • Vinnare (7): 1903/04, 1933/34, 1955/56, 1968/69, 2010/11, 2018/19, 2022/23
  • Finalister (5): 1925/26, 1932/33, 1954/55, 1980/81, 2012/13
• Football League Cup / Ligacupen
  • Vinnare (8): 1969/70, 1975/76, 2013/14, 2015/16, 2017/18, 2018/19, 2019/20, 2020/21
  • Finalister (1): 1973/74
• FA Charity Shield / FA Community Shield
  • Vinnare (7): 1937, 1968, 1972, 2012, 2018, 2019, 2024
  • Finalister (9): 1934, 1956, 1969, 1973, 2011, 2014, 2021, 2022, 2023

• Cupvinnarcupen
  • Vinnare (1): 1970
• Champions League
  • Vinnare (1): 2023
  • Finalister (1): 2021
• Super Cup
  • Vinnare (1): 2023
• VM för klubblag
  • Vinnare (1): 2023

• Dubbeln^[42]
  • Premier League och Ligacupen (3): 2013/14, 2017/18, 2020/21
  • Ligacupen och Cupvinnarcupen (1): 1969/70
• Trippeln^[42]
  • Inhemska trippeln (Premier League, FA-cupen och Ligacupen) (1): 2018/19
  • Kontinentala trippeln (Premier League, FA-cupen och Champions League) (1): 2022/23

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.

• Wikimedia Commons har media som rör Manchester City FC.
  Bilder & media
• Officiell webbplats

v • r Vinnare av Europeiska cupvinnarcupen i fotboll 1960/61: Fiorentina (1) 1961/62: Atlético Madrid (1) 1962/63: Tottenham Hotspur (1) 1963/64: Sporting Lissabon (1) 1964/65: West Ham United (1) 1965/66: Borussia Dortmund (1) 1966/67: Bayern München (1) 1967/68: Milan (1) 1968/69: Slovan Bratislava (1) 1969/70: Manchester City (1) 1970/71: Chelsea (1) 1971/72: Rangers (1) 1972/73: Milan (2) 1973/74: Magdeburg (1) 1974/75: Dynamo Kiev (1) 1975/76: Anderlecht (1) 1976/77: Hamburg (1) 1977/78: Anderlecht (2) 1978/79: Barcelona (1) 1979/80: Valencia (1) 1980/81: Dinamo Tbilisi (1) 1981/82: Barcelona (2) 1982/83: Aberdeen (1) 1983/84: Juventus (1) 1984/85: Everton (1) 1985/86: Dynamo Kiev (2) 1986/87: Ajax (1) 1987/88: Mechelen (1) 1988/89: Barcelona (3) 1989/90: Sampdoria (1) 1990/91: Manchester United (1) 1991/92: Werder Bremen (1) 1992/93: Parma (1) 1993/94: Arsenal (1) 1994/95: Real Zaragoza (1) 1995/96: Paris Saint-Germain (1) 1996/97: Barcelona (4) 1997/98: Chelsea (2) 1998/99: Lazio (1)