Kommunfullmäktige är i Sverige och Finland^{[ifrågasatt uppgift]} det högsta beslutande organet i en kommun. Det är en parlamentariskt sammansatt beslutande församling på kommunal nivå. I Danmark kallas motsvarade beslutande organ för kommunalbestyrelse, och i Norge används begreppet kommunestyre. I andra delar av världen används andra administrativa indelningar på motsvarande nivå (där det förekommer), med andra namn.

Termen kommunalfullmäktige (med -al-) användes med motsvarande betydelse (för organen i landskommuner och köpingar) i Sverige 1863–1971, parallellt med stadsfullmäktige för städer, och i Finland fram till 1993. Idag används termen fullmäktige i Finland, parallellt med de förtydligande formerna kommunfullmäktige och stadsfullmäktige – det senare för kommuner som uppfyller kraven för och väljer att kalla sig stad.

En ledamot av kommunfullmäktige kan på rikssvenska kallas för fullmäktigeledamot, kommunfullmäktigeledamot, kommunfullmäktig^[1][2] eller fullmäktig. Plural av de två sistnämnda formas med ändelsen -e. Fullmäktig betyder bland annat ”bemyndigad, befullmäktigad”, ”person som har fullmakt” (att föra annans talan, och liknande) – kommunfullmäktige kan alltså förklaras som en sammansättning av betydelserna kommun och befullmäktigad, i pluralform.^[3]

KFO är en förkortning för Kommunfullmäktiges ordförande.^{[källa behövs]}

Fullmäktige är sedan 1993 den högsta beslutande församlingen i finländska kommuner, vald i direkta val av de i kommunen folkbokförda invånarna. Fullmäktiges arbetsformer regleras i finländska kommunallagen.

Kommunfullmäktige är sedan 1971 den högsta beslutande församlingen i kommuner i Sverige, vald i direkta val av de i kommunen folkbokförda invånarna. Kommunfullmäktige utser efter allmänna val ledamöter i de verkställande organen i kommunen (kommunstyrelsen och övriga nämnder) samt i ett granskande organ för kommunal revision. Kommunfullmäktiges arbetsformer regleras i svenska kommunallagen.

• Kommunalfullmäktige
• Stadsfullmäktige
• Kommunstyrelse
• Regionfullmäktige