Julius Caesars tempel
Tempel
Resterna av Julius Caesars tempel.
Land	Italien
Region	Lazio
Ort	Rom
Adress	Forum Romanum (Regio VIII Forum Romanum)
Koordinater	41°53′31.4″N 12°29′09.9″Ö / 41.892056°N 12.486083°Ö / 41.892056; 12.486083
Byggherre	Augustus
Färdigställande	18 augusti år 29 f.Kr.[1]
Byggnadsmaterial	Travertin, tuff och marmor
GeoNames	10278739
Lägeskarta
Rekonstruktion av templet.

Julius Caesars tempel (latin: Aedes Divi Iulii, "Den gudomlige Julius tempel") är en helgedom som var belägen på Forum Romanums sydöstra kortsida i Rom. Templet restes till Caesars ära efter hans död. Av templet återstår idag endast det höga podiet och delar av framsidan med altaret. Templet ligger på den plats där Caesar antas ha kremerats och där ett monument därefter uppfördes. Flera monument uppfördes och förstördes på platsen och byggnationen av templet slutfördes den 18 augusti år 29 f.Kr. Tempelområdet fungerade som en kultplats, militärmonument och som talarplattform.^[2] Denna talarplattform kallas för rostra.

Vid Caesars begravning år 44 f.Kr. flyttades Caesars kropp från Rostra, på torgets nordvästra, ände där Marcus Antonius höll sitt griftetal, laudatio, till Forum Romanums sydöstra ände.Den nordvästra sidan associerades med aristokratin, medan den sydöstra sidan allt mer kom att associeras med plebejerna.^[3] Enligt Suetonius hade ett bål gjorts redo på marsfältet intill Julias grav,^[4] men istället kom Caesar att kremeras innanför pomerium, vilket var ovanligt. Detta skedde under inflytande av folkmassan som under ledning av Caesars veteraner förmådde de magistrater som var ansvariga för begravningen att flytta den döde till forums sydöstra kortsida, med största sannolikhet till platsen framför regia där Caesar kremerades. Regia var under kungalängden uppehälle för monarken. Under republiken och kejsartiden var Regia en religiös byggnad. Det är diskuterat vilken religiös post som huserades här - antingen Pontifex Maximus eller rex och regina sacrorum. Olika källor säger olika.^[5] Efter Caesars kremering går det med säkerhet att veta att ett monument i form av en kolonn ska ha rests, men är omdiskuterat ifall det även ska ha byggts ett altare i samband med kolonnen.^[3] detta monument gav plebejer och veteraner offergåvor. Kultaktiviteten runt Caesars monument skall ha letts av en man vid namn av Amatius, eftersom konsulerna inte hade kontroll över kulten lät Marcus Antonius mörda Amatius.^[3] Helgedomen raserades av konsuln Cornelius Dolabella samt straffade ett antal caesaranhängare genom att låta dem kastas från Tarpeiska klippan, ett straff annars utmätt mot statsförrädare. Den romerske författaren Suetonius beskriver att monumentet snabbt ska ha återuppbyggts av Caesars veteraner, i form av en cirka sex meter hög kolonn av numidisk marmor och på kolonnen ska en staty av Caesar ha stått. Monumentet hade inskriptionen “Parens Patriae” (landsfader), en ärebetygelse som i vanliga fall tilldelades av senaten. Det kan även ha funnits ett altare på platsen. Det var mycket ovanligt att en gravmarkör blev centrum för en plats för tillbedjan och att andra än familjen tillbad den avlidne.^[6] I november 44 f.Kr. höll Octavius ett contio mellan Castor-Pollux templet och Caesars monument. Minst tiotusen plebejer och veteraner skall ha deltagit.^[7] 42 f.Kr. utlovade det andra triumviratet att ett tempel skulle resas till Caesar på platsen i samband med dennes gudaförklaring.^[8]

År 29 f.Kr. stod templet, som ersatte det andra monument Caesars veteraner rest klart efter mellan 2 och 3 års byggnadsarbete. Caesars arvtagare och adoptivson Octavianus, senare Augustus, invigde templet med flera dagars festival och spel som började den 18 augusti år 29 f.Kr., kort efter hans återkomst till Rom efter slaget vid Actium och erövringen av Egypten.^[9] Altaret var placerat i en halvcirkelformad nisch framför templet som markerade platsen där Caesar kremerades. Templet ramas in på båda sidorna av triumfbågar. På den södra sidan stod Arcus Augusti, av vilket en mycket liten del idag återstår. De bildade tillsammans med templet en monumental fond på den sydöstra kortsidan av Forum Romanum. Templet fungerade som en kultplats, militärmonument och som talarplattform (rostra aedis divi Ivlii).^[10] Beslutet att utlova ett tempel togs både i senaten genom dekret och hos folket genom omröstning. Vid detta monument gav plebejer och veteraner offergåvor.

Mycket lite återstår av templet idag, endast delar av podiet och delar av framsidan med altaret finns kvar. Templet hade basmåttet 26 m x 30 m. Detta berodde på det relativt lilla område som templet byggdes på eftersom det var det enda tomma område på Forums östra sida vid den tiden. För att kompensera för den mindre basen höjdes templet upp med ett podium på två våningar. Templet är utformat som en prostyl, det vill säga med en portik med en kolonnad framför den främre kortsidan. Sex kolonner dekorerade framsidan av templet och kolonnerna placerades med smalt mellanrum, så kallad piknostil,^[11] för att öka helhetsintrycket av en hög struktur. Det råder osäkerhet kring vilken kolonnordning som ursprungligen användes, men ett mynt präglat av Augustus och som visar templet tycks visa en stil som var jonisk eller komposit. Samtidigt har det gjorts fynd av fragment från pilastrar (väggpelare) i korintisk stil, vilket möjligen indikerar att kolonnerna vid portiken var av densamma.^[12] Altaret från den gamla kultplatsen 42 f.Kr. var först placerat i en halvcirkelformad nisch på templets framsida, men flyttades senare, troligtvis upp på podiet.Etruskerna hade modifierat det doriska templet genom att höja basen, avlägsna trapporna på tre av sidorna, föra cellan bakåt och göra plats för en djup främre portik. Romerska tempel utvecklade denna konstruktion genom att blanda den med grekiska element och på så sätt skapa sin egen stil. Denna innovativa konstruktion ser vi här vilket blev en typisk romersk stil.^[13] Bland annat låg stort fokus på framsidan av templet, templet var upphöjt på ett slags podium och templet hade bara trappor på framsidan.^[14]

Rostra Iulia tillfogades för officiella och politiska tal, platsen användes för comitia och även i mindre utsträckning contiones. Huruvida denna rostra låg i direkt anknytning till templet eller var fristående är oklart.

Geoffrey Sumi, professor i gammalgrekiska, latin och antik historia på Mount Holyoke college, menar att folkmassans val av denna plats inte var slumpartad, utan att den ska ses ur perspektivet av en begynnande kult och ideologi centrerad till Caesars person. Folkmassan som deltog i Caesars begravning beskrivs i litterära källor som lyriska och agerande i hänförelse efter Marcus Antonius griftetal över den döde diktatorn. Den plebejiska folkmassans val att kremera Caesar i den sydöstra änden av Forum framför Regia ter sig därför symboliskt då man ville ge Caesar en kunglig status, något han hade varit förvägrad under sin livstid. Eftersom Caesar vid sin död innehade titeln Pontifex Maximus kan det eventuellt även vara därför han kremerades utanför Regia. Detta eftersom Regia var högkvarter för den som erhöll ämbetet Pontifex Maximus. Det är även möjligt att valet av den platsen inte berodde på en gemensam folklig vilja, utan att det på den platsen fanns tillräckligt med utrymme.^[15]

Uppförandet av monument på Caesars kremeringsplats initierades av en kult som avgudade honom. Caesars efterföljare och adoptivson, Octavianus, uppmuntrade kulten av den postumt gudsförklarade Caesar för att visa att han själv hade gudomligt påbrå genom sin släktrelation med honom, och han kallade sig nu divi filius (“son till en gud”). Folkets behandling av Caesars kropp, kremeringen, de tidigt uppförda minnesmonumenten och templet blev alla verktyg med vilka Augustus styrker idén om att hans makt grundade sig i folkets vilja.^[16] Templets utseende var också symboliskt laddat. Med sina höga och nära placerade kolonner liknade det ett tempel som Julius Caesar byggt till Venus Genetrix, en gudinna som den juliska ätten ansåg sig härstamma från. Vissa forskare, bland annat Geoffrey S. Sumi hävdar att Augustus med detta sökte öka sambandet mellan sig själv, Venus och Caesar. Dock blev det senare viktigare för Augustus att belysa sina militära segrar, och templet blev i mångt och mycket ett militärmonument genom att rostran som byggdes i anslutning till templet dekorerades med fartygsrammar (rostra) tagna från slaget vid Actium.^[17]

Enligt Sumi inledde Augustus en ny era under ledning av den kejserliga familjen genom ett dynastiskt, monumentalt komplex vid Forum Romanums östra del, i området som hade folkliga associationer.

Inne i templet stod en kultstaty av Caesar, med en stjärna över huvudet, som symboliserade kometen som synts på himlen i juli 44 f.Kr. vid offentliga spel, den så kallade Sidus Iulium. Denna stjärna hade redan kommit att symbolisera den framlidne diktatorns apoteos, ett tillerkännande av gudomlig status åt en människa.^[18]

Under principatet användes templet av Augustus vid begravningsceremonier för den kejserliga familjen. Istället för att låta den avlidnes kropp ligga på lit de parade i atrium i familjens bostad, som inom den aristokratiska eliten var kutym, lades kroppen av den avlidne i templet. Den kejserliga begravningsceremonin symboliserade topografiskt det samförstånd som låg i hjärtat av den augusteiska ideologin. Geoffrey S. Sumi menar att genom att använda templet som en del av den kejserliga begravningsceremonin är det troligt att Augustus medvetet ville framkalla minnet av kulten av Caesar som fanns i själva templet. Dessutom uppdelades griftetalet i två tal, varav ett hölls från rostran vid templet. Den dubbla välsignelsen innebar inte enbart att den höjde beröm för en medlem av kejsarfamiljen (förutom kejsaren själv) utan innebar även möjligheten att göra ett publik framträdande i Forum och tala till det romerska folket.^[19]

• 
  Resterna av templet.
• 
  Julius Caesars tempel på Forum Romanum.
• 
  Denarius med avbildning av templet.

• Claridge, Amanda (1998) (på engelska). Rome: An Oxford Archaeological Guide. Oxford Archaeological Guides, 99-2662277-1. Oxford: Oxford University Press. sid. 97–99. ISBN 0-19-288003-9 
• Coarelli, Filippo (1980) (på italienska). Guida archeologica di Roma (3). Milano: Arnoldo Mondadori. sid. 86. OCLC 7187657 

• Wikimedia Commons har media som rör Julius Caesars tempel.
  Bilder & media