Italiens yta är 301 309 km² och består till största delen av Apenninska halvön, centralt belägen i Medelhavet. ^[1] Halvön, som har en karakteristisk form av en stövel, angränsar till Alperna i norr och sträcker sig genom havet söderut mot Afrikas kust. Längs med hela halvön, som är 120 mil lång, sträcker sig bergskedjan Apenninerna som har gett halvön dess namn.^[2] I norr gränsar landet till Frankrike, Schweiz, Österrike och Slovenien. Såväl fastlandet som öarna är mestadels bergigt med undantag för den bördiga Poslätten som breder ut sig längs floden Pos sträckning.

Landets två största öar är Sicilien och Sardinien. Utöver dessa finns ett flertal ögrupper där Elba, Capri och Stromboli är några av de större öarna.^[3]

De tre största sjöarna är Gardasjön, Lago Maggiore och Comosjön, som alla tre är belägna i norra delen av Italien. I den apenninska delen av landet är sjöarna mindre i storlek och av vulkaniskt ursprung. Störst av dessa är Braccianosjön och Bolsenasjön.^[3]

Även floderna skiljer sig mellan den norra delen och den apenninska delen. Floderna Po, Ticino och Adda rinner alla upp i Alpernas glaciärer och har ett långt och relativt regelbundet flöde. Bland de apenninska floderna kan nämnas Arno, Tibern och Volturno som har kortare och mer oregelbundna och forsande flöden.^[3]

I landets norra del breder Alperna ut sig med berget Monte Rosa som den högsta toppen.^[1] I de västra delarna finns även Monte Bianco och Matterhorn och i alpernas östra delar breder bergskedjan Dolomiterna ut sig. Högsta punkt i bergskedjan Apenninerna är Gran Sasso och på Sicilien ligger den ännu aktiva vulkanen Etna som har regelbundna utbrott.^[2]

Landets norra delar ligger i den tempererade zonen medan de södra delarna och öarna har uttalat medelhavsklimat. Den norra delen har mest varierande klimat beroende av höjdskillnader och närhet till havet.^[3]