Igor I av Kiev
Igor I, från en miniatyr från Radziwiłł-krönikan.
Titlar
Storfurste av Kievriket
Tidsperiod	912 - 945
Företrädare	Oleg av Kiev
Efterträdare	Olga av Kiev
Andra titlar	Furste av Novgorod
Militärtjänst
I tjänst för	Kievrus
Slag/krig	misslyckat fälttåg mot khazarerna belägrade Konstantinopel två gånger; 941 och 944
Personfakta
Personnamn	Ingvar
Född	omkring 877
Död	945 Iskorosten
Dödsorsak	Mördad
Begravd	Begravd i skogen utanför byn Moguilno nära Iskorosten[1]
Religion	Hedendom
Släkt
Frälse- eller adelsätt	Rurikätten
Far	Rurik
Familj
Gift	903
Make/maka	Olga av Kiev
Barn	Svjatoslav
Skeppsbegravning av Igor den äldre, målad av konstnären Henryk Siemiradzki (1845-1902)
Furst Igor samlar in tribut från drevljanerna år 945. Målning av Claudius Lebedev

Igor (Ingvar) föddes omkring 877 och dog 945 i Iskorosten. Igor var en varjagisk storfurste av Kievriket (Velikij Kniaz) från 912 till 945. Hans nordiska namn var Ingvar, men i östslaviska skrifter kallas han Igor.

I Dneprdalen assimilerades ett litet härskande skikt av nordmän i det östslaviska bondesamhället. Det finns inte mycket nedtecknat om honom i krönikeboken. Det har spekulerats om krönikan har valt att inte förstora hans maktposition som dominerades samtidigt av Khazarriket. Igor var Ruriks son där det också spekuleras om att han var grundaren av dynastin.

Igor gifte sig med Olga av Kiev 903. De fick sonen Svjatoslav, född omkring 942, som blev furste av Kiev.

Han belägrade Konstantinopel två gånger, 941 och 944. År 913 och 944 plundrade han araberna vid Kaspiska havet och belägrade kaukasiska Albanien till stora delar i nuvarande Azerbajdzjan. Man vet inte om Igor hade något att göra med belägringen av Albania eller om det har varit en helt oberoende grupp varjagiska soldater.

Igor blev brutalt mördad, då han skulle samla in skatt från drevljanerna år 945.

Ibn Fadlan reste runt i trakterna längs floden Volga och skrev ner sina iakttagelser om ruser i en reseskildring. Om storfursten Igor skriver han, ”har i sitt slott 400 av sina tappraste män, som stupar med honom och låter sig dödas för honom. De har alla sin plats under hans tron, som är mycket stor och prydd med ädelstenar. Där finns också 400 slavinnor, och ofta har han samlag med en av dem i närvaro av sina vapenbröder. Kungen stiger aldrig ner från tronen och när han har naturbehov förrättar han dem i en skål. När han vill rida förs en häst fram till tronen så att han kan stiga upp direkt på den och rida bort”.

Ibn Fadlan beskriver också rusernas utseende, ”jag har aldrig sett så fulländade kroppar, de var som palmträd, blonda och rödlätta. De har varken jackor eller kaftaner, utan mannen bär en dräkt som täcker ena sidan av kroppen men lämnar en hand fri. Var och en har med sig en yxa, ett svärd och en kniv, och dessa redskap lämnar de aldrig ifrån sig. Deras svärd är breda, räfflade, av frankisk tillverkning. Från naveln till halsen är de tatuerade i grönt med träd och andra bilder. Alla deras kvinnor har över bröstet en dosa fastgjord, som är av järn, silver, koppar eller guld, efter mannens förmögenhet och inkomst”.

• Ihor, Prince i Internet Encyclopedia of Ukraine. (engelska)