Günter Haritz

	Günter Haritz
	Haritz (till vänster) slungas iväg av René Pijnen under Münchens sexdagars 1976.
Född	16 oktober 1948 (76 år); Heidelberg
Medborgare i	Tyskland
Disciplin	Bana, landsväg
Roll	Cyklist
Proffsstall
1973-1974; 1975-1977; 1978; 1979-1980	Rokado; TI-Raleigh; IJsboerke - Gios; Kondor
Viktiga segrar
	Amatör; Olympisk mästare i lagförföljelselopp 1972; Världsmästare i lagförföljelselopp 1970, 1973; Professionell; Bana; Europamästare i derny 1974/1975; Europamästare i madison 1976/1977; Landsväg; Västtysk mästare i linjelopp 1974

Günter Haritz, född den 16 oktober 1948 i Heidelberg, är en tysk tidigare tävlingscyklist. Som amatör ingick han i det guldvinnande västtyska laget i lagförföljelseloppen såväl vid Världsmästerskapen 1970 och 1973 som i Olympiska spelen 1972 (München). Hösten 1973 blev Haritz professionell och vann därefter elva sexdagarslopp (sju av dem med René Pijnen som partner), samt blev europamästare i derny 1974/1975 och i madison 1976/1977 (i par med Pijnen). Haritz tävlade även på landsväg och blev västtysk mästare i linjelopp 1974. Han deltog även i andra landsvägslopp men då vanligen i hjälpryttarens roll.

Meriter

1970: Världsmästare i lagförföljelselopp (med Peter Vonhof, Udo Hempel och Ernst Claussmeyer)^[1]; Västtysk mästare i omnium
1971: 3:a i lagförföljelselopp vid Världsmästerskapen (med Colombo, Hempel och Vonhof)^[1]
1972: Olympisk mästare i lagförföljelselopp (med Jürgen Colombo, Udo Hempel och Günther Schumacher); Västtysk mästare i omnium; Västtysk mästare i madison med Rainer Erdmann
1973: Världsmästare i lagförföljelselopp (med Günther Schumacher, Peter Vonhof och Hans Lutz)^[1]

1973/1974: 3:a i Münsters sexdagars (nov.) med Udo Hempel
1974/1975: 2:a i Dortmunds sexdagars (okt.) med Udo Hempel; 3:a i Münsters sexdagars (nov.) med Udo Hempel; 3:a i Zürichs sexdagars (nov./dec.) med Udo Hempel; 3:a i Bremens sexdagars (jan.) med Udo Hempel
1975/1976: Vinnare av Londons sexdagars (sep.) med René Pijnen; Vinnare av Frankfurts sexdagars (okt.) med René Pijnen; Vinnare av Münchens sexdagars (nov.) med René Pijnen; Vinnare av Münsters sexdagars (nov.) med René Pijnen; Vinnare av Zürichs sexdagars (dec.) med Patrick Sercu; Vinnare av Bremens sexdagars (jan.) med René Pijnen; 2:a i Grenobles sexdagars (okt./nov.) med Bernard Thévenet; 2:a i Kölns sexdagars (dec./jan.) med René Pijnen; 2:a i Rotterdams sexdagars (jan.) med René Pijnen; 3:a i Dortmunds sexdagars (okt.) med René Pijnen; 3:a i Köpenhamns sexdagars (jan./feb.) med René Pijnen

1976/1977: Vinnare av Berlins sexdagars (okt.) med Dietrich Thurau; Vinnare av Frankfurts sexdagars (okt.) med Dietrich Thurau; Vinnare av Grenobles sexdagars (okt./nov) med Bernard Thévenet; Vinnare av Münsters sexdagars (nov.) med René Pijnen; Vinnare av Kölns sexdagars (dec./jan.) med René Pijnen; 2:a i Dortmunds sexdagars (okt.) med Dietrich Thurau; 2:a i Zürichs sexdagars (nov./dec.) med René Pijnen; 2:a i Maastrichts sexdagars (dec.) med René Pijnen; 2:a i Rotterdams sexdagars (jan.) med Dietrich Thurau; 3:a i Kölns sexdagars (dec./jan.) med René Pijnen; 3:a i Bremens sexdagars (jan.) med René Pijnen
1977/1978: 2:a i Münsters sexdagars (nov.) med René Pijnen; 3:a i Grenobles sexdagars (okt./nov.) med Bernard Thévenet
1978/1979: 3:a i Berlins sexdagars (sep.) med René Pijnen

^ [a b c] Track Cycling World Championships, hämtad från Radsport / Cycling Sports på Sport-record.de.
^ Världsmästerskap för professionella hölls vid denna tid endast i sprint, individuellt förföljelselopp och stayer så de europeiska vintermästerskapen (som arrangerades av FICP och var öppna även för icke-européer) fungerade som "inofficiella världsmästerskap" i övriga grenar. För resultat se UEC European Track Championships Elite på Sport-record.de.