Francesco Cilèa, född 23 juli 1866 i Palmi, död 20 november 1950, var en italiensk tonsättare i veristisk/realistisk stil.

Ciléa var 1890-1892 lärare i piano vid musikkonservatoriet i Neapel, där han tidigare själv hade studerat. Under tiden 1896-1904 var han professor i harmonilära vid Regia Instututo Musicale i Florens. Han utsågs 1913 till direktör för musikkonservatoriet i Palermo och blev därefter 1916 direktör för Concervatorio San Pietro a Majella i Neapel, en befattning som han innehade fram till 1935.

• Gina (1889)
• La Tilda (1892)
• L'Arlesiana (1897)
• Adriana Lecouvreur (1902 och omarbetad 1937)
• Gloria (1907 och omarbetad 1932)

• Två orkestersviter: Poema sinfonico corale (1913) och Lodi sinfoniche (1934)
• En pianotrio (1886)
• En sonat D-dur för violoncell och piano (1888)
• Pianostycken och sånger

• Sohlmans musiklexikon: nordiskt och allmänt uppslagsverk för tonkonst, musikliv och dans. Stockholm: Sohlman. 1948–1952. sid. 904. Del 1. Libris 8198860