| Ferenc Fricsay | |
 | |
| Född | 9 augusti 1914[1][2][3] Budapest[4] |
|---|---|
| Död | 20 februari 1963[1][5][3] (48 år) Basel[6], Schweiz |
| Begravd | Ermatingen Cemetery |
| Medborgare i | Ungern och Österrike |
| Utbildad vid | Liszt-akademien  |
| Sysselsättning | Dirigent, dirigent |
| Arbetsgivare | Bayerska statsoperan |
| Barn | András Fricsay (f. 1942) |
| Utmärkelser | |
| Förbundsrepubliken Tysklands förtjänstorden - stora kommendörskorset | |
| Redigera Wikidata | |
Ferenc Fricsay, född 9 augusti 1914 i Budapest, död 20 februari 1963 i Basel, var en ungersk dirigent.
Fricsay studerade i Budapest för Béla Bartók och Zoltán Kodály, vilkas musik han senare skulle bli en av de främsta uttolkarna av. Efter att med stor framgång ha verkat som dirigent i hemlandet under Andra världskriget, inledde han sin internationella karriär med ett framträdande vid Festspelen i Salzburg 1947, då han ersatte den insjuknade Otto Klemperer.
Fricsay innehade flera prestigefyllda poster och var en ofta förekommande gästdirigent vid många europeiska konsert- och operahus. Ett av hans mest uppmärksammade framträdanden var när han 1961 dirigerade Mozarts Don Giovanni vid invigningen av Deutsche Oper i Berlin. Vid sidan av Herbert von Karajan var han en av de dirigenter som förekom flitigast på Deutsche Grammophons inspelningar under 1950- och 1960-talen. Flera av dessa inspelningar fick internationella utmärkelser och står sig än i dag väl i jämförelse med modernare. Som exempel kan nämnas hans tolkning av Beethovens nionde symfoni med Berlinerfilharmonikerna och med bland andra Irmgard Seefried och Dietrich Fischer-Dieskau som solister, en inspelning som av många rankas som en av de bästa av detta verk under hela 1900-talet.
Fricsay hittade sin sista viloplats på kyrkogården i Ermatingen i den schweiziska kantonen Thurgau, där familjen slog sig ner 1952. Hans mor Berta, född Lengyel (1876-1963), dog mindre än en månad efter Fricsay och begravdes i samma grav. Hans barnbarn Dominic-Ferenc Dobay (1972-1992), hans första fru Martha Fricsay-Telbisz (1915-1997) och Herta Stein (1912-2005) begravdes också på samma plats. 2015 förklarades graven av kommunen som ett minnesmärke som är skyddat från upplösning.[7]
Noter
- ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015.[källa från Wikidata]
- ^ filmportal.de, Filmportal-ID: 2a6e99bc7e1943549b3590b64e089f78, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Discogs, Discogs artist-ID: 833697, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 13 december 2014.[källa från Wikidata]
- ^ SNAC, SNAC Ark-ID: w6hh9m0h, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 31 december 2014.[källa från Wikidata]
- ^ Sarah Schmalz (4 april 2015). ”Das Vogelnestli des Stardirigenten” (på tyska). St. Galler Tagblatt. https://www.tagblatt.ch/ostschweiz/arbon-kreuzlingen-weinfelden/das-vogelnestli-des-stardirigenten-ld.858847. Läst 26 februari 2024.