Eva Biaudet | |
Riksdagsledamot
| |
Tid i befattningen 1999–2006 | |
Innehar befattningen | |
Tillträdde befattningen 22 april 2015 | |
Finlands omsorgs- och jämställdhetsminister
| |
Tid i befattningen 15 april 1999 till 14 april 2000–19 april 2002 till 17 april 2003 | |
Statsminister | Paavo Lipponen |
---|---|
Född | 27 februari 1961 Helsingfors, Finland |
Politiskt parti | Svenska folkpartiet i Finland |
Yrke | Riksdagsledamot |
Make | Thomas Forsström |
Eva Rita Katarina Biaudet (IPA: [ˈbiodeː][1]), född 27 februari 1961 i Helsingfors, är en finlandssvensk politiker samt riksdagsledamot (SFP) 1991–2006 och 2015–. Hon har tidigare varit minister samt Finlands minoritetsombudsman.
Politisk karriär
Eva Biaudet avlade studentexamen år 1979 och började studera juridik vid Helsingfors universitet året därpå. Hon slutförde inte sina studier utan begav sig in i politiken. År 1989 valdes hon in i Helsingfors stadsfullmäktige och verkade där fram till år 1996. Hon arbetade som Svenska folkpartiets planeringssekreterare och privattolk i Finlands riksdag innan hon själv blev invald i riksdagen år 1991 från Helsingfors valkrets. Då var hon yngst i den svenska gruppen[2]. Under åren 1990–1994 var hon vice ordförande för Svenska folkpartiet.
Biaudet var omsorgs- och jämställdhetsminister i Paavo Lipponens andra regering i två olika omgångar, 1999–2000 och 2002–2003. Under Finlands ordförandeskap i EU 1999 blev Biaudet den första ministern i EU:s historia att leda ett ministerrådsmöte på svenska.
Åren 2007–2010 fungerade Eva Biaudet som särskild representant för bekämpning av människohandel vid OSSE.
I maj 2010 utsågs Biaudet till minoritetsombudsman. Hon ansågs vara kvalificerad för uppdraget trots att hon inte avlagt högre högskoleexamen, vilket var ett krav för posten. Finlands regering beviljade henne därför dispens.[3]
I riksdagsvalet våren 2019 fick Biaudet flest röster av SFP:s kandidater i Helsingfors, 5 500.[4] I Kommunalvalet i Finland 2021är Biaudet partiets borgmästarkandidat i Helsingfors.[5]
Biaudet är ordförande för Kvinnoorganisationernas centralförbund samt Folkhälsans landskapsförening i Nyland.[2]
Presidentkandidatur
Den 30 augusti 2011 meddelade Eva Biaudet att hon stod till förfogande som Svenska folkpartiets kandidat i presidentvalet 2012.[6] Hon blev partiets kandidat och fick slutligen 2,7 % av rösterna.
Utmärkelser
Utmärkelsetecken
- Kommendörstecknet av Finlands Lejons orden, 6 december 2000[7]
- Riddare av Hederslegionen, 2008[8]
- Krigsinvalidernas förtjänstkors[9]
Övriga
- Fredrika Runeberg-stipendiet 2006
- Finlands yrkeskvinnors förbunds utmärkelse Årets kvinna 2009[10]
- TIP Report Hero Acting to End Modern Slavery, awards by the U.S. Department of State, 2011
Referenser
- ^ ”Uttal av finlandssvenska efternamn” (på (svenska)). https://www.kotus.fi/sv/sprakhjalp/namnhjalp/personnamn/uttal_av_finlandssvenska_efternamn. Läst 23 juni 2018.
- ^ [a b] Hällsten, Annika. ”Livet for iväg med henne – nu längtar Eva Biaudet efter nya utmaningar”. www.hbl.fi. https://www.hbl.fi/artikel/livet-for-ivag-med-henne-nu-langtar-eva-biaudet-efter-nya-utmaningar/. Läst 3 mars 2021.
- ^ Eva Biaudet blir minoritetsombudsman Arkiverad 11 maj 2010 hämtat från the Wayback Machine. HBL.fi. 6 maj 2010. Läst 5 juli 2010.
- ^ HBÖ. ”Biaudet etta i Helsingfors”. www.hbl.fi. https://www.hbl.fi/artikel/forsta-resultatet-biaudet-leder-over-rantala-i-helsingfors/. Läst 3 mars 2021.
- ^ ”Eva Biaudet är SFP:s borgmästarkandidat i Helsingfors” (på svenska). svenska.yle.fi. https://svenska.yle.fi/artikel/2021/02/09/eva-biaudet-ar-sfps-borgmastarkandidat-i-helsingfors. Läst 3 mars 2021.
- ^ Eva Biaudet vill bli SFP:s kandidat i presidentvalet Arkiverad 25 december 2011 hämtat från the Wayback Machine. HBL.fi. 30 augusti 2011. Läst 30 augusti 2011.
- ^ läs online, ritarikunnat.fi , läst: 26 februari 2024.[källa från Wikidata]
- ^ 9719 (på engelska), läs online, läst: 26 februari 2024.[källa från Wikidata]
- ^ Suomen valtiokalenteri, 2023, s. 101.[källa från Wikidata]
- ^ ”Årets kvinnor”. Finlands yrkeskvinnors förbund. Arkiverad från originalet den 21 augusti 2014. https://web.archive.org/web/20140821122040/http://www.bpw-finland.fi/se/om_bpw_finland/arets_kvinna/arets_kvinnor/. Läst 15 oktober 2014.