Elis Höglund, född 17 augusti 1915 i Maria Magdalena, Stockholm, död 16 maj 2008 i Köpingsvik,[1][2] var en svensk som under andra världskriget var frivillig i Waffen-SS som SS-Untersturmfûhrer i SS-divisionen Wiking samt SS-Unterscharführer i 11. SS Freiwilligen-Panzergrenadier-Division Nordland.
Biografi
Höglund växte upp som barn i en fosterfamilj på Öland. Han hade flera vänner som var nationalsocialister och blev tidigt politisk aktiv inom Lindholmsrörelsen. Han gjorde värnplikt på I11 i Växjö och anmälde sig 1939 som frivillig till finska vinterkriget. Han tog sig sedan (efter Nazitysklands ockupation av Norge i april 1940) till Oslo och anmälde sig som frivillig till tyska armén och Waffen-SS. Efter utbildning och politisk skolning i Tyskland skickades han ut i kriget.[3]
Han bevittnade flera massavrättningar,[4][5] bland annat hur en bandvagn i staden Rostov skoningslöst körde över en samling armenier som låg uppradade på marken.[3] Den 3 september 1943 skadades han av granatsplitter i armbågen och höften under ett stort pansarslag i staden Charkov i Sovjetunionen och åkte därefter med sjuktåg till Wien. När han återhämtat sig blev han förflyttad till den nyuppsatta divisionen 11. SS Freiwilligen-Panzergrenadier-Division Nordland. Den 15 oktober 1943 tilldelades han järnkorset av andra klass för sina insatser i division Wiking, samt befordrades till SS-Unterscharführer. Först i april 1944 anlände han till Narva i Estland för att ställas till division Nordlands förfogande. I augusti 1944 deserterade han och lyckades med hjälp av estniska smugglare ta sig över Östersjön i en liten båt till Sverige.[3]
Höglund var efter kriget medlem i SAC-Syndikalisterna och arbetade som vakt på Solliden på Öland.[6][7]
Referenser
- ^ Sveriges dödbok 1815-2022
- ^ ”Elis Höglund, Bredsätra kyrkogård, Norra Ölands pastorat”. SvenskaGravar.se. https://svenskagravar.se/gravsatt/c9d3254b-9f81-46aa-8a0d-d03004be140e. Läst 25 februari 2025.
- ^ [a b c] Jakob Wernerman (17 mars 2003). ”"Jag tänkte inte alls"”. Svenska Dagbladet. https://www.svd.se/arkiv/2003-03-17/18/SVD.
- ^ Svante Lidén. ”Han var siste svensk att dö för Hitler”. Aftonbladet. https://nazismensfall.story.aftonbladet.se/chapter/siste-svensk-att-do-for-hitler/. Läst 25 februari 2025.
- ^ Leif Wilehag (15 september 2014). ”Ett gediget grävarbete - recension Bosse Schön, Hitlers svenska SS-soldater, Brev och dagböcker (2014)”. https://www.alba.nu/sidor/27469. Läst 25 februari 2025.
- ^ ”Svenska SS-soldater fick jobb hos kungafamiljen”. Aftonbladet. 4 november 2013. https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/oRwwgg/svenska-ss-soldater-fick-jobb-hos-kungafamiljen.
- ^ Tobias Hübinette (12 februari 2019). ”Svenska namn i den finska rapporten om de finska SS-soldaternas deltagande i krigsförbrytelser”. Tobias Hübinette. https://tobiashubinette.wordpress.com/category/waffen-ss/page/2/. Läst 25 februari 2025.
Vidare läsning
- Schön, Bosse (2014). Hitlers svenska SS-soldater: brev och dagböcker. Stockholm: Fischer & Co. Libris 16260065. ISBN 9789186597757