| Europeiska radio- och TV-unionen European Broadcasting Union Union européenne de radio-télévision | |
 | |
 | |
| Förkortning | EBU, UER |
|---|---|
| Bildad | 12 februari 1950 |
| Säte |  Genève, Schweiz |
| Medlemmar | 68 medlemmar |
| Officiella språk | Engelska Franska |
| President |  Delphine Ernotte(en)[1] |
| Webbplats | http://www.ebu.ch/ |
Europeiska radio- och TV-unionen (engelska European Broadcasting Union, franska Union Européenne de Radio-Télévision, förkortat EBU eller UER) är världens största sammanslutning för nationella TV- och radiobolag. Unionen är framför allt känd för TV-samarbetet, den så kallade Eurovisionen.
Bakgrund
Organisationen, då kallad Europeiska radiounionen, grundades den 12 februari 1950 i Torquay, Storbritannien av 22 medlemsföretag från lika många länder.[2]
EBU bildades som ett resultat av att länderna i Efterkrigseuropa hade svårt att ena sig kring hur en gemensam organisation skulle byggas upp och styras. Föregångaren till EBU, International Broadcasting Union (IBU), ansågs alltför inblandad i kriget på Tysklands sida, för att BBC skulle återinträda i den organisationen efter kriget. På sovjetiskt initiativ, med uppbackning av bland andra Frankrike, startades en ny organisation, Organisation Internationale de Radiodiffusion (OIR), 1946. Storbritannien vägrade att bli medlem även i den organisationen då reglerna för medlemskap och röstinflytande gav Sovjetunionen och östländerna ett mycket stort inflytande. Under 1949 inleddes sonderingar för att skapa en ny organisation med regler för medlemskap och inflytande som Storbritannien och BBC kunde acceptera och med medlemmar från samtliga länder utanför den sovjetiska intressesfären. I slutet av 1949 bjöd därför BBC:s generaldirektör in till en konferens på den engelska sydkusten i februari 1950 i syfte att bilda en ny europeisk samarbetsorganisation för Europas radioföretag. Som ett resultat av EBU:s bildande, avvecklades IBU och de västeuropeiska medlemmarna i OIR lämnade organisationen. Kvar blev bara de östeuropeiska länderna, och OIR (sedermera OIRT) flyttade sitt säte från Bryssel till Prag. I många år verkade dessa två organisationer parallellt i Europa. Den finska radion Oy Yleisradio Ab (YLE) intog en särställning då den aldrig lämnade sitt medlemskap i OIR innan man inträdde i EBU. Från 1951 och fram till sammanslagningen var YLE den enda radio- och tv-organisationen som var aktiv medlem i båda organisationerna. Först efter Berlinmurens fall och när avspänningen i Europa kommit igång på allvar inleddes förhandlingarna för att slå samman de båda organisationerna.
Den 1 januari 1993 slogs EBU samman med OIRT. I samband med sammanslagningen byttes EBU:s namn på franska till Union européenne de radio-télévision (UER).
Medlemskap
Sedan den 1 juli 2021 har unionen 68 aktiva medlemmar i 56 länder inom det av Internationella Teleunionen (ITU) definierade europeiska sändningsområdet: European Broadcasting Area det vill säga Europa samt delar av Mellanöstern och Nordafrika. Utöver detta har unionen sedan den 1 januari 2014 35 associerade medlemmar från hela världen. Enligt EBU:s ursprungliga stadgar fick endast nationella radio- och tv-bolag inom det europeiska rundradioområdet bli aktiva medlemmar. Från och med år 2007 utökades dessa kriterier till att även omfatta nationella radio- och tv-bolag i länder som ligger utanför det europeiska sändningsområdet, men som är medlemmar i Europarådet. Därmed kunde även de nationella radio- och tv-bolagen i Armenien, Azerbajdzjan och Georgien beviljas medlemskap. Om och när Kazakstan beviljas inträde i Europarådet kommer även dess nationella radio- och tv-företag att kunna beviljas aktivt medlemskap i EBU.
Från början tilläts bara två aktiva medlemsorganisationer per land. Då den franska statliga radio- och tv-koncernen ORTF splittrades upp 1975 införde EBU under några år kompletterande aktivt medlemskap utan rösträtt. Detta slopades 1981 och sedan dess får varje medlemsland ha fler än två aktiva medlemsorganisationer. I länder med flera public-service-företag har dessa ofta valt att dela på medlemskapet och rösträtten i en medlemsgrupp. Exempel på detta är Armenien (PTVR), Frankrike (GRF), Monaco (GRMC), Polen (PRT), Sverige (STR) och Tunisien (RTTT).
Under senare år har flera kommersiella TV-bolag med allmän programkaraktär, valt att lämna sitt EBU-medlemskap. Det gäller franska TF1 och Canal+ som lämnade vid utgången av 2017 och svenska TV4 och finska MTV3 som båda lämnade vid utgången av 2018. I de senare fallen är det oklart om ut utträdena hängde samman med Telias förvärv av kanalerna från Bonnier Broadcasting. Även den privata spanska radiokanalen COPE lämnade EBU 2019 och monegaskiska TMC samt den franska radiokanalen Europe 1 lämnade båda organisation 2021.
Medlemmar
 |
Det här avsnittet behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2024-04) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
EBU består av 68 sändningsföretag från 56 olika länder:
Nuvarande medlemmar
Associerade medlemmar
Tidigare medlemmar
Avstängda medlemmar
| Land | Sändningsföretag | Förkortning | År | Avstängd |
|---|---|---|---|---|
 Belarus
|
Belaruskaja Tele-Radio Campanija | BTRC | 1993 | 2021- |
 Ryssland
|
Pervyj Kanal | C1R | 1995 | 2022- |
| Vserossiyskaya Gosudarstvennaya Televizionnaya i Radioveshchatelnaya Kompaniya | VGTRK | 1993 | ||
Radio Dom Ostankino:
|
RDO | 1996 |
Eurovision Song Contest
På TV-sidan är det viktigaste samarbetet utbyte av nyhetsinslag och bilder i Eurovision. Dessutom görs flera gemensamma sportsatsningar. Eurovision Song Contest som har arrangerats årligen sedan 1956 hör till de mest kända evenemangen. Ursprungligen var det bara medlemsländer som hade sina sändarnät ihoplänkade som kunde delta i Eurovisionssamarbetet och ta emot de direktsända programmen. Sverige blev ihopkopplat med Eurovisionen 1958 i samband med Fotbolls-VM. I början av 1970-talet blev det möjligt för medlemsländer att delta i samarbetet via satellit. Det gjorde det möjligt för exempelvis Turkiet och Israel och senare Cypern och Island att bli en del av det europeiska TV-samarbetet. Sedan 1990-talet har satellitsändningar helt ersätt det markbundna länknätet.
Eurovisionens kända signaturmelodi, "Eurovisionhymnen", är hämtat från den första satsen (Marche en rondeau) ur Te Deum av den franske tonsättaren Marc-Antoine Charpentier. Musikstycket, som är från 1600-talet, var länge bortglömt men återupptäcktes 1953 av den fransk-belgiske musikvetaren Carl de Nys.
Referenser
- ^ ”Delphine Ernotte Cunci elected president of EBU as of 2021”. 4 december 2020. https://www.ebu.ch/news/2020/12/elects-new-executive-board. Läst 23 juni 2021.
- ^ Institut National Belge de la Radiodiffusion - Belgien, Statsradiofonien - Danmark, Egyptian State Broadcasting - Egypten, Radiodiffusion-Télévision Française - Frankrike, Ethniko Idryma Radiophonias - Grekland, Department of Posts and Telegraphs - Irland, Radio Italiana (Radio Audizioni Italiane S.p.a) - Italien, Sekretarijat za radiodifuziju pri Direkciji za Informacije Vlade Federativna Narodna Republika Jugoslavija - Jugoslavien, Ministère de l’Orientation et de l’Information - Libanon, Compagnie Luxembourgeoise de Radiodiffusion - Luxemburg, Radio-Maroc - Marocko, Radio-Tunis - Tunisien, Radio Monte-Carlo - Monaco, Stichting Nederlandse Radio-Unie - Nederländerna, Norsk Rikskringkasting - Norge, Emissora Nacional de Radiodifusão - Portugal, Société Suisse de Radiodiffusion - Schweiz, British Broadcasting Corporation - Storbritannien, A/B Radiotjänst och Kungliga Telegrafstyrelsen - Sverige, Ministère des traveaux publics et des communications - Syrien, Basın-Yayın ve Turizm Genel Müdürlüğü - Turkiet och Radio Vaticana - Vatikanstaten. Oy Yleisradio ab - Finland deltog men valde att ansluta sig först i juni samma år. Även Israel Broadcasting Service - Israel deltog som observatör på konferensen som hölls på Hotel Imperial den 6-14 februari. s. 46, Television programming across national boundaries: The EBU and OIRT Experience, Ernest Eugster.