 ”Ll” i katalanska (uttal: IPA: /lj/) är en digraf.
| |||||||||
|
Digraf är två eller fler bokstäver (grafem) som tillsammans betecknar ett språkljud (fonem),[1] till exempel hj i Hjalmar och lj i ljus.
Digraf ska skiljas från den snarlika termen ligatur. Detta senare är en sammanskrivning av två (oftast två) tecken till ett nytt tecken (bokstav). Exempel är æ (från a och e) och œ (från o och e)[1] samt typografiska sammanskrivningar med bland annat f (exempel: fi och fl). Även en del vanliga svenska bokstäver har ursprung som ligaturer (w ur v och v; även å ur a och o)
Svenska
Digrafer i svenskan
Ett antal ljud (fonem) skrivs i standardsvenska språket i form av digrafer. Nedan listas några av dessa:
- j-ljud
- dj – ”djup”, ”djur”, ”djuver”, djävlar”
- hj – ”hjärna”
- lj – ”ljud”, ”ljus”, ”ljung”
- ng – ”ingen”, ”äng”
- o-ljud
- s-ljud
- sc – ”scenario”
- ch – ”chef”, ”chaufför”
- rs – orsak, värst
- sh – ”shilling”, ”shock”
- sj (äldre: si) – ”sjal”, ”sju”, ”sjö”
- sk – ”skikt”
- kj – ”kjol”
- tj – ”tjur”, ”tjäder”, ”tjäna”
- ä-ljud
- ae (ofta i namn) – ”Aethel”
- ö-ljud
- oe (ofta i namn) – ”Boelke”
En variant av digraf är dubbelskrivna konsonanter, som i standardsvenskan inte betecknar ett annat och längre konsonantfonem[a] och ofta syns efter kort vokal.
Frikativa digrafer i svenskan
I äldre tid fanns flera frikativa digrafer:
- frikativt b: bh, /β/
- frikativt d: dh, /ð/
- frikativt g: gh, /ɣ/
- frikativt t: th, /þ/
Dessa förekommer än arkaiskt i vissa stavningar men uttalas då främst icke frikativt. De förekommer än frikativt i språkforskning för att skriva ut frikativa fonem med det latinska standardalfabetet och används även i ortografin för vissa fornspråk såsom yngre fornsvenska.
Trigrafer i svenskan
Ett relaterat begrepp är trigraf, som är tre bokstäver som bildar ett ljud.[2] Här är några exempel ur standardsvenska:
- sje-ljud:
- sch – ”schack”
- skj – ”skjorta”, ”skjul”, ”skjuta”
- ssi – ”diskussion”
- stj – ”stjärna”
Betecknen trigraf finns i svensk skrift sedan 1867,[3] medan digraf först användes i svensk skrift 1828.[4]
Se även
Kommentarer
- ^ Dubbelskrivna konsonanter i standardsvenska kan vara längre fonetiskt sett, men det finns ingen fonematisk skillnad mellan långa och korta konsonanter. I exempelvis finska motsvaras dubbelskriven konsonant dock av en förlängning även av konsonantljudet, som kan kontrastera med kort konsonant i minimala par.
Källor
- ^ [a b] digraf i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 29 maj 2017.
- ^ ”trigraph” (på engelska). merriam-webster.com. https://www.merriam-webster.com/dictionary/trigraph. Läst 29 maj 2017.
- ^ ”tri-”. SAOB. http://www.saob.se/artikel/?seek=tri-graf&pz=6#U_T2391_87706. Läst 29 maj 2017.
- ^ ”digraf”. SAOB. http://www.saob.se/artikel/?seek=digraf&pz=1. Läst 29 maj 2017.
- Digraf i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1907)
| ||||||||||||||