Lifestyle Khazanah Profil Baru Dram Lists Ensiklopedia
Technopedia Center
PMB University Brochure
Faculty of Engineering and Computer Science
S1 Informatics S1 Information Systems S1 Information Technology S1 Computer Engineering S1 Electrical Engineering S1 Civil Engineering

faculty of Economics and Business
S1 Management S1 Accountancy

Faculty of Letters and Educational Sciences
S1 English literature S1 English language education S1 Mathematics education S1 Sports Education





  2. Weltenzyklopädie
  3. Cygnus A – Wikipedia
Cygnus A – Wikipedia
Från Wikipedia
Cygnus A
Falskfärgad radiobild vid 5 GHz (VLA -data)
Observationsdata
StjärnbildSvanen
Rektascension19t 59m 28,3566s[1]
Deklination-40° 44′ 02,096″[1][2]
Rödförskjutning0,056075 ± 0,000067[1][2] km/s
Avstånd760 miljoner (232 Mparsec)[3] ljusår
TypElliptisk galax[1][2]
Skenbar storlek0,549 × 0,457 bågminuter[1][2]
Skenbar magnitud16,22[1][2]
Upptäckt
Upptäcktsår1939
UpptäckareGrote Reber
Andra beteckningar
2E 1957.7+4035, NRAO 620, HB91 1957+405, 3A 1958+407, 1ES 1957+40.5, PBC J1959.4+4044, HR74 Ce, BWE 1957+4035, 1H 1958+406, QSO B1957+405, IN88 1957+405, 1C 19.01, ICRF J195928.3+404402, 1RXS J195928.7+404405, KRL2007b 371, 3C 405.0, IERS B1957+406, SWIFT J1959.4+4044, OLM97 J195928.3+404402, 3C 405, INTREF 1004, 2U 1957+40, SS82 1, 4C 40.40, IRAS 19577+4035, 3U 1957+40, VV2000c, J195928.3+404402, 3CR 405, LEDA 63932, 4U 1957+40, VV2003c J195928.3+404402, CTA 88, 1M 1957+406, VSOP J1959+4044, VV2006c J195928.3+404402, CTB 81, 2MASX J19592833+4044022, VSOP J1959+4043, VV2010c J195928.3+404402, DA 500, MCG+07-41-003, VV 72, VV98c J195928.3+404402, DB 117, Mills 19+4, W 57, 2E 4309, DGW65 129[4]
Se även: Galaxer, Lista över galaxer

Cygnus A (3C 405.0) är en av de ljusaste och mest kända radiogalaxerna. Den ligger i Svanens stjärnbild på ett avstånd av 760 miljoner ljusår och upptäcktes av Grote Reber år 1939. Med större upplösning visade det sig vara en dubbelkälla: två lober.[5] Cygnus A antas innehålla en aktiv galaxkärna, som ligger i mitten mellan dessa lober. Cygnus A är också en stark röntgenkälla.

Upptäckt och identifiering

År 1946 identifierade Stanley Hey och hans kollega James Phillips att källan flimrade snabbt och därför måste vara ett kompakt objekt.[6] År 1951 var Cygnus A, tillsammans med Cassiopeia A och Puppis A, de första "radiostjärnorna" som identifierades med en optisk källa. Av dessa blev Cygnus A den första radiogalaxen, de andra två var nebulosor inuti Vintergatan.[7] År 1953 visade Roger Jennison och M.K. Das Gupta att det var en dubbel källa.[8] Liksom alla radiogalaxer innehåller den en aktiv galaxkärna (AGN). Det supermassiva svarta hålet i kärnan har en massa på (2,5 ± 0,7) × 109 solmassor.[3] Jetstrålar från AGN har också observerats inducera heta punkter i radioloberna och därefter hål i det omgivande IGM:et.[9]

Cygnus A är cD-galaxen i en rik galaxhop med samma namn, och man har funnit att den har ett stort antal på cirka 200 angränsande galaxer.[10] Det är också värt att notera att den större galaxhopen Cygnus genomgår en hopfusion, där den är en av de första hopfusionerna vars radiella hastighet (Dopplerskift) har mätts genom röntgenspektroskopi.[11]

Jetstrålar och hotspots

Bilder av galaxen i radiodelen av det elektromagnetiska spektrumet visar två jetstrålar som sticker ut i motsatta riktningar från galaxens centrum. Dessa strålar sträcker sig många gånger bredden av den del av värdgalaxen som avger strålning vid synliga våglängder.[12] I ändarna av strålarna finns två lober med "heta punkter" av mer intensiv strålning vid sina kanter. Dessa heta punkter bildas när material från strålarna kolliderar med det omgivande intergalaktiska mediet.[13]

Dessa heta punkter som interagerar med det intergalaktiska mediet, eller intra-kluster-medium (ICM), främst observerade i radiospektrumet, kan också observeras i röntgenbandet. Chandras upplösning i röntgenbilden gav den upplösning och våglängd som krävdes för att observera heta punkter mer detaljerat, och de visade sig vara kavitets- eller hålliknande strukturer i båda loberna. Kaviteterna som syns utskurna vid lobernas heta punkter orsakas av interaktionen mellan strålarna, drivna av AGN från Cygnus A, och det mellanliggande mediet som omger galaxen.[9] Röntgenstrålning värmer upp dessa heta punkter termiskt, aktiverar dem och trycker undan omgivande plasma och skär ett hål genom ICM.[14] Den mest framträdande kaviteten ses i den östra loben (till vänster) där hålets diameter är cirka 3 900 parsec, eller cirka 11 700 ljusår brett, och djupet är 13,3 kiloparsec, eller 44 000 ljusår djupt.[9]

Även om det inte har observerats direkt, tyder Cygnus A:s spektra på att det finns en stofttorus som skymmer AGN centrerad på jetstrålens axel. Torusen har observerats sträcka sig cirka 200 parsec radiellt utåt från centrum med en uppskattad höjd på 143 parsec.[15]

Cygnus: En sammansatt bild av röntgenstrålning från Chandra Space Telescope (blått) och radiostrålning från NSF:s Very Large Array (rött). Lägg märke till de ljusa heta fläckarna i de östra och västra loberna som lyser upp i både rött och blått.

Andra svarta hålet

År 2016 upptäcktes en radiotransient 460 parsek från Cygnus A:s centrum. Mellan 1989 och 2016 uppvisade objektet, som befann sig i samma rum som en tidigare känd infraröd källa, minst en åttafaldig ökning av radioflödestätheten, med en ljusstyrka jämförbar med den ljusaste kända supernovan. På grund av bristen på mätningar under de mellanliggande åren är ljusningshastigheten okänd, men objektet har bibehållit en relativt konstant flödestäthet sedan upptäckten. Uppgifterna överensstämmer med ett andra supermassivt svart hål som kretsar kring primärobjektet, där det sekundära hålet har genomgått en snabb ökning av ackretionshastigheten. Den härledda omloppstidsskalan är av samma storleksordning som primärkällans aktivitet, vilket tyder på att den sekundära källan kan störa primärkällan och orsaka utflödena.[16]

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Cygnus A, 24 maj 2025.

Noter

  1. ^ [a b c d e f] ”Results for Cygnus A”. NASA/IPAC Extragalactic Database. http://nedwww.ipac.caltech.edu/cgi-bin/objsearch?objname=Cygnus+A&extend=no. Läst 1 oktober 2008. 
  2. ^ [a b c d e] "NAME Cygnus A". SIMBAD. Centre de données astronomiques de Strasbourg. Hämtad 2016-02-29.
  3. ^ [a b] Graham, Alister W. (November 2008). ”Populating the Galaxy Velocity Dispersion - Supermassive Black Hole Mass Diagram: A Catalogue of (Mbh, σ) Values”. Publications of the Astronomical Society of Australia 25 (4): sid. 167–175. doi:10.1071/AS08013. https://arxiv.org/abs/0807.2549. 
  4. ^ ”Basic data: NAME CYGNUS A -- Seyfert 2 Galaxy”. SIMBAD. Centre de Données astronomiques de Strasbourg. http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-basic?Ident=Cygnus+A&submit=SIMBAD+search. Läst 2 september 2014. 
  5. ^ Jennison, R.C.; Das Gupta, M.K. (1953). ”Fine Structure of the extra-terrestrial radio source Cygnus 1”. Nature 172 (4387): sid. 996-997. http://ukads.nottingham.ac.uk/cgi-bin/nph-bib_query?bibcode=1953Natur.172..996J&db_key=AST. Läst 2 september 2014. 
  6. ^ Hey, J. S.; Parsons, S. J.; Phillips, J. W. (1948). ”An investigation of galactic radiation in the radio spectrum”. Proceedings of the Royal Society of London. Series A. Mathematical and Physical Sciences 192 (1030): sid. 425–445. doi:10.1098/rspa.1948.0017. 
  7. ^ Baade, W.; Minkowski, R. (1954). ”Identification of the Radio Sources in Cassiopeia, Cygnus a, and Puppis A”. The Astrophysical Journal 119: sid. 206. doi:10.1086/145812. 
  8. ^ Jennison, R.C.; Das Gupta, M.K. (1953). ”Fine Structure of the extra-terrestrial radio source Cygnus 1”. Nature 172 (4387): sid. 996. doi:10.1038/172996a0. Arkiverad från originalet den 27 augusti 2019. https://web.archive.org/web/20190827000433/http://ukads.nottingham.ac.uk/cgi-bin/nph-bib_query?bibcode=1953Natur.172..996J&db_key=AST. 
  9. ^ [a b c] Snios, Bradford; Johnson, Amalya C.; Nulsen, Paul E. J.; Kraft, Ralph P.; Vries, Martijn de; Perley, Richard A.; Sebokolodi, Lerato; Wise, Michael W. (3 mars 2020). ”The X-Ray Cavity Around Hotspot e in Cygnus A: Tunneled by a Deflected Jet”. The Astrophysical Journal 891 (2): sid. 173. doi:10.3847/1538-4357/ab737d. https://arxiv.org/abs/2002.02978. Läst 18 februari 2025. 
  10. ^ Ledlow, Owen, and Miller (Juli 2005). ”The Cluster of Galaxies Surrounding Cygnus A. II. New Velocities and a Dynamic Model”. The Astrophysical Journal 130 (1): sid. 47–54. doi:10.1086/430628. https://iopscience.iop.org/article/10.1086/430628/pdf. 
  11. ^ Sarazin, Craig L.; Finoguenov, Alexis; Wik, Daniel R. (20 november 2012). ”Merger shocks in Abell 3667 and the Cygnus a cluster”. Astronomische Nachrichten 334 (4–5): sid. 346–349. doi:10.1002/asna.201211854. https://arxiv.org/abs/1211.4823. 
  12. ^ Strange, D. ”The Radio Galaxy Cygnus "A"”. Arkiverad från originalet den 25 juli 2008. https://web.archive.org/web/20080725125333/http://ourworld.compuserve.com/homepages/dstrange/cygnusa.htm. Läst 22 september 2008. 
  13. ^ Nemiroff, Robert; Bonnell, Jerry (5 oktober 2002). ”X-Ray Cygnus A”. Astronomy Picture of the Day. http://www.sai.msu.su/apod/ap021005.html. Läst 22 september 2008. 
  14. ^ Marcowith, A.; Bret, A.; Bykov, A.; Dieckman, M. E.; Drury, L. O. C.; Lembege, B.; Lemoine, M.; Morlino, G.; et al. (1 april 2016). ”The microphysics of collisionless shock waves”. Reports on Progress in Physics 79 (4): sid. 046901. doi:10.1088/0034-4885/79/4/046901. PMID 27007555. https://arxiv.org/abs/1604.00318. Läst 18 februari 2025. 
  15. ^ Carilli, C. L.; Perley, R. A.; Dhawan, V.; Perley, D. A. (5 april 2019). ”Imaging the Active Galactic Nucleus Torus in Cygnus A”. The Astrophysical Journal 874 (2): sid. L32. doi:10.3847/2041-8213/ab1019. ISSN 2041-8213. https://arxiv.org/abs/1904.01365. 
  16. ^ Perley, D. A.; Perley, R. A.; Dhawan, V.; Carilli, C. L. (2017). ”Discovery of a Luminous Radio Transient 460 pc from the Central Supermassive Black Hole in Cygnus A”. The Astrophysical Journal 841 (2): sid. 117. doi:10.3847/1538-4357/aa725b. ISSN 1538-4357. https://arxiv.org/abs/1705.07901. 

Vidare läsning

Externa länkar

Auktoritetsdata
Pusat Layanan

UNIVERSITAS TEKNOKRAT INDONESIA | ASEAN's Best Private University
Jl. ZA. Pagar Alam No.9 -11, Labuhan Ratu, Kec. Kedaton, Kota Bandar Lampung, Lampung 35132
Phone: (0721) 702022
Email: pmb@teknokrat.ac.id