Carl Olof Cronstedt
Cronstedt i uniform m/1801 för en konteramiral med Svärdsordens band över axeln och dess kraschan på bröstet, samt bärande i kedja om halsen Svensksundsmedaljen. Runt halsen bär han Johanniterordens halskors, och på bröstet dess bröstkors.
Yrke	Militär
Militärtjänst
I tjänst för	Sverige
Försvarsgren	Infanteriet Flottan
Tjänstetid	1765−1808
Grad	Viceamiral (1801)
Enhet	Änkedrottningens livregemente Sjöartilleriregementet
Befäl	Arméns flotta (1773−1801) Sveaborgs garnison (1801−1808)
Slag/krig	Nordamerikanska frihetskriget Gustav III:s ryska krig Första slaget vid Svensksund Andra slaget vid Svensksund Finska kriget Belägringen av Sveaborg
Utmärkelser	Samtliga förlustigade 1809 Kommendör med stora korset av Kungl. Svärdsorden (KmstkSO) Riddare med stora korset av Kungl. Svärdsorden (RmstkSO) Svensksundsmedaljen
Personfakta
Födelsenamn	Carl Olof Cronstedt den äldre
Född	3 oktober 1756 Botby gård, Helsingfors, Finland
Död	7 april 1820 (63 år) Hertonäs gård, Helsingfors, Finland
Begravd	S:t Lars kyrkogård, Vanda
Släkt
Frälse- eller adelsätt	Cronstedt
Far	Johan Gabriel Cronstedt
Mor	Hedvig Juliana Jägerhorn af Spurila
Familj
Gift	31 augusti 1794 Fågelmara, Kristianopels socken
Make/maka	Beata Sofia Wrangel af Sauss
Barn	Carl Olof Cronstedt den yngre Gabriel Anton Cronstedt Hedvig Charlotta Cronstedt

Carl Olof Cronstedt den äldre, född 3 oktober 1756 på Botby gård (nu del av Helsingfors), död 7 april 1820 på Hertonäs vid Helsingfors, var en svensk viceamiral och kommendant på Sveaborg.

Cronstedt är främst känd för Sveriges genom tiderna största marina seger i slaget vid Svensksund 1790 samt hans omtvistade kapitulation på Sveaborg den 3 maj 1808.

Cronstedt var son till majoren Johan Gabriel Cronstedt och Hedvig Juliana Jägerhorn af Spurila. Han växte upp på Botby gård i Finland. Han inskrevs som volontär i prins Fredrik Adolfs regemente 1765, 1766 som volontär vid fortifikationen, blev 1768 rustmästare där och 1769 kadett vid artilleriet. Sin egentliga militära karriär inledde han dock som kadett vid artilleriet 1769 och 1770 blev han sergeant i Arméns flotta. Cronstedt undergick underofficersexamen 1772 och blev därefter underlöjtnant vid artilleriet och 1773 fänrik vid skärgårdsflottan. Han blev 1774 löjtnant Arméns flotta där han 1777 blev kapten, 1783 major och 1788 till överstelöjtnant.^[1]

Cronstedt deltog i det nordamerikanska frihetskriget, men tillbringade största delen i fångenskap. Han förde befäl i Gustav III:s ryska krig och var där ansvarig för den svenska segern i andra slaget vid Svensksund år 1790 under Gustav III:s ryska krig. Efter denna seger blev Cronstedt utnämnd till generaladjutant hos kungen och överste i armén samt statssekreterare för sjöärendena. Dessa befordringar följdes av hans utnämning till chef för Sveaborgs eskader den 9 december 1790, konteramiral 1793, viceamiral vid skärgårdsflottan 1801. Cronstedt föll i onåd hos Gustav IV Adolf och som en följd därav utnämndes han samma år till kommendant på fästningen Sveaborg 1801 utanför Helsingfors.

Under det finska kriget (1808–1809) ansåg även Cronstedt att kriget mot stormakten Ryssland var meningslöst – defaitismen var utbedd bland svenska officerare – och var besviken över kungens ovilja att komma till undsättning när Sveaborg belägrades 1808. I vilken mån den isolerade fästningen hade kunnat försvara sig mot ryssarna råder det delade meningar om. Klart är att Sveaborgs strategiska betydelse i och med Napoleonkrigen hade minskat avsevärt. Cronstedts kapitulation har skildrats i dikten Sveaborg i Fänrik Ståhls sägner:

För förlusten av Finland och i jakten på syndabockar ställdes flera officerare inför rätta, bland dem Cronstedt. I dåtida svenska kretsar tolkades kapitulationen av Sveaborg som landsförräderi. Efter ingripande från den ryske tsaren utlystes en allmän amnesti och därmed avbröts även denna rättsprocess. Cronstedt förklarades dock förlustigad – förlorade rätten till – sin svenska officersgrad, sitt svenska adelskap och sina svenska ordnar. Cronstedt övergick aldrig i rysk tjänst och fortsatte att bära sina svenska ordnar ända till sin död 1820 på Hertonäs gård utanför Helsingfors.^[3] Han fick en blygsam rysk pension på 4 500 riksdaler per år samt ersättning för de personliga lånen han hade tagit. ^[4]

Cronstedt invaldes 1801 som ledamot nummer 300 av Kungliga Vetenskapsakademien. Han uteslöts år 1809.

Följande utmärkelser fick Cronstedt under sin livstid, och samtliga av dessa drogs in 1809.

• Riddare av Svärdsorden - 23 april 1781
• Riddare med stora korset av Svärdsorden - 9 juli 1790 (Slaget vid Svensksund)
• Stora Svensksundsmedaljen i guld - 13 februari 1791
• Kommendör av Svärdsorden - 21 november 1796
• Kommendör med stora korset av Svärdsorden - 16 november 1799
• Rättsriddare av Johanniterorden - 13 december 1800

Carl Olof Cronstedt var gift 1794-08-31 Fågelmara med Beata Sofia Wrangel af Sauss, dotter till amiralen och greven Anton Johan Wrangel den yngre (1724-1799).

• Carl Olof Cronstedt d.y., 1800–83 (friherre fr. 1870)
• Gabriel Anton Cronstedt, 1798–1893
• Hedvig Charlotta Cronstedt

• Cronstedts upplysningar om Sveaborgs kapitulation vid Svenska litteratursällskapet i Finland
• Cronstedtska släktarkivet vid Svenska litteratursällskapet i Finland
• ”Cronstedt, Carl Olof”. Biografiskt lexikon för Finland. Helsingfors: Svenska litteratursällskapet i Finland. 2008–2011. URN:NBN:fi:sls-4111-1416928956717