Annecys internationella festival för animerad film
Officiellt namn	Festival international du film d'animation d'Annecy
Plats	Annecy, Frankrike
Tidpunkt	juni
År	1960–
Upplagor	45 (t.o.m. 2023)
Typ	festival om animerad film
Geografisk omfattning	internationell
Webbplats	www.annecy.org

Annecys internationella festival för animerad film (franska: Festival international du film d'animation d'Annecy) är en filmfestival med inriktning på animation. Festivalen startades 1960 och äger rum i början av juni i Annecy, Frankrike. Den räknas som en av de stora internationella filmfestivalerna för animation, tillsammans med Animafest Zagreb^[1].

Ursprungligen hade festivalen enbart en tävlingsklass för kortfilmer, men har med åren kommit att växa till att innefatta en mängd olika klasser. Under hela festivalen visas, förutom tävlingsfilmerna, en kvällsfilm under bar himmel.

Bakgrunden till festivalen är den aktiva filmklubben i regionen. Man arrangerade filmdagar (Journes du cinéma), inklusive särskilda visningsarrangemang för animerad film under titeln Journées internationales du cinéma d'animation (JICA). Pierre Barbin, André Martin och Michel Boschet var de tre klubbmedlemmarna som startade JICA-verksamheten.^[2]

1956 var två av de savojardiska klubbmedlemmarna i Cannes, för att där arrangera den första versionen av JICA som ett inofficiellt sidoarrangemang till den då etablerade filmfestivalen. Inspirerade av framgångarna med den stora Cannes-festivalen beslöt medlemmar i filmklubben att försöka dra igång sin egen festival, inriktad på animerad film. Placeringen i Annecy underlättades av närheten till Genève och dess flygplats, en teater på orten som kunde utnyttjas samt det lokala filmintresse som underhållits av filmklubbens aktiviteter. 1959 röstade stadsfullmäktige med en enda rösts övervikt för att låta stödja ett sådant här arrangemang.^[2]

Året efter, 1960, arrangerades den tredje upplagan av JICA och tillika den första upplagan av animationsfestivalen, där man införde tävlingsarrangemang och priser till utvalda filmer. Samtidigt lades grunden för en internationall organisation inom området, under namnet ASIFA (Association internationale de film d'animation).^[2]

Inledningsvis arrangerades festivalen vartannat år, bland annat med målsättningen att koncentrera resurserna. Från och med 1963 bestämde man sig för att ha arrangemanget på udda år, baserat på konkurrens från liknande arrangemang under jämna år. Under 1960-talet etablerades ett antal återkommande delar av festivalen, med officiella visningslistor med filmer och olika priskategorier, retrospektiv av vissa animatörers verksamhet, utställningar, hedersgäster och officiell närvaro av animatörsgrupper från ett tjugotal olika länder.^[2]

1969 års festival ställdes in, efter att man inte kunnat finna sponsorer till arrangemanget. Året före hade medarrangören Barbin lämnat verksamheten för en post på det franska cinemateket, varefter han under den oroliga franska 1968-våren tvingades avgå därifån. Frankrikes kulturminister André Malraux tackade också nej till att låta ge statligt stöd.^[2]

1971 återetablerades dock Annecy-festivalen, efter samarbete mellan stadens borgmästare Charles Bosson (även fransk senator), ett antal filmregissörer och den lokala filmklubben. 1973 och 1975 års upplagor såg ett ökat deltagande från både yrkesfolk och biobesökare. Under de här åren organiserades även återkommande animationsutställningar på stadsmuseet.^[2]

1977 sjönk dock deltagandet i festivalen. Konkurrens med andra, konkurrerande arrangemang var en orsak, liksom olika svårigheter i organisationen och mellan folk i Annecy, ASIFA i Paris och på andra håll.^[2]

1981 valdes socialisten François Mitterrand till fransk president. Under hans styre inledde franska regeringar ett antal regionala satsningar, vilket bland annat annat gynnade seriefestivalen i Angoulême och animationsfestivalen i Annecy. För Annecys del innebar det att man inte längre behövde samordna arrangemanget med ett sekretariat i Paris. En internationell urvalskommitté för det officiella visningsprogrammet under festivalen sattes också samman. Alla var dock inte nöjda med den nya organisationen, och det ryktades ett tag om en alternativ animationsfilmsfestival på orten.^[2]

1983 års festival arrangerades på det nya kulturcentret Bonlieu, där det fanns större möjligheter till parallella filmvisningar. Man etablerade också en marknadsdel för yrkesfolk att marknadsföra, köpa och sälja utgivningsrättheter, på samma sätt som på större internationella filmfestivaler och seriefestivalen i Angoulême. Breddningen av arrangemanget togs emot väl och ledde till en nysatsning på festivalen.^[2]

1984 ombildades festivalorganisationen, från JICA till CICA (Centre international du cinéma d'animation), med ett breddat uppdrag för fler filmaktiviter oberoende av själva festivalen. 1985 infördes också den nya tävlingskategorin animerade filmer för TV^[2] Samma år etablerades också marknadsdelen på festivalen (MIFA) mer officiellt, efter medverkan från kulturministern Jack Lang.^[2]

Under andra halvan av 1980-talet började amerikanska animationsstudior synas tydligare på Annecy-festivalen. 1985 arrangerades ett specialprogram kring Disney, och två år senare – när man gjorde samma sak med Warner Brothers – närvarade Disney med en stor delegation.^[2]

Under 1990-talet fortsatte festivalen att utvecklas. 1997 beslöts att göra den till årligen återkommande, bland annat baserat på den ökande filmutbudet och behovet inom branschen av en årlig filmrättighetsmarknad. Man ansåg sig också behöva en permanent organisation (ett 15-tal personer) för arrangemanget, för att kunna upprätthålla sin position som den främsta internationella festivalen för animerad film. Mellan 1983 och 1997 hade antalet årligen bedömda filmer ökat från 386 till 1 271, och i början av 1990-talet bevakade bortemot 300 journalister varje festival.^[2]

1993 lät festivalorganisatörerna för första gången ställa upp en stor utomhusbio, för allmänna visningar.^[2]

Vid den 40-årsjubilerande festivalen år 2000 fungerade Roy E. Disney som hederspresident för festivalen. ^[2]Han var Walt Disneys brorson och dåvarande vice styrelseordförande för Walt Disney Company.

Under 00-talet ökade mängden filmer som gavs internationell premiär under festivalen. Detta var en tid då man både i Frankrike och andra europeiska länder gjorde ett antal stora satsningar på animerade långfilmsprojekt.^[2]

2006 ombildades festivalorganisationen på nytt, denna gång genom en fusion med den separata kulturorganisationen PUMMA, varvid den nya enheten CITIA bildades. Två år senare var siffrorna för bedömda filmer 1 867, varav 284 kom att få plats i det officiella visningsprogrammet.^[2]

2010 firade festivalen sitt 50-årsjubileum, med 50 hedersgäster. Året efter närvarade både den japanske serieskaparen och animatören Leiji Matsumoto och Frankrikes kulturminister Frédéric Mitterrand. Ytterligare tecken i tiden var etablerandet av den nya utmärkelsen för den speciella Youtube-relaterade filmkategorin.^[2]

2017 var Kina hedersgäst på festivalen, och man medverkade med en 130 personer stor delegation. Andra särskilt inbjudna länder under årtionden var Polen (2013), Spanien (2015), Sydkorea (2016), Brasilien (2018) och Japan (2019).^[2]

På grund av coronaviruspandemin arrangerades 2020 års festival endast digitalt, via Internet.^[3][4] Netflix var medsponsor till festivalen, och man presenterade i samband med festivalen Junichi Satōs nya film A Whisker Away. Filmen var ursprungligen tänkt som en biofilm, men på grund av pandemin såldes visningsrättigheterna direkt till det amerikanska strömningsföretaget.^[5] Under "online"-festivalen hade även den Apple-producerade Wolfwalkers premiär, regisserad av Tomm Moore.^[6]

Festivalen arrangeras i juni, numera dock oftare i slutet än i början av månaden.^[7][8]

Priset utdelat sedan starten. För de filmer som saknar svensk titel anges ursprungstiteln.

År	Film	Regissör	Produktionsland
1 • 1960	Lejonet och rosen (Lev a písnička)	Břetislav Pojar	Tjeckien
2 • 1962	The Flying Man	George Dunning	Storbritannien
3 • 1963	Špatně namalovaná slepice	Jiří Brdečka	Tjeckien
4 • 1965	La demoiselle et le violoncelliste	Jean-François Laguionie	Frankrike
5 • 1967	Krotitelj divlijih konja	Nedeljko Dragic	Jugoslavien
	Breath	Jimmy Murakami	Storbritannien
	Klatki	Miroslaw Kijowicz	Polen
	Arès contre Atlas	Manuel Otéro	Frankrike
6 • 1971	The Further Adventures Of Uncles Sam	Robert Mitchell och Dale Case	USA
	Apel	Ryszard Czekala	Polen
	Bruden (Nevesta)	Borislav Šajtinac	Jugoslavien
7 • 1973	Frank Film	Frank Mouris	USA
8 • 1975	Le pas	Piotr Kamler	Frankrike
9 • 1977	David	Paul Driessen	Nederländerna
	Le château de sable	Co Hoedeman	Kanada
10 • 1979	Mr. Pascal	Alison De Vere	Storbritannien
	Afterlife	Ishu Patel	Kanada
11 • 1981	Tango	Zbigniew Rybczynski	Polen
12 • 1983	Možnosti dialogu	Jan Švankmajer	Tjeckien
13 • 1985	Een griekse tragedie	Nicole Van Goethem	Belgien
14 • 1987	Mannen som planterade träd (L'homme qui plantait des arbres)	Frédéric Back	Kanada
	Smatchkan sviat	Boyko Kanev	Bulgarien
15 • 1989	The Hill Farm	Mark Baker	Storbritannien
16 • 1991	Seryj Volk end Krasnaja Shapochka (Серый волк энд Красная Шапочка)	Garri Bardin	Ryssland
17 • 1993	Le fleuve aux grandes eaux	Frédéric Back	Kanada
18 • 1995	Svitchkraft	Konstantin Bronzit	Ryssland
19 • 1997	La vieille dame et les pigeons	Sylvain Chomet
20 • 1998	Papillons de nuit	Raoul Servais	Belgien
21 • 1999	When the Day Breaks	Wendy Tilby och Amanda Forbis	Kanada
22 • 2000	Den gamle och havet (The Old Man and the Sea)	Alexandre Petrov
23 • 2001	Father and Daughter	Michaël Dudok De Wit	Nederländerna
24 • 2002	Barcode	Adriaan Lokman	Nederländerna
25 • 2003	Atama yama	Koji Yamamura	Japan
26 • 2004	Lorenzo	Mike Gabriel	USA
27 • 2005	The Mysterious Geographic Explorations of Jasper Morello	Anthony Lucas	Australien
28 • 2006	Histoire tragique avec fin heureuse	Regine Pessoa	Frankrike
29 • 2007	Peter and the Wolf	Suzie Templeton
30 • 2008	Tsumiki no ie	Kunio Katō	Japan
31 • 2009	Slavar	David Aronowitsch och Hanna Heilborn	Sverige
32 • 2010	The Lost Thing	Andrew Ruhemann och Shaun Tan	Australien
33 • 2011	Pixels	Patrick Jean	Frankrike
34 • 2012	Tramvaj	Michaela Pavlátová
35 • 2013	Subconscious Password	Chris Landreth	Kanada
36 • 2014	Man on the Chair	Jeong Dahee
37 • 2015	My ne mozjem zjit bez kosmosa (Мы не можем жить без космоса)	Konstantin Bronzit	Ryssland
38 • 2016	Une tête disparaît	Franck Dion
39 • 2017	Min börda	Niki Lindroth von Bahr	Sverige
40 • 2018	Bloeistrat 11	Nienke Deutz
41 • 2019	Mémorable	Bruno Collet	Frankrike
42 • 2020	Physique de la tendresse	Theodore Ushev	Kanada
43 • 2021	Écorce	Samuel Patthey, Silvain Monney	Schweiz
44 • 2022	Amok	Balázs Turai
45 • 2023	27	Flóra Anna Buda

Priset utdelat sedan 1985.

År	Film	Regissör	Produktionsland
13 • 1985	Daliás idők	József Gémes	Ungern
	Bästa franska långfilm: L'enfant invisible	André Lindon	Frankrike
14 • 1987	Tryggare kan ingen vara (When the Wind Blows)	Jimmy Murakami	Storbritannien
15 • 1989	Něco z Alenky	Jan Švankmajer
16 • 1991	Robinson et compagnie	Jacques Colombat	Frankrike
17 • 1993	Porco Rosso (Kurenai no buta, 紅の豚)	Hayao Miyazaki	Japan
18 • 1995	Pompoko (Heisei tanuki gassen Pompoko, 平成狸合戦ぽんぽこ)	Isao Takahata	Japan
19 • 1997	James och jättepersikan (James and the Giant Peach)	Henry Selick	USA
20 • 1998	I Married a Strange Person!	Bill Plympton	USA
21 • 1999	Kirikou och den elaka häxan (Kirikou et la sorcière)	Michel Ocelot	Frankrike
23 • 2001	Mutant Aliens	Bill Plympton	USA
24 • 2002	Mari iyagi	Lee Sung-gang	Sydkorea
25 • 2003	Mak dau goo si (麥兜故事)	Toe Yuen	Hongkong
26 • 2004	오세암, Oseam	Sung Baek-yeop	Sydkorea
27 • 2005	Nyócker!	Aron Gauder	Ungern
28 • 2006	Renaissance	Christian Volckman
29 • 2007	Slipp Jimmy fri	Christopher Nielsen
30 • 2008	Sita Sings the Blues	Nina Paley	USA
31 • 2009	Coraline och spegelns hemlighet (Coraline)	Henry Selick	USA
	Mary and Max	Adam Elliot	Australien
32 • 2010	Den fantastiska räven (Fantastic Mr. Fox)	Wes Anderson	USA
33 • 2011	Rabbinens katt (Le chat du rabbin)	Joann Sfar och Antoine Delesvaux	Frankrike
34 • 2012	Crulic - Drumul spre dincolo	Anca Damian
35 • 2013	Uma história de amor e fúria	Luiz Bolognesi	Brasilien
36 • 2014	Pojken och världen (O menino e o mundo)	Alê Abreu	Brasilien
37 • 2015	Avril et le monde truqué	Franck Ekinci och Christian Desmares	Frankrike
38 • 2016	Ma vie de Courgette	Claude Barras
39 • 2017	Yoake tsugeru lu no uta ('Lou och sirenernas ö')	Masaaki Yuasa	Japan
40 • 2018	Funan	Denis Do
41 • 2019	J'ai perdu mon corps	Jérémy Clapin	Frankrike
42 • 2020	Calamity, une enfance de Martha Jane Cannary	Remy Chayé
43 • 2021	Flykt	Jonas Poher Rasmussen
44 • 2022	Le Petit Nicolas – Qu'est-ce qu'on attend pour être heureux?	Amandine Fredon, Benjamin Massoubre
45 • 2023	Linda veut du poulet!	Chiara Malta, Sébastien Laudenbach

Detta är en lista över utmärkelser som utdelats på Annecyfestivalen genom åren. Listan är ett urval då en mängd olika utmärkelser har utdelats.^[9]

Listan innehåller både tidigare och nuvarande utmärkelser. En del utmärkelser har inte delats ut årligen utan mera oregelbundet (bara vissa år).^[9]

• Annecykristallen för bästa kortfilm - pris utdelat första gången 1960.
• Hedersomnämnande
• Juryns specialpris
• Publikens pris
• FIPRESCI-priset
• Jean-Luc Xiberras pris för bästa debutfilm
• TPS Cinceculte-priset för en kortfilm
• Juniorjuryns pris för en kortfilm
• Unicef-priset

• Kristallen för bästa långfilm - pris utdelat första gången 1985.
• Hedersomnämnande
• Juryns specialpris
• Publikens pris

• Kristallen för TV-produktioner - pris utdelat första gången 1987.
• Specialpriset för en TV-serie
• Priset till TV-specialare

• Pris för utbildande, vetenskaplig eller industrifilm - pris utdelat första gången 1973.
• Pris för bästa musikvideo - pris utdelat första gången 2003.

• Pris för bästa skol- eller examensfilm - pris utdelat första gången 1995.
• Hedersomnämnande
• Juryns specialpris för examensfilm
• Juniorjuryns pris för en examensfilm

• Nätsurfarnas pris - pris utdelat 2002–2006^[9]

• Officiell webbplats