Den här artikeln eller avsnittet kan behöva språkvård eller korrekturläsning. (2023-07) Hjälp gärna Wikipedia med att förbättra språket i texten eller diskutera saken på diskussionssidan. |
Abu'l-Khayr Khan | |
![]() | |
Född | 1412 (cirka) |
---|---|
Död | 1468 södra Kazakstan, Kazakstan |
Sysselsättning | Politiker |
Befattning | |
Khan (1429–1468) | |
Maka | Rabiya Sultan Begim (g. 1451–1468)[1] |
Barn | Xah Budah Sultan Shaikh-Khaidar Kuchkunji Khan (f. 1452) Suyonchkhodja khan (f. 1454) |
Föräldrar | Devlet Sejk |
Redigera Wikidata |
Abu'l-Khayr Khan (turkiska/kypchak och persiska: ابو الخیر خان; omkring 1412–1468), även känd som Bulgar Khan, var khan av det uzbekiska khanatet från 1468 till 1468. Han förenade flera asiatiska stammar under sin ledning.[2]
Biografi
Abu'l-Khayr var en ättling till Djingis khan genom Jochis femte son Shiban.[3][4] Han var också en bej av Vita horden, vilket var en av de tre mongoliska högsta stammarna som härskade över områdena i Centralasien på 1200-talet och 1300-talet. Vid tiden för Abu'l-Khayrs födelse hade Shibans ulus (stam) delats upp i separata nomadiska grupper, en av vilka leddes av Jumaduq khan. Abu'l-Khayr tjänstgjorde i Jumaduqs armé och blev tillfångatagen när Jumaduq dödades i strid år 1427.[3]
Efter att ha blivit frisläppt år 1428 började Abu'l-Khayr ena olika nomadiska grupper av Sjaibanider-stam i området kring Tyumen och floden Tura.[5] Han avsatte och dödade Kazhy Mohammed, khanen av Khanatet Sibirien, efter en strid vid Tobolfloden,[5] varpå Abu'l-Khayr utropades till khan över Västra Sibirien. De kommande fyra åren ägnade han sig åt att stärka sin kontroll över hela regionen.[3]
Abu'l-Khayr khan fick hjälp med sin konsolidering av Manghits,[6][4] en annan stam i Vita horden, och särskilt av Vaqqāṣ Bej, barnbarn till Edigüs (mongolisk muslimsk emir i Vita Horden som grundade en ny politisk enhet, som kom att bli känd som Nogai-horden).[3]
Under åren 1430–1431 genomförde Abu'l-Khayr tillsammans med Vaqqāṣ en attack på Khwarezm och ockuperade den regionala huvudstaden Urganj.[7]Uzbekerna kunde dock inte hålla staden och retirerade under sommaren 1431. Efter att ha ockuperat Urganj drog sig Abu'l-Khayrs armé tillbaka till stäppen. Nära Astrakhan besegrade de två (en?) motstående khan. År 1435–1436 attackerade Uzbekarméerna Khwarezm igen, följt av fler år av räder i Astrakhan.[7] Från och med 1446 invaderade Abu'l-Khayr och hans styrkor Syr-Darja-regionen och tog kontroll över vissa områden som tidigare varit under Timuridernas kontroll. Staden Sighnaq blev Abu'l-Khayrs nya huvudstad, från vilken han senare genomförde räder mot Mawarannahr (Transoxiana).
1451 gick Abu'l-Khayr med på att stötta Timuriden Abu Sa'id Mirza. Deras två arméer marscherade mot Samarkand där Abdullah Mirza regerade. Under striderna besegrades och dödades han, varpå Abu Sa'id snabbt flyttade in sina styrkor i staden och låste portarna men lämnade Abu'l-Khayr och uzbekerna utanför. För att undvika hämnd erbjöd Abu Sa'id mirza uzbekerna många gåvor och rikedomar.[7] I Samarkand gifte sig Abu Sai'id med dottern till sultanen i Transoxanien, astronomen och astrologen Ulug Beg. Dennes dotter Rabiya Sultan-Begim blev moder till Abuĺ-Khayrs söner Kuchkunji khan och Suyunchkhodja khan som senare styrde Transoxanien. Rabiya Sultan-Begim dog 1485 och begravdes i Turkestan.[8]
Abu'l-Khayr khan dog 1468 (fast en del källor säger 1469 eller 1470).[7] Efter hans död kontrollerades de två uzbekiska staterna Mawara al-Nahr och Khwarezm av två olika grenar av familjen.[4]
Under det första decenniet av 1500-talet lyckades hans sonson Muhammed Shaybani Khan åter förena uzbekerna och etablerade det kortlivade Sjaibanid-imperiet, med centrum i Samarkand.
Referenser
- ^ läs online, iranicaonline.org .[källa från Wikidata]
- ^ DeWeese, Devin (2010-11-01) (på engelska). Islamization and Native Religion in the Golden Horde: Baba TŸkles and Conversion to Islam in Historical and Epic Tradition. Penn State Press. ISBN 978-0-271-04445-3. https://books.google.com/books?id=0TCjm7uNk0AC&dq=Abu'l-Khayr+Khan&pg=PA345. Läst 24 april 2025
- ^ [a b c d] DeWeese, Devin (2010-11-01) (på engelska). Islamization and Native Religion in the Golden Horde: Baba TŸkles and Conversion to Islam in Historical and Epic Tradition. Penn State Press. ISBN 978-0-271-04445-3. https://books.google.se/books?id=0TCjm7uNk0AC&dq=Abu'l-Khayr+Khan&pg=PA345&redir_esc=y#v=onepage&q=Abu'l-Khayr%20Khan&f=false. Läst 7 juli 2023
- ^ [a b c] Noelle, Christine (1997) (på engelska). State and Tribe in Nineteenth-century Afghanistan: The Reign of Amir Dost Muhammad Khan (1826-1863). Psychology Press. ISBN 978-0-7007-0629-7. https://books.google.se/books?id=iqkiRvaDThgC&dq=Shiban+-Microwave&pg=PA65&redir_esc=y. Läst 7 juli 2023
- ^ [a b] Forsyth, James (1994-09-08) (på engelska). A History of the Peoples of Siberia: Russia's North Asian Colony 1581-1990. Cambridge University Press. ISBN 978-0-521-47771-0. https://books.google.se/books?id=nzhq85nPrdsC&dq=Shiban+-Microwave&pg=PA25&redir_esc=y#v=onepage&q=Shiban%20-Microwave&f=false. Läst 7 juli 2023
- ^ Tavārīkh-i guzīdah nuṣrat'nāmah mikrofilm av British Library ms. Or. 3222. British Museum Photographic Service, 197-, London, (Cat. Turk. p. 276) (neg. = 1364). En tidig 1500-tals Shibanid-historia.
- ^ [a b c d] Foundation, Encyclopaedia Iranica. ”Welcome to Encyclopaedia Iranica” (på amerikansk engelska). iranicaonline.org. https://iranicaonline.org/. Läst 7 juli 2023.
- ^ Lebedeva T.I., Om Guri Amirs outforskade begravningar //Arkeologi, historia och kultur i Centralasien. Tasjkent, 2002, s.68