| 17 Sagittarii | |
 | |
| Observationsdata Epok: J2000.0 | |
|---|---|
| Stjärnbild | Skytten |
| Rektascension | 18t 16m 35,36860s[1] |
| Deklination | -20° 32′ 40,1303″[1] |
| Skenbar magnitud () | +6,89[2] (7,24 + 8,89) [3] |
| Stjärntyp | |
| Spektraltyp | G8/K0 III[4] + A4::[5] |
| B–V | 1,027 ± 0,015[2] |
| Astrometri | |
| Radialhastighet () | -13,88 ± 0,51[1] km/s |
| Egenrörelse (µ) | RA: +10,978[1] mas/år Dek.: -14,342[1] mas/år |
| Parallax () | 4,8289 ± 0,0505[1] |
| Avstånd | 675 ± 7 lå (207 ± 2 pc) |
| Absolut magnitud () | 0,68[2] |
| Detaljer | |
| Radie | 9,67[6] R☉ |
| Luminositet | 73,21[7] L☉ |
| Temperatur | 4 700[7] K |
| Andra beteckningar | |
| AKARI-IRC-V1, J1816354-203239, BD-20 5068, GSC 06273-01426, HD 167570, HD 167571, HIC 89567, HIP 89567, IRAS 18136-2033, 2MASS J18163536-2032401, PPM 268163, SAO 186575, TYC 6273-1426-1, uvby98 100167570, WDS J18166-2033AB, Gaia DR2 4094341269029556864, Gaia DR1 4094341264708854400 [8] | |
17 Sagittarii, som är stjärnans Flamsteed-beteckning, är en dubbelstjärna, belägen i den norra delen av stjärnbilden Skytten. Den har en kombinerad skenbar magnitud på 6,89[2] och kräver åtminstone en handkikare för att kunna observeras. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 4,8[1] mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 675 ljusår (ca 207 parsek) [4] från solen. Den rör sig närmare solen med en heliocentrisk radialhastighet på ca -14 km/s.[1]
Egenskaper
Primärstjärnan 17 Sagittarii A är en orange till gul jättestjärna av spektralklass G8/K0 III[4] vilket anger att den har förbrukat förrådet av väte i dess kärna och expanderat från huvudserien. Den har en radie som är ca 9,7[6] solradier och utsänder från dess fotosfär ca 73[7] gånger mera energi än solen vid en effektiv temperatur av ca 4 700[7] K.
17 Sagittarii är en dubbelstjärna som separerades av Harold A. McAlister (1978), som fann en vinkelseparation av 0,260 ± 0,002 bågsekunder vid en positionsvinkel på 133,0° ± 1,2.°[9] Följeslagaren är en het stjärna av spektraltyp A med osäker luminositet[5] och en skenbar magnitud på 8,89.[3]
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 17Sagittarii, 15 februari 2020.
Noter
- ^ [a b c d e f g h] Brown, A. G. A.; et al. (Gaia collaboration) (August 2018). "Gaia Data Release 2: Summary of the contents and survey properties". Astronomy & Astrophysics. 616. A1. arXiv:1804.09365. Bibcode:2018A&A...616A...1G. doi:10.1051/0004-6361/201833051. Gaia DR2 record for this source at VizieR.
- ^ [a b c d] Anderson, E.; Francis, Ch. (2012), "XHIP: An extended hipparcos compilation", Astronomy Letters, 38 (5): 331, arXiv:1108.4971, Bibcode:2012AstL...38..331A, doi:10.1134/S1063773712050015.
- ^ [a b] Mason, B. D.; et al. (2014), The Washington Visual Double Star Catalog, Bibcode:2001AJ....122.3466M, doi:10.1086/323920.
- ^ [a b c] Houk, Nancy; Smith-Moore, M. (1978), Michigan catalogue of two-dimensional spectral types for the HD stars, 4, Ann Arbor: Dept. of Astronomy, University of Michigan, Bibcode:1988mcts.book.....H.
- ^ [a b] Ginestet, N.; Carquillat, J. M. (2002), "Spectral Classification of the Hot Components of a Large Sample of Stars with Composite Spectra, and Implication for the Absolute Magnitudes of the Cool Supergiant Components", The Astrophysical Journal Supplement Series, 143 (2): 513, Bibcode:2002ApJS..143..513G, doi:10.1086/342942.
- ^ [a b] https://www.universeguide.com/star/17sagittarii. Hämtad 2020-02-15.
- ^ [a b c d] McDonald, I.; et al. (2012), "Fundamental parameters and infrared excesses of Hipparcos stars", Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, 427: 343, arXiv:1208.2037, Bibcode:2012MNRAS.427..343M, doi:10.1111/j.1365-2966.2012.21873.x.
- ^ "17 Sgr". SIMBAD. Centre de données astronomiques de Strasbourg. Hämtad 2020-02-15.
- ^ McAlister, H. A. (November 1, 1978), "Speckle interferometric measurements of binary stars. II", Astrophysical Journal, Part 1, 225: 932–938, Bibcode:1978ApJ...225..932M, doi:10.1086/156559. See note #25.
