| 12637 Gustavleonhardt | |
| Upptäckt[1] | |
|---|---|
| Upptäckare | Palomar–Leiden survey, T. Gehrels, CJ van Houten, I van Houten-Groeneveld |
| Upptäcktsplats | Palomarobservatoriet |
| Upptäcktsdatum | 29 september 1973 |
| Beteckningar | |
| MPC-beteckning | (12637) Gustavleonhardt |
| Alternativnamn | 1053 T-2, 1990 RQ1, 1982 YK4[1] |
| Uppkallad efter | Gustav Leonhardt[2] |
| Småplanetskategori | Asteroidbältet |
| Omloppsbana[1] | |
| Epok: 25 februari 2023 | |
| Aphelium | 3,1486 AU |
| Perihelium | 2,1028 AU |
| Halv storaxel | 2,6257 AU |
| Excentricitet | 0,1991 |
| Siderisk omloppstid | 1554,0 d (4,25 år) |
| Medelanomali | 183,469° |
| Inklination | 0,938° |
| Longitud för uppstigande nod | 189,336° |
| Periheliumargument | 224,594° |
| Fysikaliska data[1] | |
| Diameter | 7,33 km |
| Albedo | 0,067 |
| Absolut magnitud (H) | 14,57 |
12637 Gustavleonhardt eller 1053 T-2[1] är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 29 september 1973 av den nederländsk-amerikanske astronomen Tom Gehrels och det nederländska astronomparet Ingrid van Houten-Groeneveld och Cornelis Johannes van Houten vid Palomarobservatoriet. Den är uppkallad efter Gustav Leonhardt.[2]
Asteroiden har en diameter på ungefär 7 kilometer.
Referenser
- ^ [a b c d e] ”JPL Small-Body Database Browser 12637 Gustavleonhardt” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=12637. Läst 12 januari 2023.
- ^ [a b] ”Minor Planet Center 12637 Gustavleonhardt” (på engelska). Minor Planet Center. https://www.minorplanetcenter.net/db_search/show_object?object_id=12637. Läst 12 januari 2023.
| |||||||||||